Något mer som lönade sig som sagt var min lilla kontakt med Norma sedan tidigare. Egentligen får nya assistenter bara jobba ett pass i veckan. Men. Om inte alla assistenter dyker upp under måndagens möte där labbledarna går igenom labben, så måste deras pass fyllas, de är inte längre kvalificerade. Så, jag hängde kvar och tänkte att jag i alla fall kunde fråga om hon behövde hjälp trots att jag egentligen inte får (vad annars har jag att göra om dagarna liksom?), så det slutade med att hon böjde reglerna och gav mig 3 pass nästa vecka. Hurra!
Jag var så glad och nöjd med min första dag att jag inte kunde låta bli att ringa Mami direkt efter att jag lämnat labbet, det är det enda sättet att bli ännu gladare än man redan är över något som går bra i livet. Konversationen fortsatte hela vägen hem och sedan även på kvällen med pappsen och Olle via Skype, så jag fick skryta tredubbelt. Olle var inte lika nöjd med sin dag, när vi skypade hade han precis genomlidit en lite tråkig oavgjord GIF-match. Idag är han desto gladare, för han sitter bredvid mig och ser sista minuten av dagens match där Giffarna ser ut att vinna med 3-1 (hat-trick av lokaltalangen Peter Wilson vill han meddela).
Igår gjorde jag mitt första riktiga pass som assistent, så jag spenderade hela min dag på skolan. Upp tidigt först med Olle som var supernöjd över att få nybakt bröd med tända ljus till frulle, och sedan mot skolan tidigt som sagt (med Olle i släptåg). Coco hade inte ens vaknat än...
Väl på skolan hade jag en låååång att-göra-lista innan labben skulle börja klockan 2, men allt rann på så bra att jag var klar till klockan 10 redan. Massor av tid över för roliga grejer som att läsa intressanta studier jag sparat men inte haft tid med än, eller för att fortsatta fila på lärar-resurser om genomics och/eller mikrobiologi och mat.
När sysslorna är över får man nöjesläsa! |
Själva labben gick super, jag fick äntligen gå iklädd en blå lärar-rock och se smart ut! Jag fick en helt full bänk av studenter, 18 stycken för att vara exakt, och de verkade trevliga allihopa. Mina kollegor Kirsty och Billy var lika trevliga de med, och Billy känner jag ju sedan tidigare från kurser då jag burit en vit student-rock. Kirsty var supersnäll och hjälpsam, och gav mig massor av tips angående jobb som assistent. Hon har precis avslutat sin PhD och har inget nytt jobb på G, så hon deltidar som assistent i massor av olika labb för att få igång lärar-karriären. Snällt nog gav hon mig massor av kontakter från labben där hon själv jobbar, och hon tipsade om olika gratis lärar-kurser som erbjuds gratis av universitetet för alla oss assistenter. Perfekt!
Vår labbledare Kenneth hade jag aldrig träffat förut men han var väldigt trevlig och snäll. När vi delade upp klassen efter mikroskop-delen och fortsatte med Excel bildade han och jag ett lärarpar i ett rum men vi hade inte så många studenter som behövde hjälp så vi stod och njöt av solen och utsikten i fönstret och lärde känna varandra. Mycket bra första dag!
Klockan 5, direkt efter att jag lämnat labbet och de soliga fönstren bakom mig, så bytte vädret helt och det började ösregna. En hissresa ner från 9:e våningen och det var all tid som behövdes för att himlen skulle öppna sig och solen skulle försvinna. När jag väl kom hem var det bara att dumpa kläderna och hoppa huttrandes in i en varm dusch... Olle lyckades undvika regnet på väg hem senare, han vandrade hemåt från stan runt nio-strecket och blev mött av ingen mindre än mig. Jag hade inget bättre för mig ändå, jag hade ju redan rensat avloppet, tvättat, diskat och kopplat av med en G&T fram How To Get Away With Murder. Slut på grejer att göra helt enkelt!
Varma raggisar och en stickad kofta på... |
...en G&T i handen...
...och en påse popcorn, det var min kväll igår. Hanns precis med innan Olle ringde från stan och skulle hem. |
(Fast de flesta kvällarna sitter han hemma och ser ut så här, seriöst pluggandes så klart!). |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar