Mötesveckan

Vår sista Maj-vecka var rikligt fylld av möten. Eller ja, vi/jag hade två. Mer än en vanlig vecka i alla fall! Första mötet gick av stapeln i måndags, då Olle bokat tid för oss hos registrars-kontoret, så att vi kunde börja processen med vår otroligt kniviga hindersprövning. I Sverige behöver man ju bara fylla i en blankett och skicka in, men jag upptäckte för ett tag sedan på Skatteverkets hemsida att detta inte alls gällde oss då vi är utvandrade. Vad måste vi göra då? Tja, vi måste få en hinderprövning, eller "Certificate of no impediment" godkänd av den skotska motsvarigheten till Skatteverket, och sedan skicka den till SKV och också fylla i en svensk. Ojojoj... Det stannar inte där heller; för att få en skotsk hindersprövning var vi tvungna att dyka upp på kontoret med personbevis för oss själva och päronen, samt pass, dokument för att styrka adress etc. Sagt och gjort, vi dök upp med all dokumentation. Vi trodde att det skulle gå snabbt och smärtfritt och att vi skulle hinna med en lunchdejt efteråt innan Olle skulle tillbaka och jobba. Icke. Vi satt i 50 minuter och blev förhörda om vad våra föräldrar jobbade med och annat. Dessutom måste vi även betala för det privilegiet, till skillnad från i Sverige då det är gratis. Ibland är det lite jobbigt att inte vara "riktigt" svensk eller "riktigt" skotsk... 

Vi fick i alla fall allt inlämnat och nu väntar vi på godkännande. Då ska som sagt det in till SKV och när Olle kommer hem till Sverige måste vi båda knata till ett kontor och visa upp oss och våra pass personligen, för att få allt stämplat och klart. Är det verkligen värt allt trubbel att gifta sig? 

Munter på morgonkvisten och redo för möte. Jag hade
 uppenbarligen ingen aning om vad som väntade...

Belöning i form av chokladpraliner när vi kom hem. För det är vi värda!

Nästa möte kom på tisdagen, och endast för mig den här gången. Jag hade smått förberett mig lite för en viva, eller utfrågning, men det blev inte av. Ingen av oss låg mellan betyg (som vi för övrigt får på torsdag-fredag, så den dagen ser vi inte fram emot), men de bad oss ändå (speciellt mig) att komma in för att ge feedback till deras nya external examiner som kommit upp från London. Det är hennes första år, så hon ville få lite koll på programmet och så, och i och med att jag var den enda representanten från MSci-programmet för Parasitology så var jag extra intressant. Jag knatade duktigt in till campus vid lunchtid, och stoppades i entrén till Biomedical Research Centre av Ruth (min och virologernas kurskoordinator) och ett gäng virologi-studenter som tydligen hade sitt feedback-möte samtidigt. Vi pratade lite och skojade runt (nu när tentorna är över går det alldeles utmärkt) och så fyllde vi i lite papper som Ruth stod och smusslade med. Vi fick även en varsin penna, helt gratis, från universitetet. Snällt va?

Ruth tog mig sedan upp till toppen där mitt möte var, och sedan åkte hon ned med virologerna igen (de var på våningen nedanför). När jag klev in genom glasdörrarna stod Lauren, en annan parasitolog, redan där och väntade så vi hann prata lite innan Magda, den sista parasitologen, kom upp. Hon var suuuuuuperglad att se mig, det bara östes kramar och kindpussar och komplimanger på nya barret (som inte riktigt på flit är "morots"-blont nu). Vi hann dock bara prata en kortis innan vi blev inbjudna till konferensrummet och introducerade för Rachel av vår parasitolog-professor Richard (världens mysigaste snubbe). Vi hade sedan en trevlig mötesstund tillsammans, ca en timme, innan Richard kom tillbaka och ville ha Rachel för ett annat möte. Dock höll vi kvar Richard och jag pratade av mig lite mer om MSci-programmet, så de blev nog lite sena... 

Medan de "vuxna" skyndade iväg till sitt möte gick vi tre brudar vidare hem till Lauren för att dricka te, och det tog sin lilla tid. Vi satt där i ca 2 timmar och pratade om allt mellan himmel och jord, innan vi alla var tvungna att kila hem. 

Hett tips: förbered er inte för en utfrågning ni kanske inte har...

Läs inga gamla onödiga anteckningar, eller ens era favorit-studier.

Det är inte värt det. Gå och se en film istället!

Olle hade till och med tagit hem en finfin mapp åt mig, som jag fyllt med grejer
 för att förbereda mig för mitt möte:

Block, pennor, min nya presentations-"penna" med laserpekare och slide-byte.
Dessutom en liten bild på min favorit-gel från min forskning
 i Dundee, för att boosta självförtroendet lite...

Min planerade ordentliga outfit med kavaj och pennkjol + mapp fick ge vika för en av Olles skjortor och ett par leggins. Kan man inte pressa upp betygen kan man lika gärna sitta bekvämt (och strunta i att skita ned mina svårtvättade kläder!).



Betygsdatumen ramlade in så vi var tvungna att uppdatera tavlan i hallen. Snart får vi stryka Olles tenta också, det ser vi fram emot!

När jag skilts från Magda och Lauren gick jag direkt till posten med
 mitt bidrag till det internationella bokbytet som Sabina startat. Jag skickade
 en av mina favoriter i den lättlästa och superlånga bokserier-kategorin:
One for the Money. Hela vägen till Tyskland skulle den, jag hoppas att den kom
 fram, att den är uppskattad och att jag får någon bok tillbaka!

Smoothie-mellis fick avslutade ensamheten under tisdagen: ingen lunch, bara te hos Lauren men för sent för att äta något innan Olle kom för att laga middag. Finns bara en lösning.