Sverige-semestern Del 5 - Sista dagen (men inte för mig!)

Lördagen var Olles och Nancy's sista dag i Sverige, de flög hem söndag morgon från Arlanda efter en nattlig Ybuss tur från Söderhamn, medan jag hade turen att få stanna kvar nästan tio dagar till (fortfarande inte tillräckligt dock!). Vi delade lite på oss efter vår frukost och en liten utflykt till skogen i Gnarp, jag for hemåt Söderhamn med dagens enda tåg medan Nancy och Olle blev kvar till eftermiddagen då Liza körde ner dem till oss för avslutningsgrillning den kvällen. Det var återigen en mycket solig dag, och även om det var väldigt fint dit vi åkte för att utforska skogen på morgonkvisten var jag muntrare när jag satt på tåget till Söderhamn, jag fick nämligen bara en massa myrbett när vi gick i skogen! 

Nog var det fint dit vi åkte, men jag hade ändå hemlängtan...

Selfie i solen.

Väl hemma blev jag hämtad av pappsen och när jag kom hem fick jag avnjuta solen utan myror i hammocken med Eva och en drink i näven, precis som det ska vara! Skönt att få lite kvalitetstid med sin Mami ibland. Det räckte dock inte hela eftermiddagen, det skulle ju lagas middag, och på pappa verkade det som att det skulle bli fest för en hel hög med folk, Gud vad mycket mat vi hade! Tur då att Hampe trillade in efter ett tag för att hjälpa till med både förberedelser och ätande, och Jennifer och Markus var inte långt efter! Sist men inte minst anlände även Linda, Daniel och Selma, samt Nancy och Olle (som ostrategiskt nog inte var så hungriga efter en stor lunch med midsommar-rester i Gnarp), och äntligen var det dags för mat!

Sol, drink och chips med Mami, det är härligt det!

Förberedande av fördrinks-isshots till gäster...

...och mumsande av choklad (inte jag så klart!).

Shots! (Med snabbsmälta glas, så det blev lite söligt...).

Pappa lagade mat åt en hel bataljon.

Mise en place är A & O.

Mästerkockarna/grillarna!

Vi började med att, enligt Nancy's önskningar, öppna en burk surströmming. Olle och jag var emot från dag 1, men hon envisades med att vilja pröva och eftersom hon är så slug och mina föräldrar alltid vill vara bra värdar så lyckades hon lura min far till att ta med en från jobbet. Eva öppnade på gräsmattan och vi alla stod så långt bort som möjligt. Nancy tyckte att vi var fåniga allihopa och tyckte att vi pratat upp lukten för mycket, men då fick hon ju inte känna doften av 100-tals burkar öppnade på en gång, som under Strömmingsleken i Söderhamn i Augusti... Hon tyckte inte om att äta det dock (äntligen har vi hittat något som inte går hem hos Nancy!), och Jennifer som var den enda av oss som inte provat förut och blev itvingad, höll med. Hundarna tyckte det luktade mums dock, vi fick hålla ett öga på dem så att de inte rullade sig där vi öppnade burken...

Redo och riktigt spänd!

Titta vad exalterad hon var, man kan använda de här bilderna i en reklam
för surströmming!

Nästan där...

Pappa fixade en finfin macka på tunnbröd med nypotatis, inte för att det gör smaken så mycket bättre...
Nancy verkade lite rädd nu... Eller ja, mindre tuff i alla fall. Man måste ha rätt respekt för surströmmingen!

Det blev som väntat ingen hit hos någon av oss, men Angel tyckte det luktade gott i alla fall. Snuskhund!

Som tur var bestod inte huvudrätten av surströmming, där blev det grillat hela vägen. Både Olle och pappa stod vid grillarna och vände och kollade, och det blev riktigt gott så klart. Synd att man bara orkar äta en viss mängd...

Jag underhöll de väntade gästerna med min bubbelmaskin medan grillningen pågick, och i väntan på maten
var Hampe desperat nog att mumsa bubblor.

Äntligen klart!

Så gott!

Efter maten blev det lite blandade aktiviteter på gräsmattan, det spelades först boll med pojkar och hundar, men då Nancy stukade sin fot byttes bollandet ut mot pilkastning, och det gick lite bättre. Olle vann som vanligt, men jag lyckades knipa andraplatsen efter en intensiv duell mot Jennifer. 

Det gick minst sagt vilt till med bollen ett tag...

...stackars Nancy fick isa sin fot, och det är först nu svullnaden gått ner.

Lindas lilla corgi-valp, semlan Selma var bäst på plan, alla kategorier.

Det fintades lite med Olle...

...men sedan blev det sniffpaus.

Klart man följer med på pilkastning också, jag vill inte bli lämnad ensam på framsidan med en boll! Selma
tog sin plats vid grenen som skulle vara vår startlinje.

Full i bus med en tunga som en myrslok.

Olle räknar poäng och Selma bokstaverar ut ett L med en tallgren.

Gott med tallpinne!

Luktar gott gör den också!

Mmm, ny pinne!

Så klart gav sig Selma även på vår nya startlinje, den här gången
en björk.

Mums serru!

När man tröttnar på björk finns det alltid en massa leksaker att leka med hemma hos oss.

Nära tian!

Så mycket fokus...

Vinnaren!

Kanske var det för Olle är en så dryg vinnare (eller inte!), men en efter en började sedan besökarna droppa av och vi blev kvar i en hög i soffan allihopa, med målet att hålla oss vakna tills vi skulle skjutsa Nancy och Olle till nattbussen som gick vid 2-snåret. Det gick inte så bra dock, så vi gick och la oss i någon timme istället, eller ja, Olle och Nancy sov en sväng, och kanske pappa, för Eva och mig gick det inte så bra... Till slut kom de iväg till bussen i alla fall, Olle med en välpackad kappsäck, och pappa och jag kunde återvända hem och sova lite i alla fall (jag vaknade till i någon minut strax innan 5 för att påminna Olle om att kliva av bussen på Arlanda).