Paul flyttar in

Igår flyttade vår nya rumskamrat in, men vi har inte umgåtts speciellt mycket alls, han har mest varit stressad och packat upp, käkat middag ute med sin pappa och i morse åkte han till Dundee för någon konferens tror jag. Olle får väl umgåsa senare i veckan istället.

Vi har till skillnad från Paul inte varit speciellt effektiva i helgen. Jag kom hit i fredags efter jobbet som vanligt, men vi gjorde inte mycket. Olle lagade lite god mat och jag satt och klagade mest, över en dålig föreläsning jag såg i fredags (en timme jag inte kan få tillbaka, och jag som hade så mycket annat att göra i fredags!) och om mitt Pexel-jobb. Efter maten gick vi och handlade en sväng och när vi kom hem intog vi en banana split framför The Hunger Games. Igår morse började vi bra, jag var uppe tidigt och städade toaletten och pysslade med annat, men sedan blev lite stillastående. Vi degade ett tag framför Heston's Feasts och surfade runt rätt allmänt, men till sist tog vi oss i kragen och gick ut för att posta och hämta paket. Direkt när vi kom hem blev det dock sängläge framför Heston igen, ända tills Paul kom på eftermiddagen och vi släpade oss upp för att laga mat och stryka lite.

Posing på promenix till posten.

Jag var ganska stolt över min nya kranskrona...

Gårdagens storkok.

I morse kom vi upp ännu tidigare, så vi har redan varit ute och promenerat i vår soliga park, samt lagat brunch. För nuvarande har vi dragit oss tillbaka till sängen, men snart måste vi upp igen och göra oss i ordning, idag ska vi nämligen på födelsedagslunch med Leon och Ula.

Vi började lätt i morse med att kolla på växter inomhus, men sedan trappade vi upp och gick
till parken. 

Nu börjas det!

Paprikabrunch med chorizofyllning.

Stressig onsdag, stressigare torsdag

Min vecka började finfint med ny sambo på måndag och allmänt bra dagar på jobbet och hemma, men sedan gick det lite utför. I onsdags hade jag tagit på mig att utföra ett väldigt långt experiment i labbet, och var där i 12 timmar (jag hade en halvtimmes lunch någonstans där i mitten). Det var riktigt tungt kan jag säga! Jag var tvungen att var tredje timme ta prover från mina 6 kulturer som jag tillsatt olika mängder medicin till, så det blev mycket spring in och ut ur sviten, och efter det måste proverna kylas på is i en timme medan jag tillverkar tvättlösningar, sedan tvättar proverna och sedan duttar ut dem på mikroskopglas för analys. Jag hade lite tid för mig själv mellan provtagningarna, men det blev lika stressigt det. Jag jobbade på lite olika grafer och fick också helt plötsligt erbjudanade om jobb från Pexel. Jag blev jätteglad och tänkte att det skulle bli lätt som en plätt, och det hade det nog vart om jag inte var så upptagen i labbet den här veckan!

Till slut kom jag i alla fall hem vid åtta, men jag orkade inte äta middag alls, jag bara la mig ner i sängen och skypade med familjen, Olle och så ringde jag mamma för att åtminstone få igång Pexel-projekten, tur att folk ställer upp även då det är sent i Sverige!

Jag somnade inte förrän sent så klart, och sedan var det dags att hoppa upp igen innan jag visste ordet av. Samma experiment, annan medicin lockade i labbet... Det blev ingen tolvtimmarsdag dock, efter att jag tagit sista provet slängde jag in mina grejer i kylen och sköt upp det till morgondagen, jag var helt slut! Det kan kanske bero på att jag inte fick i mig någon lunch under dagen (trots att Laura oroligt knackade på dörren till vårt mörka mikroskoprum vid tolv och informerade om att jag borde äta lunch nu, med förklaringen att man lätt glömmer bort tiden i mörkret!), jag hade ingen tid för mig själv emellan provtagningarna eftersom jag måste analysera mina glas från dagen innan under mikroskopet och se om mitt experiment fungerat. Problemet är att det inte alltid är helt lätt med mikroskop, så det tog mig runt tre timmar att gå igenom 4 glas. Självförtroendet är inte på topp där, men i sviten känner jag mig lite som en rockstjärna numera, så det jämnar ut sig. Det är faktiskt, trots svårigheterna, ganska roligt att pilla med mikroskopet, det är klasser bättre än alla jag använt förut, och man kan ta jättefina bilder på sina parasiter! Sviten var också rätt trevlig i torsdags, jag gick in ett par gånger med Laura och Seb (de skulle ta ut grejer från flytande kväve-tanken och måste ha sällskap så att de inte kolar vippen), och det blev lite roligare (om än lite mindre effektivt) än när jag går in själv.

