Har vi husdjur nu?

Våra revar på baksidan börjar bli lite väl modiga tycker jag, och jag hittar ofta Olle i fönstret pratandes med dem. Antingen försöker han att leka, eller så vill han locka fram dem för att leka tittut och skrämma skiten ur dem. Alla måste ha en hobby antar jag?

Det kan vara så att Olle tror att det här är en katt...

Nedrans smygare!

Ungarna känns mer som hundar, de sitter fint och allt...

...och ligger!

Referendum-vakan

Förra veckan gick britterna (engelsmännen och några andra) och röstade ut oss ur EU, och vi hade ingenting att säga till om. Så det var ju roligt... 

Japp, Eurovision-rösterna är definitivt roligare...

Vi flyttade lite pengar direkt efteråt, och fallet kom precis i rätt tid för
 familjens UK-semester. Tyvärr föll ju kronan lite också...

Mycket snack om Australien så här efteråt, men så klart är alla välkomna hem
 till oss också, eller hur? Vi kanske till och med kommer hem...

Nu ser det ut som att Skottland vill ha ett till referendum angående självständighet.
 Och den här gången röstas det nog annorlunda!

Bebisprepp

Jag sitter här hemma ensam och väntar på besök, och är lite nervös över att ha en bebis här hemma... Vi vet ingeting om bebisar, men det ska bli spännande! Jag har spenderat masssssor av tid på att sticka fluffiga saker, men man kanske borde ha satt skumkanter på alla möbler istället? 

Nya bambu-nålar, redo för garn!

Eftersom jag är rädd för att sticka avancerade saker blev det första en filt.

Stor, men inte så avancerad som sagt...

Filten matchas med en kudde jag sydde av stuvar. Ingenting får gå till spillo i sylådan!

Baby-centralen!

I min strävan efter att lära mig mer avancerade saker stickade jag en lapp med fläta av alla garnstuvar jag hade kvar (och nya stickor). Numera Tims hakklapp... 

Nu är det ny stickning på gång, med ett mönster jag förhoppningsvis kan klara av!

Hemvändarna

Vår sista dag i Marrakech var utan tvekan den hetaste. Det riktigt brände på fotsulorna genom skorna när man gick på solig asfalt eller trottoar. Vi gjorde därför inte en längre utflykt innan vi begav oss till flyget på eftermiddagen, utan gick bara en bit från hotellet. Vi hittade en tidigare dag ett hennacafé som drevs av volontärer, så vi var lite nyfikna. Jag har aldrig testat henna förut, så varför inte? Det var supermysigt där, vi satt på ett tak (som tur var med skuggande tyger över oss) och fikade/lunchade medan jag blev tatuerad och Olle lekte med deras lilla sköldpadda!

Olles nya polare strosade fritt på golvet, man fick passa sig när man skulle upp!
Dessutom fick vi blocka honom från att ramla ned för trapporna ett par gånger...

Kikärtsbaserad lunch: hummus, oliver & chillitapenade, hemgjort bröd och mumsig falafal med yoghurt, avokado & russin. Dessutom hinkade vi vätska i form av färskpressad apelsinjuice. Den är så billig, och otroligt god i Marocko!

Olles sandaler var populära.

Det kändes som att bli spritsad på handen...

Så här såg den ut när allt skalats av senare på kvällen.
 Det ska egentligen sitta längre, men allt föll av under
 dagens gång, så det blev en blekare naturlig färg.
Lite kul att se hur det funkar ändå! 

Efter att ha hört rykten om ineffektiviteten på flygplatsen, och mängden av kontroller, så for vi ganska tidigt dit för vårt kvällsflyg. Vi funderade på att ta bussen, men åkte istället taxi fixad av hotellet för att vara på den säkra sidan. Jag vet inte om det var så säkert ändå, för vår chaffis var en yngre kille som vi aldrig sett förut, och han var inte direkt försiktig... Vår andra äldre chaffis körde väldigt snällt, och inte alls som de andra i den marockanska trafiken. Den här snubben var dock galen! En bil svängde ut mot oss när vi skulle köra, och han blev svinförbannad. Först trodde vi bara att han svor ett tag, men när han fick syn på bilen igen började han att jaga den genom gatorna! Olle och jag höll i oss bak och tackade universum för bälten. Som tur var svängde bilen av och han struntade i att följa efter då den andra föraren inte skulle åt flygplatsens håll. Nervositeten resten av turen var på topp, speciellt när han pratade om att han gillade att köra med en pistol i framsätet för just sådana tillfällen som detta. Hjälp! 

Väl på flygplatsen gick allt bra, vi var i god tid och hade en del marockanska Dirham över, så vi växlade in dem till € för användning på flygplatsen (man får inte importera eller exportera valutan nämligen, efter säkerhetskontrollen är det kört). Efter det checkade vi in, trots att vi inte hade något bagage (man måste få sitt boarding pass stämplat för att det ska gälla). Det var något ineffektivt, men inte så illa som vi väntat oss. Säkerhetskollen gick också prima, samt passkontrollen, och vips var vi i tax free. Vi knatade runt lite planlöst och såg oss om efter något värt att spendera sista stålarna på, ätandes en glass här och där, och vips sprang vi (väldigt oväntat i ett främmande land!) in i våra spanska hjältar från onsdagens fiasko (då vi gick vilse i medinan). De var på väg hem till Barcelona, och vi hann tyvärr inte lägga till varandra på Facebook, även om jag önskade att det hunnits med. Vi delade några bamsekramar dock, och jag önskar att jag kunde säga tack igen, eller skicka en dagens ros eller något... Världens trevligaste spanjorer!  

