Cirkelkomposition

Så där ja, nu har jag haft ännu en bloggrast, den här gången absolut utan anledning, men nu är det dags att ta tag i det här berget som byggts upp igen. Vi börjar med dagarna innan vi flög till Sverige, och dagen jag kom hem (det finns en fin cirkelkomposition där nämligen). Fredagen innan vår avfärd var en stressig dag för mig, jag var tvungen att skynda till skolan i solen för att förnya mitt studentkort innan det gick ut, och efter det rände jag runt stan och West End i diverse ärenden, helt snurrig. Tur då att nya juicebaren på Byres Road gav ut svalkande små test-smoothies gratis!

Precis efter att jag fått min smoothie höll jag på att spilla ut den då jag för tredje
gången sedan jag flyttat hit gick ihop mig med komikern Frankie Boyle.
Nästa gång kanske jag klarar att säga något annat än sorry...

Kvällen blev en riktig kulturfest då Nance, jag & Olle beslutade oss för att äta ute (för att undvika att fylla kylen med mat innan resan). Det blev vallfärdning till nya och superpopulära lilla stället Dumpling Monkey för första gången, där Nance beställde kinesisk mat till oss och introducerade oss för alla möjliga klassiker (och lärde oss en och annan fras på kantonesiska). Skitbilligt, snabb & bra service och FY FASEN vilken god mat! Jag är inget större fan av kina-"restauranger" i Sverige, men det här, det var redigt gott! Vi blev supermätta och nöjda och nästan rullade hem efteråt...

Fried noodles, dumplings galore (alla sorter, alla smaker), steamed buns och iste...

...samt wonton-soppa och...

...nya trendiga favoriten häromkring: bubble tea! Kallt och sött mjölkte
som finns i tusen olika smaker & kombinationer, med tapiokapärlor i botten
(eller som i mitt fall, lycheegelé).

Vi testade de klassiska smakerna alla asiater dricker enligt Nance, inte de fruktiga
smakerna som vi visste vad det var för något. Vad drack vi? Jag minns inte, och
jag visste helt ärligt inte när vi drack det heller, men gott var det!

Gelatin-risbollar med jordnötsfyllning till efterrätt. Helt klart en mysko klassiker.

Vår lördag blev inte desto sämre, trots att vädret var riktigt dåligt. Vi började dagen med en tågresa till Bearsden för ett besök på våra lokala Highland Games, där det dansades, brottades, kastades kulor (och haggis. Japp, Haggis Hurling är en riktig sport) med mera. Mycket trevligt, men säkert roligare på större ställen, och med bättre väder. Vi var hyfsat nöjda i alla fall!

The Highland Dancers var mina favoriter. Flickor i alla åldrar tävlade i väldigt komplicerade dansrutiner
med klassiska outfits till säckpipemusik. Spektakulärt!

Smått opassande leksak på området...

Lagsportande för välgörenhet, det såg skitroligt ut!

Alla räkor måste i fisktacosen!

Ehm, dekoren var väl lite... gammaldags och smått sexistisk?

Det här såg grymt kul ut!

Under vår matpaus såg vi världens fluffigaste och största berg till till hundar.

Lite kulkastning blev det (och slägga, men det fick jag inga bilder av)...

Brottning i kilt, alla åldersgrupper.

Efter vårt lilla förmiddagsbesök i Bearsden for vi ner till stan (det började bli lite väl kallt på området) för en sista titt efter presenter och grejer hem. 

Visst hittade vi presenter också, men jag föll mest för den här godigen, till mig!
Tyvärr bedömdes det som ett onödigt inköp...

Här går vi raskt över till min avfärdsdag FRÅN Sverige, sista juni. Som vanligt var det en tung dag, jag åt frulle hemma med päronen och var sedan tvungen att åka till bussen som skulle ta mig till Arlanda (där jag fick sittplats den här gången) efter tårfyllda kramar med Mami och lilla-valpen. Jag lyckades sluta gråta i bilen ett tag, men det brast ju självklart när jag skulle säga hej då till pappa, så jag fick kliva på bussen snorandes som en idiot bland allt folk. Snorandet fortsatte sedan till ungefär Gävle, sedan fick jag alldeles för ont i huvudet för att fortsätta. Tur att man slapp sitta bredvid någon och att jag hade massor med näsdukar med mig...

Jag känner mig själv, så jag var förberedd...

Allt gick prima på Arlanda, det gick som en dans genom säkerhets- och passkontrollen, rakt till Tax Free.

Jag tröstade mig själv med en cheesecake och lite shopping.

Flygplanssnacks (som jag tömde innan flyget för att få komma in med väskorna,
jag flög ju bara med handbagage och hade proppat både riskabelt fulla...).

I kön till planet träffade jag på en mycket trevlig skotte (äldre herre från Glasgow) som pratade en massa med mig och sedan hjälpte mig både på och av med mina väskor, mycket snällt och smidigt, precis som flygresan. Vips var vi hemma i Skottland igen, och återigen gick allt smidigt genom kontrollerna och när jag kom ut stod en buss till Glasgow snällt och väntade på mig. Jag kom in med bussen till Glasgow strax efter att Olle slutat jobba, så han mötte upp mig och hjälpte mig hem med väskorna på tunnelbanan. Jag var trött och grinig över att vara tillbaka, men Olle han var överlycklig och såg (som vanligt då han inte sett mig på ett tag) ut som en glad hund som vispar svansen fram och tillbaka). Det brukar bli bättre för mig ganska snabbt, men den här gången tog det flera dagar, jag hade till och med ett litet (läs: STORT, Olle var förtvivlad) breakdown hemma på sängen när vi skulle packa upp, jag bara grät och ville åka hem igen tills Olle och Nancy blev superhungriga och släpade med mig till Dumpling Monkey för käk (cirkelkomposition!). Efter det kändes det lite bättre, men det tog ändå ett par dagar att komma över det hela (även om jag nästan tror att det var mer traumatiskt för Olle!)...

Vi beställde in våra favoriter från förra gången igen på DM, men testade även lite
nya grejer.

Som sagt var har jag inte bloggat på ett tag, så jag minns inte riktigt vad som hände de följande dagarna, mer än att jag var riktigt deppig (det var mycket hemmaligg för min del). Första dagen i juli fick jag i alla fall sällis av våra trädgårdsrävlingar.

Numera kommer de när man kallar på dem i fönstret.

Sötnöt!