Hemvändarna

Vår sista dag i Marrakech var utan tvekan den hetaste. Det riktigt brände på fotsulorna genom skorna när man gick på solig asfalt eller trottoar. Vi gjorde därför inte en längre utflykt innan vi begav oss till flyget på eftermiddagen, utan gick bara en bit från hotellet. Vi hittade en tidigare dag ett hennacafé som drevs av volontärer, så vi var lite nyfikna. Jag har aldrig testat henna förut, så varför inte? Det var supermysigt där, vi satt på ett tak (som tur var med skuggande tyger över oss) och fikade/lunchade medan jag blev tatuerad och Olle lekte med deras lilla sköldpadda!

Olles nya polare strosade fritt på golvet, man fick passa sig när man skulle upp!
Dessutom fick vi blocka honom från att ramla ned för trapporna ett par gånger...

Kikärtsbaserad lunch: hummus, oliver & chillitapenade, hemgjort bröd och mumsig falafal med yoghurt, avokado & russin. Dessutom hinkade vi vätska i form av färskpressad apelsinjuice. Den är så billig, och otroligt god i Marocko!

Olles sandaler var populära.

Det kändes som att bli spritsad på handen...

Så här såg den ut när allt skalats av senare på kvällen.
 Det ska egentligen sitta längre, men allt föll av under
 dagens gång, så det blev en blekare naturlig färg.
Lite kul att se hur det funkar ändå! 

Efter att ha hört rykten om ineffektiviteten på flygplatsen, och mängden av kontroller, så for vi ganska tidigt dit för vårt kvällsflyg. Vi funderade på att ta bussen, men åkte istället taxi fixad av hotellet för att vara på den säkra sidan. Jag vet inte om det var så säkert ändå, för vår chaffis var en yngre kille som vi aldrig sett förut, och han var inte direkt försiktig... Vår andra äldre chaffis körde väldigt snällt, och inte alls som de andra i den marockanska trafiken. Den här snubben var dock galen! En bil svängde ut mot oss när vi skulle köra, och han blev svinförbannad. Först trodde vi bara att han svor ett tag, men när han fick syn på bilen igen började han att jaga den genom gatorna! Olle och jag höll i oss bak och tackade universum för bälten. Som tur var svängde bilen av och han struntade i att följa efter då den andra föraren inte skulle åt flygplatsens håll. Nervositeten resten av turen var på topp, speciellt när han pratade om att han gillade att köra med en pistol i framsätet för just sådana tillfällen som detta. Hjälp! 

Väl på flygplatsen gick allt bra, vi var i god tid och hade en del marockanska Dirham över, så vi växlade in dem till € för användning på flygplatsen (man får inte importera eller exportera valutan nämligen, efter säkerhetskontrollen är det kört). Efter det checkade vi in, trots att vi inte hade något bagage (man måste få sitt boarding pass stämplat för att det ska gälla). Det var något ineffektivt, men inte så illa som vi väntat oss. Säkerhetskollen gick också prima, samt passkontrollen, och vips var vi i tax free. Vi knatade runt lite planlöst och såg oss om efter något värt att spendera sista stålarna på, ätandes en glass här och där, och vips sprang vi (väldigt oväntat i ett främmande land!) in i våra spanska hjältar från onsdagens fiasko (då vi gick vilse i medinan). De var på väg hem till Barcelona, och vi hann tyvärr inte lägga till varandra på Facebook, även om jag önskade att det hunnits med. Vi delade några bamsekramar dock, och jag önskar att jag kunde säga tack igen, eller skicka en dagens ros eller något... Världens trevligaste spanjorer!  

Marockansk Magnum. 

Vi bestämde oss till slut för att spendera våra stålar på marockanska pastries, som vi ännu inte prövat (vi köpte vätska också så klart!) och lite snacks (= "middag") till planet. Tur att vi hade något att äta och dricka, för det var det enda som höll mitt humör lite uppe. Jag satt som jag tidigare nämnt med ett irriterande par, där killen tyckte att jag med fördel kunde användas som kudde... Olle var glad och nöjd med sina grannar, och satt mest och löste de sista korsorden. Mer irriterad blev jag när vi landade i Glasgow, och det visade sig att flygbussen bara gick en gång i timmen. Inget att göra, det är bara att sätta sig och vänta i 40 minuter på en öde flygplats... 

Vi höll oss vakna genom att ha pastry-provning i avgångshallen!

Den var god (sesam är alltid gott!).

Den var fylld med en kokosnötig kolakräm. Mmmm!

Sådana här säljer de överallt i Marrakech, men vi tyckte alltid att de såg för äckliga ut.
 Inte äcklig skulle det visa sig, men ingenting speciellt.

Definitivt för entusiaster av torkad frukt. Lite väl mycket dadel och fikon enligt Olle.

Mandelnästet, det var gott!

PISTAGE! Kan inte vara annat än gott.

Sesamdrömmen var min favorit. Samma drömmiga konsistens, men mindre söt
 och lite mer spännande sesamsmak.