Marockansk Magnum. 

Vi bestämde oss till slut för att spendera våra stålar på marockanska pastries, som vi ännu inte prövat (vi köpte vätska också så klart!) och lite snacks (= "middag") till planet. Tur att vi hade något att äta och dricka, för det var det enda som höll mitt humör lite uppe. Jag satt som jag tidigare nämnt med ett irriterande par, där killen tyckte att jag med fördel kunde användas som kudde... Olle var glad och nöjd med sina grannar, och satt mest och löste de sista korsorden. Mer irriterad blev jag när vi landade i Glasgow, och det visade sig att flygbussen bara gick en gång i timmen. Inget att göra, det är bara att sätta sig och vänta i 40 minuter på en öde flygplats... 

Vi höll oss vakna genom att ha pastry-provning i avgångshallen!

Den var god (sesam är alltid gott!).

Den var fylld med en kokosnötig kolakräm. Mmmm!

Sådana här säljer de överallt i Marrakech, men vi tyckte alltid att de såg för äckliga ut.
 Inte äcklig skulle det visa sig, men ingenting speciellt.

Definitivt för entusiaster av torkad frukt. Lite väl mycket dadel och fikon enligt Olle.

Mandelnästet, det var gott!

PISTAGE! Kan inte vara annat än gott.

Sesamdrömmen var min favorit. Samma drömmiga konsistens, men mindre söt
 och lite mer spännande sesamsmak.

Marockansk schtekfredag

På vår fjärde dag (eller tredje, om man inte räknar den första sega kvällen) i Marrakech unnade vi oss en sovmorgon, och vi åt inte frulle förrän halv nio! Vi satt nere där vi kunde nå Internet, så vi satt även kvar långt efter att maten var slut, men Internet fortfarande flödade fritt... När vi väl gav oss ut var det för att upptäcka den nya staden och för att scouta nya restauranger. Den vi hittade var dock stängd, så vi vände tillbaka genom Koutoubia-minaretens trädgård och njöt av en simpel promenad i solen istället. Klockan var efter 10, och vi hade blivit varnade för solen mellan 10-4. Efter gårdagens dåliga väder var jag dock så tacksam för solen, och lite stressad över att inte ännu fått någon färg, att jag sket i solskyddet. Vi skulle ju bara vara ute en liten sväng, och jag var ganska väl täckt av kläder. Jag vägrade att låta Olle göra detsamma dock, så han gick runt skyddad med SPF50 som vanligt. För högt för att bygga bränna, skulle det visa sig, men det var (som man kanske kunnat förutspå) inte supersmart att gå runt helt utan skydd heller, även om man bara var ute en liten stund... 

Frukostpannkisar igen, med lite crumpet-stil den här gången.

Vi lämnade vårt rum...

...och begav oss mot Gueliz (nya stan)
 utanför muren.

Utanför muren!

Apelsinträd överallt!

Snyggt med bränna efter urringningen OCH väskremmen!

Eftersom skadan redan var gjord, och då stan är ganska död under dagarna och vi förresten kände att vi redan upptäckt det mesta, så spenderade vi resten av förmiddagen med att sola uppe på vårt tak. Eller ja, jag solade lite, Olle låg i skuggan med sitt korsord! Vi lyssnade till fredagens speciella böner som ekade över hela staden från diverse minareter och efter tag blev det sedan dags att få tag på ett ställe som visade Sverige-matchen. Sagt och gjort, vi såg hela matchen trots att det var lite slöseri med tid (inte världens mest spännande direkt). Under kvällen satte vi oss sedan på en takterass för middag igen, den här gången delad från start till finish.

Den här gången hade jag både solskydd, fläkt och lite skyddande kläder & solglas på mig. Bäst att vara beredd! 

Så fort skuggan letade sig över en stol kom Olle ut, och övergav
 sitt korsord i soffan.

Titta på alla Sverige-fans! En hel vägg av minions på läktarna...

Håret torkade snabbt i solen och vinden på taket, och snart var vi redo för sista restaurangbesöket.

Olle var peppad i sin nya skjorta...

...och plockade hus från Marrakech skyline!

Sista drinken, Pina Colada-style!

Vi delade på en trerätters, med en förrätt av blandade marockanska sallader...

...till varmrätt en stormix av tagine, med grönsaker, couscous, lamm, kyckling, korvar...

...till efterrätt blev mer frukt, men inte i drinkform!

Under kvällen kom en ung tysk flicka från grannbordet fram till oss och frågade om vår accent. Dessutom sa hon att hon tyckte vi var ett mycket gulligt par (där får man för att man delar på allt!). Vi håller med! 

Vår superfina kväll avslutades med krig mot en kackerlacka i rummet, vilken pärs! Vi var tvungna att gå ned till poolen för att surfa lite för att tränga bort tankar på äcklet innan vi kunde sova...