Helg - en prövande tid

Allt började i fredags med kemilabben. Det var vår första, och var egentligen inte mycket till labb. Vi skulle  räkna ett par uppgifter, skulle ta ca en timme. Dock har vi ju tre timmars lektionstid. Vi hade crazy-snubben med kanariegula labbrocken, Bob och fyra postgraduate studenter till hjälp. De första uppgifterna gick bra, men sen fick Ellie och jag problem. Dock lyckades vi inte få någon hjälpsam hjälp. Efter en timme av klurande blev vi sen utkastade! På ett mycket otrevligt sätt dessutom. Jag förväntade mig det av postgraduate-studenterna, för de har alltid den attityden - ni är korkade, jag är smart, ni slösar min tid, eftersom de i sin kurs måste hjälpa till under labbar etc, för undergraduate-studenter, så de är ju inte där frivilligt. Men, jag förväntade mig verkligen inte "get out", från Bob! Alla gillar ju Bob! Och vi har rätt till tre timmars lektionstid! Jag fattar att det var fredag, men ändå... Ellie och jag hade en uppgift kvar - det fanns sex stycken som kunde hjälpa oss, det hade tagit en av dem 2 min, vi hade bara fastnat på sista steget i processen. Istället gick alla, utom kanariefågeln. Han var snäll och hjälpte mig att få en labbrock. Eller, hjälpte och hjälpte, han öppnade dörren till rummet med labbrockar och sen fick jag sköta resten: "I can't fix clothes without the help of my wife", sa han och skrattade. Visste inte ens vad small betydde! 

Ellie och jag gjorde klart uppgiften, efter lite om och men, i The Atrium Café i Wolfson Building där läkarstudenterna håller till. Vi käkade lite lunch också, och sen knallade jag iväg till arkeologilabben, som i fredags handlade om hur man ritar kartor och monumentplaner utifrån flygfoton. Inte min grej, det här med att rita... 

Exempel på finare karta av Mesolithic Skottland, i Gregory Building

På kvällen förberedde jag mat och brownies med hasselnötter till utflykten (hasselnötter var huvudfödan, för hunter-gatherers under The Mesolithic Era i Skottland - arkeologihumor), något som blev väldigt uppskattat under lördagen. 

Middag

Det blev tidig morgon igår, och påpälsning, eftersom det skulle bli en regnig dag. Inte nog med påpälsning visade det sig sen... Det tog ca 2 timmar med buss till Kilmartin i Argyll, och jag, som tänkt passa på att läsa lite arkeologi, blev likt andra på bussen varse att det inte alls var meningen i den mycket trånga bussen efter den väldigt kräk-framkallande vägen. Det blev lite vägspaning istället, och det var inte dåligt det heller. Skottlands nordvästkust är så fin! Lochs överallt som mynnar ut i havet, och höga berg med forsande vattenfall nedför väggarna, stora gröna skogar höljda i regndimma, djupa dalar och stora slott. Och får. Överallt! Mest vita fluffisar med svarta huvuden, men jag såg även några svarta, som strövade omkring på en golfbana. Kossor fanns också en del, de strövade likt fåren fritt längs ängarna, och i många fall, vägarna och hade det mysigt. På vägen till Argyll stod vattnet högt, och vi åkte precis vid kanten. På vägen hem var det ebb, och båtarna stod på backen. Såg väldigt lustigt ut måste jag säga... 

Fårskallar

Så, vi började vår tripp i Kilmartin, där vi tittade på en kyrka och kyrkogård från medeltiden. Här träffade jag Iona och Frances, som jag sedan hängde med resten av dagen. Iona är från Rumänien, och Frances från Edinburgh. Båda gillar brownies, Iona är smal som en sticka, men äter som en häst! Frances är ett big fan av Norge, och hon blev som tokig när jag berättade om Stugan... 

Frances och Iona

I en krypta

Munkhus dit munkar kom för att sitta sista tiden innan de dog. Helt ensamma. 

Efter kyrkan drog vi vidare till dalen nedanför, vid Largie Farm. Än så länge höll kläderna tätt i det stadiga ösregnet...

Standing stone med cupmarks, från stenåldern, i fårhagen. 

Temple Wood - gravcirkel 

Rugbyplan på helig mark

Stor, lerig grav på kulle, som vi var nere och kröp i

Liten grav

Frances var glad åt att komma ut i regnet