Allt springande ut och in i sviten den här veckan har försämrat mina händers situation avsevärt. Jag har aldrig varit allergisk eller speciellt känslig mot något, visst, mina händer var lite torra när jag jobbade på IKEA, men aldrig så här! Mina händer har blivit så torra att huden spricker och jag blöder överallt (inte bra när man jobbar med parasiter som lever i blod!). Min respons är alltid att klaga lite men inte på jobbet, men jag nämnde det här Lucy och hon tog genast tag i saken och gick till vårt labbkontor och fick Aino att ge mig två tuber med speciell handkräm (jag har försökt smörja med hypoallergenisk, oparfymerad, allt du kan tänka dig, men huden bara flammar upp och svider som f-n!), en för kontoret och en för handväskan. De tog också fram en stor pump att ha utanför sviten. Den här krämen mjukgör utan att mina händer flammar upp, men den är också gjord för att lägga ett skyddande vaxlager mellan mig och mina handskar, perfekt! Så slipper man vara fånig och beställa sådana bomullsvantar att ha under handskarna...

Jag fick slappna av lite på jobbet i torsdags till slut, när jag kom ut ur mörkrummet hade jag som inget val, det var samling på vårt kontor för det dagliga eftermiddagskaffet (och de små fikarasterna blir längre och längre under veckans gång). Det blir lite trångt, det är omöjligt att jobba, men det är alltid väldigt trevligt, även för oss som inte dricker kaffe.

När jag äntligen kom hem i torsdags efter vad som kändes som en lika lång dag som i torsdags hade jag inte heller mycket energi, men jag kunde ändå jobba lite på Pexel-projektet. Det slutade i en lååång och mycket angenäm konversation med min kusin, och så fick jag prata med Olles syster också  - tack för att ni båda ställer upp!

Efter de härliga intervjuerna funderade jag på att gå ut en sväng och lufta huvudet, men när jag kom ner på nedervåningen skulle Becky ha fest, så jag stannade inne med dem och rensade huvudet med lite alkohol istället! Jag kom dock i säng hyfsat tidigt och kände mig faktiskt fräschare i fredags, så det blev en lite bättre dag!

Jag kanske inte hunnit med lunch i veckan, men fika har jag haft tid för. Mina
"nyttiga" muffins (som blev lite mindre nyttiga när jag tillsatte fudge) har slunkit
ner några gånger...

Mina superonyttiga jordnötsflingor kom till användning inför festen...

...mina snickers med extra jordnötssmak blev superpoppis!

Fulländad helg

I fredags kom Olle och hälsade på, och han tog som vanligt solen med sig till Dundee. Varje gång han varit här har solen tittat fram, och så även den här gången, även om det blir lite småkyligt i de nuvarande oväntade hösttemperaturerna. Vi spenderade fredag kväll med att laga mat hemma i lägenheten efter att jag hämtat upp Olle på busstationen, och efter ett tag kom även Becky hem.

Vi tillagade ofriterade zucchini-strips i ugnen i fredags...

...och Olle upptäckte sin nya favoritdryck, alla kategorier.

Ta-da!

Vi lagade till lite palsternacka också, hela middagen bestod egentligen av saker jag hade
i kylen som måste göras av med!

Zucchinistrips med pestodipp och spenatsallad.

Alkoholhaltig dryck nr 2, inte lika god, men nästan.

Inte helt fel en fredag kväll!

I lördags blev det mer livat, vi gick upp hyfsat tidigt och tog en buss i solen till Dundee-”förorten” Broughty Ferry där vi tog en strandpromenad, tittade på ett gammalt slott och intog världens godaste panini, fylld med haggis, bacon och äppelmos!

