Vilse i Marrakech

Första dagen på semestern började riktigt bra, med tidig uppstigning (bokstavligen med tuppen, de var överallt och gol runt hotellet!) och frulle i solen på taket, med finfin utsikt över hela staden (eller ja, i alla fall alla tak...). Vi lämnade efter det snabbt hotellet för att utforska området. Det är otroligt svårt att hitta i alla gränder i medinan, så vi gick vägen som Aziz visat oss på en karta fram och tillbaka till stora torget Jemaa el-Fnaa ett par gånger innan vi var ganska säkra på att den satt fast i minnet. Det var dock ganska öde och tomt (under Ramadan är det mer fart under kvällarna då lokalbefolkningen kommer ut för att fira och äta), så vi gick tillbaka till hotellet en snabbis och bytte lite grejer, och därefter begav vi oss ut på en större väg för att utforska mer, närmare bestämt den stora minareten Koutoubia och dess enorma trädgård.

Frulle på taket med nytt armpynt, nybakt bröd, pannkisar & hemgjord apelsin- och jordgubbssylt och färskpressad apelsinjuice. Mmm-hhhm! 

Ganska mysigt hotell, eller hur?

Någon som är sugen på lime?

Morgonblomster!

Utforskarskorna på! Pappa-sandaler till Olle, och opraktiska men fina till mig.

Utstyrslad som en arkeolog, och med en av de mystiska hattarna på taket var jag redo för utforskning!

Koutoubia-minareten & tillhörande trädgård. 

Citrusfrukt-gloria.

Efter vårt besök till trädgården och efter att vi gömt oss lite i skuggan för att söka fram andra vägar så hittade vi till Saadian Tombs i det judiska kvarteret, och därefter åter till det enorma torget men från ett annat håll. Efter den utforskningen gick hem igen och duschade för andra gången den dagen. Klockan var dock bara barnet, så vi gav oss ut på en till utflykt, den här gången till Le Jardin Secret. Det såg inte mycket ut för världen (förutom den enorma vakten) utifrån gatan, men där inne var det fint, nästan helt folktomt och trevligt. Vi spenderade en hel del tid där, blev guidade runt ett torn på en byggnad som stod kvar sedan en rik familj rest ett palats och vi fick se hela Marrakech från utkiksplatsen. Prima break från alla säljare i gränderna! Lugnt och skönt...

Saadian Tombs, komplett med fina och väldoftande blommor. 

Det var ganska soligt...

Finfin mosaik (och Olle)!

Dagstomt torg.

På väg in i den hemliga trädgården...

Giffarna följde med hela vägen till Marrakech,
och matchade Olles skjorta finfint!

Superhemlig trädgård bakom den första. Med havsgolv!

Vi följde vattenspåren runt...

Lite Hälsinge-feeling över dörrar och fönster (och tak)!

Hela trädgården från toppen av tornet.

Utsikt över resten av Marrakech (notera Koutoubia-minareten i hörnet)!

Atlas-bergen i bakgrunden.

Handgjorda dörrvalv.

Jag diggade havsgolvet och hela trädgården.

Lunchpaus i skuggan.

Cocktails? Ja tack!

Inte helt fel ställe att luncha på!

Mer Hälsinge-feeling på fler dörrar.

Motsatta sidans utsikt.

Smygkik mot vårt bord.

När vi kom ut gick vi vår vanliga väg hemåt och kanske var det lunchen eller övermodet för att vi hittat så bra hittills, men jag tyckte att vi kunde svänga av mot en moské för att ta en titt, och Olle ville mer än gärna utforska fler av gränderna, så vi gick. Vad är det värsta som kan hända? Vi kan ju alltid gå tillbaka den väg vi kom! Eller? Efter mycket irrande hittade vi inte längre tillbaka, men efter ännu lite mer irrande hittade vi alla fall moskén. Dock blev vi fast där i solen, då alla skyltar hem pekade åt olika håll, och alla ville guida oss åt olika håll... Lokalsinne hjälper inte i medinans gränder och souks heller, eller kartor för den delen. Till slut satte vi oss på en restaurang och tömde en stor flaska vatten då jag började få värmeslag/en panikattack. Olle försökte hitta på kartan vart vi skulle, men då varken vi eller personalen kunde lokalisera oss gick det inget vidare. Efter att vi betalat och irrat runt lite mer stod vi sedan och såg hjälplösa ut med en karta i en gränd nära moskén och likt änglar kom ett yngre spanskt par fram till oss och frågade om vi ville ha hjälp hem. De skulle inte åt samma hål alls, men hjälpte oss ändå hela vägen hem! Killen kunde lite franska och något ord arabiska och det hjälpte verkligen när vi frågade om hjälp. De hade varit i Marrakech 4 dagar och hade gått vilse ett antal gånger, så de kände en del säljare och kunde hitta lite bättre än oss. Vilka hjältar!

Olle sandaler var mer smutstäta än mina...

Väl hemma, och efter vår tredje dusch, hade jag lugnat ned mig lite men jag kände mig fortfarande traumatiserad. Olle däremot var sugen på att ge sig ut igen och bemästra myllret av gränder. ALDRIG! Inte med mig vid sin sida i alla fall... Vi satt istället hemma lite mer, både vid poolen och uppe på taket, och pratade med våra nya australiensiska vänner (ett äldre par från Perth som checkat in samma dag).

Fin utsikt, och säker, från hotellterassen. Ingen som går vilse där!

Korsords-geniet på favoritsoffan.

Middagsredo!

Vi sökte oss till en mysig lokal restaurang efter att jag äntligen vågade mig ut igen. Melon- och mint drink, couscous, tagine och fotboll på TV:n. Trevligt!

Olle älskade sin mat (till höger): lamm tagine med valnötter och aprikoser. Han var helt lyriskt!

Till slut: solnedgång på vårt tak. Mys!