Sjukdag

Jag sitter här hemma och försöker desperat att bli friskare till imorgon, jag har en hemsk hosta som inte vill gå bort men jag vill inte förlora alla mina stackars julpengar! Jag var hemma igår också, men jag var på jobbet på morgonen. Jag släpade mig själv in på morgonkvisten för att lämna min secret santa-present och möttes av uppklädda och peppade kollegor som skulle på jullunch. Jag visste när jag gick in att jag i alla fall inte skulle med på den, jag tänkte bara gå hem när de for iväg. Dock skickade de hem mig på en gång, så jag slapp hosta mig igenom en halvdag... Synd att jag missade lunchen dock, de verkar ha haft det roligt (det är mycket möjligt att jag inte missar en jätteproduktiv jobbdag idag!). 

Jag gav min secret santa en mugg, varm choklad & kakor.

Jag fick en shortbread-form & en kokbok innan jag gick hem!

Ingen jullunch för mig...

På väg hem från jobbet blev jag telefontröstad av syster, och på kvällen höjdes humöret lite av en lååång skype med hederstärnan Spunken. Olle satt bredvid och lyssnade som vanligt, med 1000 pusselbitar framför sig. Jag var tvungen att släpa honom in till sängen vid 11, han vill INTE sluta lägga pussel och gå och lägga sig!

Jag får väl ta tillfället i akt medan jag sitter här ändå och inte gör något förutom att be till mitt immunsystem (och lyssna på en Lucia-konsert i bakgrunden) att blogga lite om jobbveckorna som gått. Jag trivs jättebra och en av anledningarna är att jag alltid får göra en massa olika saker. För någon vecka sedan jobbade jag mycket med nåltillverkning - vi använder en laser och en slipsten för att göra otroligt tunna nålar av glas som Tom sedan använder för injicera ägg med olika typer av bakterier som vi vill etablera populationer av i olika myggsorter. Jag verkar ha någon sorts naturlig talang för nålmakeri, trots att jag inte har någon aning om vad jag håller på med. Tom var väldigt nöjd med nålarna som gjordes och äggen överlevde hyfsat bra trots att vi precis huggit dem i sidan med en nål!

Ah, mysiga svenska jultraditioner! 

Tur att jag har en kollega som kan lite om Sverige och våra traditioner. Jag försökte förklara midsommar förra veckan för Jordan och han trodde att jag skämtade om vår stångdans och alla små grodor...

Jag har också blivit mer delad den senaste tiden: förut har jag mest jobbat med Tom och insekterna men likt ett treväga skilsmässobarn delas jag nu mellan Steph, Christie och Tom. Steph tar mig lite närsom och ber mig att göra helt främmande saker åt henne ca 5 min innan hon måste dra och göra något annat. Allt har gått bra hittills med lite hastiga instruktioner innan hon avviker, och det är lite kul om än läskigt att få mer ansvar. Den största anledningen är nog att hon ofta är stressad, hon jobbar ju bara 4 dagar i veckan. Med Christie blir det mycket mer molekylärt jobb än med Tom, jag odlar många olika typer av celler och mäter nivåer av bakterier i dem etc. Dessutom ska jag hinna med att sköta alla ordrar från mina kollegor också, genom två olika system och tre olika Excel-dokument. Pfew! Tur att det ibland är lugnt och kollegorna drar på möten etc. Förra veckan ringde Emmis i precis en sådan paus, och andra gånger sitter jag och flitigt läser olika studier för att hänga med i litteraturen. Ibland blir det även paus med kollegorna, eller möten, ofta om jag tagit med lite fika som konsumeras på eftermiddagen. Christie har blivit så van nu att hon kräver fika varje dag och med varje kopp te och kakbit lär hon sig ett nytt ord som vi skriver upp på tavlan i kontoret. 

Jag har skaffat mig en egen kopp till våra tesessioner, morgon och eftermiddag värmer den mina händer framför datorn. 

Japp, det här och "God Jul" har vi lärt oss hittills. Skyll inte på mig, det var Christie som ville lära sig att svära (mest så att hon skulle kunna förstå vad PewDiePie säger i sina videos).

Svenska ord = svenskt fika. Christie är besatt av mumsmumsen!

Vissa fikastunder är extra speciella, till exempel när Steph fyller år!

Vi avnjöt inte födelsedagsfikat helt själva: vid lunchtid kom nämligen Steph's make Duncan och lilla 8-månaders-bebisen Clark på besök! Vilken go unge! Han är så glad och har enorma blå ögon och nypiga änglakinder. Definitivt en reklambebis, supergullig! Tom och jag vart lite kära och ville helst inte gå tillbaka till våra mygg. Vem väljer mygg över bebisgos?!

Tur att affären vi passerar på väg till jobbet har en enorm partystation där man kan köpa en tårta. Christie bakar INTE.

En annan anledning att jag ibland slipper baka: en av våra franska kollegor har en make som gärna bakar petit choux. Gott!

Vi bestämde oss för att ha ett informellt labbmöte förra veckan, så jag överraskade och tog med snabb-bakade waffle dippers. Mycket uppskattat, och numera lever jag under hot från Christie; inget fika = inget jobb!

Förra veckan var en riktig kursvecka för mig också, det var tur att jag inte var sjuk då! En kurs handlade om ordersystemet vi använder, och den andra var en vääääldigt lång hälso/skyddskurs angående jobb i CL3-labbet (det "farliga" labbet där man jobbar med virus som kräver högre säkerhet och infekterade mygg etc). Det var meningen att jag skulle vara i CL3 med Christie den här veckan för vi fick in våra virus förra veckan. I någon timme hade vi alltså en enorm låda med fyra olika typer av Dengue-virus på kontoret. Härligt härligt! 

För alla som inte vet vad dengue är så är det ett tropiskt myggburet virus som orsakar benbrytarfeber. Inget man vill ha med andra ord!

När jag inte tar med fika finns det på andra håll: varje torsdag har vi fikaklubb på övervåningen, då två olika personer tar med fika till hela gänget (olika labbgrupper som gängat ihop sig kring fika). Förrförra veckan mumsade vi supergod estländsk cheesecake med kvarg i toppingen och mörkt bröd (typ pumpernickel) som botten. Oväntat gott! Förra veckan blev lite svårfikad för mig, jag gjorde Steph en tjänst just precis då, som innebar att jag var tvungen att ränna upp och nerför trapporna för att tvätta vår reaktion var 10:e minut. Av med vätska, på me ny vätska, på med timer, spring och fika. Om och om igen i ca 40 minuter. Inte ett fikasätt jag är van vid men det gick!

Tjänsten jag gjorde Steph hade att göra med en annan ny grej som jag fick hjälpa till med förra veckan. Vi håller på att upprepa och expandera experiment som förhoppningsvis ska läggas till i en studie som vi hoppas publicera. Steph gör samma experiment i insektceller som Tom och jag gör i mygg, och förra veckan (efter en stressig förmiddag med hundratals dissektioner med Tom i ett 15°C "varmt" rum) fick vi ta oss en titt på resultaten under ett stort speciellt mikroskop som vi bokat. Colin som sköter om de speciella mikroskopen tränade oss lite först och sedan fick vi leka själva och leta fina bilder. Det gick sådär, men det var bara ett test ändå. Nu vet vi vad vi kanske måste ändra för att få det att funka bättre! 

Något som faktiskt gick rätt förra veckan var Olles tenta som gick av stapeln förra torsdagen. Han var skitnervös och kunde knappt äta på morgonen, men när jag kom hem på torsdag kväll satt han nöjd och glad hemma. Mest lättad för att allt var över, men han hade tydligen haft tur med frågorna och var riktigt säker på att han klarat den. Jag var aldrig orolig, speciellt så mycket han har pluggat, men det är alltid skönt att själv få det bekräftat, det minns jag från mina tentor. Finns inget bättre än när man kan lämna salen och känna sig nöjd (eller sämre när det går åt andra hållet).