På väg till bussen fick vi syn på dessa galningar som klättrade på
en av universitetsbyggnaderna.

Solen sken dugligt över havet/floden Tay i Broughty Ferry.

Vi utforskade slottet...

Fräsig utsikt från slottsgården.

...men huvudattraktionen var så klart den omtalade sandstranden!

Det spelades lite volleyboll när vi kom dit, men vi deltog inte.

Olle var rätt nöjd!

Så här glad var han till och med!

Ah, vilken dag!

Efter att vi upplevt stranden lämnade vi den motvilligt
bakom oss för att ta en sväng i den pittoreska stadskärnan.

Vi hittade bland annat en mycket intressant klädes- och
smyckesbutik, men knallrosa pälsvästar och alla möjliga
utstickande grejer.

När vi blev trötta på fönstershopping slog vi oss ned i
ett bås på Gracies, intet anande att vi inom en snar
framtid skulle uppleva den heliga panini-graalen...

Min halloumimacka var god, MEN...

...Olles haggispanini var fantastisk!

Mysigt café, inte bara mumsig mat!

 På eftermiddagen hann vi även med en sväng på stan och en öl på Duke's uteservering (i ösregnet) innan vi trötta i fötterna landade hemma i lägenheten. Vi planerade att ha en liten utekväll, men efter att vi lagat mat var vi ganska trötta, och när Becky kom hem fastnade vi alla tre i köket i en lång och trevlig konversation, tills Becky fick syn på den största spindeln jag någonsin sett på köksväggen och vi spenderade en skrämmande timme med att försöka ha ihjäl den, och dess fränder skulle det visa sig. Jag är normalt sett inte rädd för insekter eller spindlar, utan mest saker som krälar eller slingrar sig, men den här spindeln var ENORM, och hade dessutom stora gaddar. Nu är vi alla så klart plågade av tanken på att den charmiga individen har vänner som kommer att dyka upp och hugga oss när vi sover... Spindelfan var i alla fall väldigt snabb, därav tog det oss lång tid att först få ned den i en låda och sedan fånga den i ett glas där vi metodiskt sprayade in klorin och andra kemikalier för att söva/döda besten. I vår jakt hittade vi även två andra alldeles för stora spindlar, som Becky modigt försökte dränka, men de sluga monstren gick på vattnet och det hela blev mycket svårare än vi väntade oss. Till slut var vi i alla fall fria, och vi gick och la oss lite småskraja, men mer tajta som sambos än innan!

Vi solade en stund på en parkbänk på torget framför Caird Hall.

Vi tog oss en varsin öl på Duke's, alla sorters tappöls hem i Dundee. Jag drack en
pint hallonöl som var jättegod, så jag fick rätt mycket hjälp av Olle.

Väl hemma stektes det sötpotatisbiffar som blev hur goda som helst!

Biffarna avnjöts med taskigt gjorda ugnsbakade mozzarella-sticks, som var
väldigt goda, men såg lite sisådär ut.

 På tal om sambos, igår anlände Beckys och min nya sambo! Vi är nu tre stycken i huset, och Clarissa bor på övervåningen med mig. Clarissa kommer från Tyskland, ganska nära Stuttgart där Becky har bott i ett halvår, så även om jag kan tyska kunde jag inte hänga med lika bra, så vi pratar mest engelska. Hon anlände vid fem och efter att vår mäklare Ilse åkt hem satt vi och pratade i vardagsrummet till halv nio, vi hade jättetrevligt, och nu hoppas vi på att resterande 3 tjejer också kommer att vara trevliga. Vi fick mejl från en tjej från Australien som kommer om några veckor och de andra två kommer säkert att vara tipptopp också!

Efter att ha pratat i över tre timmar bestämde jag mig för att inte följa med brudarna till affären utan istället loggade jag in på Skype och fortsatte prata i över en timme, med Spunken den här gången! Det var lika trevligt, om inte trevligare, det var länge sedan vi hördes. Tjejerna (när de väl kom hem) tyckte att det var mycket underhållande att lyssna när vi pratade svenska!

