Bröllopsbloggen Del 9 - BRÖLLOP!

Så var dagen äntligen här, och jag masade mig trött upp medan Olle fick ligga kvar och sova. Jag som trodde jag gått upp tidigt blev snabbt tyst efter att vi kom fram till Kvarnen, där stackars Sabina (som åkt från Hudik) och sminkösen Eveline (som kört från Uppsala!) redan väntade. Precis när vi kommit in ramlade nästa tjej in, i form av vår frissa Lovisa. Sakta men säkert trillade även de andra sjusovarna in: Snuden & Kaukas, Spunken & Malcolm (som snabbt blev ivägkörd för att spendera dagen med grabbarna) och sist men inte minst Lillis som kom med bussen. Med sig hade hon och Eva frukost, så hon var nog den mest uppskattade ankomsten under hela dagen! 

Vi sminkades i farstun på Kvarnen, med naturligt solljus som belysning. Det gassade och värmde benen, och jag hade inte så dålig utsikt heller. Och så kom ju Emmis!

Thekakor, räkost och kaffe, det var precis vad som behövdes!

Jag satt i sminkstolen när alla trillade in, och efteråt samt efter att jag såg alla andras smink insåg jag hur duktig Eveline var, som sminkade oss alla så perfekt trots att vi vägrade att sitta stilla (alldeles för bra musik och för gott sällskap!). 

Vi blev alla så jättefina! Tack Eveline!

Binis var ännu vackrare än vanligt...

...och Kauk fick precis så dramatiska ögon som hon ville ha!

Spunken njöt av solen och sminkade sig själv ute.

När jag var klar med sminket joinade jag upp och målade naglarna,
skrev snirkligt ut mina löften... Det var så mysigt där ute,
men snart var jag tillbaka inne för hårfix!

När Emma satte sig i sminkstolen och suttit där ett tag började hon fundera - var är bubblet? Som om på beställning gled då Mami in graciöst med inte bara bubbel, utan lunch också! Vilken stjärna, och vilken härlig lunch! Vi mumsade på alla möjliga frukter som vi inte hade någon aning om vad de var. Vi var dock hyfsat övertygade om att en av dem var en tropisk taggig gurka...

Äntligen!

Mätta och nöjda med bubbel i högsta hugg - och nästan färdigfixade!

Jag sa ju att musiken var för bra för att sitta still!

När vi fixat klart oss slängde vi morgonrockarna och drog på oss blåsorna istället, och precis lagom till att vi alla var klara dök grabbsen upp, Olles best man Erik komplett med frun Ylva som mer än gärna fotade oss - vilken tur man kan ha!

Dansen bara fortsatte, det gick inte att stoppa oss! 

"Du är så - yeah yeah, wow wow!"

Ylva höll koll på oss och såg till att det blev lite foton (och att mitt
 släp inte blev smutsigt, förgäves!) - hej hå, hej då, vi till vår trappa gå!

Kauk ville inte stå med de andra, tyckte att hon skulle stå själv i hörnet.
 Tills hon uppfattade vart de andra stod!

Det här med att svara seriös på bild har väl aldrig varit min eller Lillis grej...

Vår fotosession höll på tills Eva dök upp för att bussa oss vidare till Stugsund där vi sett ut en fin fotoplats tidigare. Där togs alla "officiella" foton - eller ja, vi försökte väl få till något men det var lite klurigt att få alla att koncentrera sig. Alla var så exalterade och var överallt hela tiden. Vi hade inte jättemycket tid på oss heller, men alla fotade med olika kameror och paddor till höger och vänster och till slut blev det riktigt fina bilder. Jag var så nöjd!

Som jag sa, det här med att vara seriös på bild... Inte helt lätt!

Yes, vi fick till en gruppbild!

Olle var avis på mig och Kaukas tillsammans, så...

...han gick och tog selfies med alla han kunde hitta!

Knappt om tid, in i bussen och mot Söderala! Precis innan regnet kom...

Emmis var förste buketthållare medan resten pressade in mig
 och kjolen i bussen. Blommorna matchade nyaste
 gaddningen så fint!

Som sagt, precis när vi satt oss i bussen igen började regnet falla. Vi som hade så bra väder under morgonen! Vi hade dock sett att molnen blivit mörkare och mörkare... Vi fick cirkulera lite innan vi bestämde oss för att åka till hembygdsgården, där pappa sprang runt och försökte fixa allt. I slutändan blev det jättefint ändå, och jag brydde mig inte ett dugg om att det regnade (fast det hade nästan slutat när vi väl gifte oss). 

Här stod vi och gömde oss ett tag, medan regnet dämpades
 och Hampus sprang som en galning för att hitta nyckel till
 bilen som Snuden lämnat mina löften i.
Klockan började ringa, men vi hann! 

På väg ut, med lite klänningstrubbel. Jag var ju
 fortfarande barfota och klänningen var sydd för
 ett par klackar. Det var nog bara bra i alla fall, då
 saktade jag ned lite. Man går fort när man
 är lite nervös!

Framme! Tur att Eva var där och gav ut en trygg känsla, vi visste inte riktigt
 vad vi skulle göra av oss själva...

Första tåren för mig kom under ljuständningen, Jamina sjöng så fint och Olle fick gosa med syskonen två.

Jag höll mig samman rätt bra tills Spunken började tala, då gick det utför snabbt.
 Jag kunde inte titta på henne, utan tittade på Olle som snabbt halade fram en näsduk.
 Det hela slutade med att Spunken inte kunde titta på oss heller!

