Graduation Ball 2016

I fredags var det dags, äntligen fick jag gå på en bal igen! Jag missade ju förra årets med mina original-klasskamrater eftersom vi bokat resa hem till Sverige och jag missade den nästan igen i år då jag bokat in min möhippa samma helg. Det var för sent att boka in sig på middagen, men jag fick mat hemma med Olle istället och fick komma på dansen efteråt - den är ju roligast i alla fall! 

Jag kämpade i flera dagar med att hitta en långklänning att gå i, men ingenting hittades/kändes prisvärt, så det blev till slut en kort, men glittrig, version som jag hittade på rea i en affär. Jag kände mig lite underklädd när bilder av de andra tjejerna, med fixat hår och långklänningar började dyka upp på FB innan jag kom iväg, men det var många andra som var mindre finklädda än mig, och med korta klänningar. Pfew!

Inga långa klänningar som sagt, så jag körde hårt på glittret istället!

Jag byggde outfiten kring skorna, som såg osköna ut men var riktigt bekväma!
De satt på hela kvällen, eller ja, tills efterfesten i alla fall...

Jag drinkade hemma med Olle innan festen som sagt, vi knäckte en flaska champagne som stått länge (sedan Faith gav den till oss som inflyttningspresent tror jag) som aldrig användes under examen, och den gjordes det sedan blandade bubbeldrinkar av, med bär och juice etc. Olle drack ca 60% av flaskan tror jag, så han var lite berusad när jag lämnade hemmet. Det var ju jag som skulle hinna ikapp de andra festprissarna! 

Olle blir mästerfotograf när han är
 lite lullig, eller hur?

Jag lämnade i alla fall Olle ensam hemma (precis som jag ska göra idag, snyft!) runt 9-tiden och tog en taxi in mot stan. Där vandrade jag halvt blind (inga linser, inga glasögon) in på finfina hotellet Blythswood Square där en snäll receptionist (som ropade efter mig att han gillade mitt hår) pekade mig nedför trappen mot den privata festsviten vi hyrt in oss i. Väl där smög jag runt och kikade lite innan jag hittade mina vänner, bland annat tittade jag in i biorummet där en fotograf satt upp rekvisita och utrustning för att ta fotografier (helt onödigt, alla tog sina egna bilder på dansgolvet istället!). Efter att jag hängt av mig jackan hittade jag till baren där jag mötte Jen & Abby som pekade mig mot rummet där de ätit och där det nu höll på att startas ett dansgolv, med en DJ som hela kvällen spelade 90-talshits (eller äldre musik. Han var helt besatt av BSB bland annat!). Jag hann knappt in kisandes halvblint innan jag blev påflugen av en rödskrudad och glittrig Skye som var sååååå glad att se mig! Jag lämnade grejerna med henne och hennes pojkvän Callum vid bordet och så vandrade vi alla till baren för att inhandla en flaska vin att dela på. Det är trevligt med fina hotell, men drinkarna är vääääldigt dyra... Bäst att dela!

Callum & Skye, finaste sällskapet.

Vi satt en liten stund och smuttade innan jag fick påhälsning av nästa par, nämligen Ula & Leon som satt vid bordet bredvid. Det första Ula sa var: "Thank God, someone who can actually dance!". Inte för att Leon inte kan dansa, men många av de skotska tjejerna tar det väldigt lugnt på dansgolvet och tycker att det är viktigt att se bra ut. Inte Ula och jag (och inte Skye heller skulle det visa sig!), vi tycker om att gå vilt fram, och vi skiter i hur vi ser ut så länge vi har kul! 

Dansen började nästan omgående därefter, någon var ju tvungen att starta igång dansgolvet! Skye och jag bildade en liten cirkel med de andra brudarna från vår klass, men vi blev helt utputtade av Immunologi-studenterna som trots att de är en mindre klass än MPVIB hade många mer dansanta folk på plats. Kul att det var lite fart i alla fall. Trist att DJ:n inte var den bästa dock (i och för sig var det ganska kul att sjunga med till Spice Girls ett tag, Ula höll på att dö när jag fortfarande kunde all text!)... 

När jag blev lite för less på hans Hits for Kids a la 96 gick jag och satte mig med Callum istället. Han satt mest ner hela kvällen eftersom han inte är ett fan av att dansa (om det inte är en ceilidh så klart, han är ju ändå skotte!). För kvällen var han iklädd kostym, men han berättade om sin grad ball som gått av stapeln veckan innan, då Skye och han gått tillsammans, och han i kilt. Är det ceilidh så är det! Han hade dock avbrutit ceilidh:andet lite tidigare än Skye dock, eftersom kilt utan underbyxor kanske inte var bästa valet (men publiken tyckte säkert att det var spännande!). Vi hade supertrevligt där vi satt och försökte prata över musiken, och snart fick vi sällskap av Leon och Ula som inte heller diggade musiken så starkt. I ett försök att kunna föra en konversation bättre och för att fly värmen gick vi ut och satte oss, och sedan till baren, och sedan ut igen. Vi kollade Skye lite då och då genom fönstret, och när vi var ute andra gången kom hon ut till oss och tog lite luft. Dessutom hade hon lite känslor att dela med sig av, för hon tyckte inte att hon berättade för mig ofta nog annars att hon älskade mig. Naaaw! Vi stämde upp alla möjliga planer om våffelfester och pardejter innan hon desperat drog in mig för en svängom till Macarena (jag vet, jag sa ju att DJ:n var värdelös!). 

Vi blev kvar på dansgolvet rätt länge, och när Callum äntligen kom upp för att försöka sig på en dans var vi svettiga, varma och otroligt hesa efter att sjungit med i bl. a. Taylor Swift-låtar. Han blev inte kvar länge, så jag fick återigen bli Skyes partner, och när det började "buggas" med piruetter såg hon så här glad ut: 

Bästa klasskompisen, och danspartnern!

Sista dansen för kvällen blev lite av en ceilidh till låten Loch Lomond, så otroligt skotskt! Vi hörde inte ens låten för alla sjöng med så högt, det var lite som att vara på en fotbollsmatch. Skottar är verkligen riktigt bra att parta, dansa och sjunga med!

Efter dansen slog klockan ett och vi var tvungna att lämna lokalen, men vi var inte riktigt redo att gå hem... Callum tog hem Skye i alla fall, efter att jag burit henne på ryggen ut från hotellet nedför trapporna i klackar. Tur att jag var ganska stadig ändå, hon bara kom flygandes bakifrån med ett glädjetjut! 

Jag, Leon och Ula delade en taxi hem, bara det att vi kom endast hem till deras lägenhet, där vi stannade uppe till 4 med 2 flaskor vin... Oooops! Jag fick sova över och fick till och med en egen tandborste. Leon var så nöjd att han fått med två brudar hem, trots att han höll på att somna sista timmen, och Ula och jag var lika nöjda vi. 

Jag blev inte kvar superlänge, för klockan 7 nästa morgon ringde en förvirrad Olle som både somnat och vaknat själv. När han väl var uppe ville han sedan gå på morgonprommis, så jag tog min chans till att få lite sällskap hem. Tyst smög jag ut med alla mina grejer och som tur var var jag inte den enda uppe i byggnaden. I hissen mötte jag en matte med schäfervalp (så söt!) som snällt pekade mig i rätt riktning mot botaniska trädgården där jag skulle möta upp Olle. Tur att jag packat klacklösa skor i väskan kvällen innan, det blev en riktigt skön morgonprommis i det lätta dimregnet ändå! 

Bakisfrulle.