Innan det blev måndag hade vi dock en solig söndag här i Dundee, och Olle och jag spenderade hans sista dag här med att knata runt Magdalen Green i solen, och sedan hem längs floden. Vi var rätt trötta när vi kom hem, men ville fortfarande vara ute, så vi satt ute på baksidan i solen och degade med varsin öl och beundrade bristen på trädgårdsjobb vår ”trädgårdsmästare” tydligen får betalt för...

Söndagsfrulle: överblivna biffar, toast och ägg stekt i en paprikaring.

River Tay i morgonens solsken.

McManus i stan.

Vi hittade ett pannkakshak (samma ägare som det jag åt på i Dumfries alldeles ensam, då
maten rann av tallriken och jag knappt kunde ta mig igenom hälften av läckerbiten framför
mig). Den här gången orkade jag nästan med allt, vi åt hälften av varje tallrik, men Olle fick
hjälpta till med slutklämmen på den jag åt sist...

Redo!

Måndag var en bank holiday här i Skottland, så labbet var dötomt, men jag var in en sväng ändå. Jag och Laura (de enda som var här fram till lunch) jobbade en snabbis tillsammans i sviten på morgonkvisten, men sedan hade vi ingenting att göra eftersom reaktionen tar ca 6 timmar. Jag gick hem runt lunchtid för att äta, men blev hemma till klockan 5 eftersom jag ändå inte hade något att göra. Dock var jag tvungen att masa mig ut vid 5 igen i det avsevärt sämre eftermiddagsvädret för att gå till labbet och ställa in våra plattor i frysen. Jag mötte en frussen Becky på vägen dit, men fick gå ensam hem. Det kändes lite ovärt att gå in i sviten bara för att flytta grejerna till frysen, det tog längre tid att klä på sig säkerhetskitet än att göra det jag skulle göra, men Laura var tvungen att åka hem tidigare då hon hade en tid hos doktorn, så man var ju så illa tvungen! Väl hemma igen efter den lilla utflykten knatade Becky och jag nervöst runt lägenheten i väntan på vår nya sambo, men vi var nervösa i onödan som ni kanske förstått, Clarissa verkar jättetrevlig!

Idag har jag haft lite mer att göra, efter lite underhåll i sviten har jag smitt lite planer för ett nytt avslutande experiment med Lucy och med Laura har jag krigat med tekniken i sviten och efter att vi pinsamt nog förlorat blivit räddad av Deuan och Simon som lät oss komma in i deras sprittnya svit för att använda deras maskin för att läsa våra resultat. Jag har dock inte hunnit analysera mina nya data eftersom allt tog så lång tid, och när jag kom ut spenderade vi en oplanerat lång tid med att först driva med Seb och sedan ta en lång kaffe/pratpaus (där Susan klagade på alla nya studenter hon måste träna och att de inte var lika snabba som mig = jag är mycket nöjd, trots Susans lidande!). Nu har alla i mitt kontor gått hem, Lucy gav upp för ca 10 minuter sedan, jag försökte hjälpa henne med att söka några jobb i Sverige, men tekniken ville inte samarbeta. Jag har fått oväntat besök dock, Cordula från labbet ovanför oss kom ner och tyckte synd om mig som var ensam, så hon stannade och berättade om hennes och Lucys Skye-vistelse och om Harry Potter-tåget de åkte på i helgen, innan hon sa till mig att göra som alla andra och gå hem!

Så, inte heller idag har jag fått jättemycket gjort, men jag ska nog gå hem snart, jag känner mig lite hungrig. Det blev ingen lunch idag (bara Lucys mumsiga sjögrässnacks) då jag och Lucy besökte vår labboptiker på stan tillsammans. Lucy skulle hämta upp sina nya labbglajjor och jag skulle genomgå en undersökning för att få mina två par beställda. Jag har stora glasögon i sviten nu så att de kan sitta över mina egna (inga linser i sviten!), men jag ska som sagt få nya för både sviten och labbet, och den här gången får jag dem gjorda med korrigerande linser så att jag slipper använda mina egna glasögon. De är inte direkt snygga, och mina kommer väl att se ännu värre ut än alla andras. Mitt högra öga har försämrats mer än dubbelt så mycket sedan senaste undersökningen, så snart får jag gå med i flaskbottenklubben...