Jävla Spunken!

Efter lite musik var det sedan dags för våra löften. Jag var först för att
 jag inte skulle gråta mig igenom mina efter Olles. Dock gick det sådär
 att hålla ihop under mina egna, och när Olle satte igång,
då var det kört för många...

När vi väl fick pussas och Eva kört vigselceremonin,
då var det inte ett öga torrt. Stackars Linda sprang
 runt med servetter från köket!

High five!

Vigselakten både kom och var över jättefort, och sedan tänkte jag att jag skulle få gå ut. Inte då, mera tårar skulle det bli, då Mami höll "tal" i form av Sarah Dawn Finer's fina Kärleksvisa. Inte ett öga torrt, i alla fall inte bland tärnorna!

Efter vattenfallen fick vi sedan gå ut och gömma oss en sväng bakom vår gardin, där vi tjattrade så hjärtligt att vi inte hörde när Jamina välkomnade oss Elgsons in igen. Till slut hörde vi både pappa och Eva: "Kom ut nu då!". Oooops...

Regnet hade nu slutat och vi kunde mingla fritt ute på gräsmattan, Dock var det svårt att hinna med alla, speciellt Eva & pappa som sprang runt som galningar och fixade allt åt oss. Ludde minglade dock med varenda person, förmodligen flera gånger om, för han sprang runt och fotade alla fabulösa gäster. Mest populära personen där tror jag, som han flörtade med alla!

Mer posering blev det under minglet, med och utan tärnor och pussar...

Mina skottar! 

Tärnorna kunde själva.

Det fylldes på med bubbel...

... och rabarbersaft för vissa andra.

Snart kom fikat också, mumsigt värre! 

Vi hade hur mycket fika som helst, men jag hann inte smaka mycket
 utav det. Jag åt mig dock fördärvad på småkakor dagarna efteråt!

Paparazzin...

Sista gruppbilden innan regnet kom igen, med både Olle och "tärningarna",
som Ludde kallade tjejerna.

När regnet började trumma på igen blev det som Olle säger: ett naturligt slut. Folk började droppa av efter att de skrivit i gästboken, men vi såg ju hälften igen under festen! Dit bussades det lass med folk, först vi så klart, så att vi skulle kunna göra iordning, och sedan lass med gäster. Det minglades i väntan på maten och Becca blandade giftiga och fruktiga fördrinkar medan Kauk hällde upp (eller mest åt egentligen) chips och popcorn.

När maten kom (efter mycket hårt jobb från Evas, pappas, Lindas, Daniels och Hampes sida) var det dags för tal. Familjen satt ute och åt, men kom in för att tackas med vrålande applåder från alla gäster och höll även ett litet tal själva, då jag och Olle fick en fin tavla av pappa & Eva. Vår toastmaster Andreas höll sedan tal med några statister som hjälp, och under middagens gång fick vi även live-musik från Olle & co! Senare på kvällen trillade fler tal in, nr 2 från Spunken, ett kort från James, och två fina familjetal till mig och bara mig (eller?) från kusin vitamin Jesper och lillesyster (som var jättenervös!). 

Dags för ombyte! Äntligen kunde jag kissa, och svänga mina lurviga!

Maten var super, alla var så nöjda och tog om flera gånger. Dessutom var buffén så generöst tilltagen att vi fick middag dagen efter (och troligen därefter med!). 

"Våld som du ser, är inte vad du tror...".

Efter Olles framträdande blev det serenad för nya frugan, men inte av Olle!

Serenaden blev till lite av en allsångsaffär...

Sången fortsatte ute senare, då Erik lånade ut sin gitarr och det drogs dryckesvisor och sånger både från UK och Sverige. Livat var det där!

Snuden som skötte lekarna tyckte vi var tråkiga som höll med om allt förutom två saker!

Ehm, vi kanske missuppfattade vem som skulle ta av
 strumpebandet egentligen?

Alla var livrädda för straffen från klädnypeleken, men jag visste att det
 skulle bli snällt med Snuden som lekmästare - och det blev det!
Om man inte tycker att det här med att fira Valborg med oss är tortyr så klart!

Lekmästaren själv svängde sina lurviga på dansgolvet.
Tillsammans med Emma & Jossan ylade vi ut texten
 till Arvingarnas Eloise. Skottarna såg brydda ut men
 hängde på ändå...

Folk droppade av eftersom, men vi höll ändå på till bortåt tre på natten. Olles best man med fru som är småbarnsföräldrar var jättestolta över att de stannat så länge, och när de och sista gästerna Hans & Lina gått fanns bara skottarna kvar. Dem hittade man då bakom baren, där de tog med alla öppna flaskor de kunde hitta till sitt hus för efterfest. Pappa, som var förvånansvärt munter för någon som måste ut och köra klockan 3 på morgonen, fick åka med ett riktigt draget gäng ut till havet, där de tydligen avslutade kvällen med att nattdoppa sig. Mysigt! 

Olle och jag stannade kvar och väntade på att pappa skulle komma och hämta oss på vägen tillbaka, och vi försökte städa lite grann medan vi var där. Pappa hjälpte till en sväng när han kom också, mellan 3 korvar som han hann få i sig. Det, och mycket mer, var han värd! 

In i bussen, och hem!

Hemma väntade Mami som även hon oväntat var vaken, så vi satt och pratade en stund innan vi alla stupade i säng, bara för att dra oss upp klockan 8 igen... Hårt jobb, det här med att gifta sig!