Det var regnigt, kallt och mulet när jag lämnade huset, så jag tog en taxi. Tyvärr fastnade den i en vägarbetskö, vilket INTE hjälpte mina stressnivåer. Tur att föraren var så go och sa att jag såg bra ut, och grattis och allt skulle gå bra och att det skulle spricka upp... Dagens ros där.
Klockan 08.25 ramlade jag ändå in, stressad till tänderna, på Hogwarts för att regga mig och hämta upp mina grejer. Jag tyckte jag var ute i god tid, meeeeen... när jag kom upp var kön redan superlång, och den bara växte under de 20 minuterna som vi alla stod där huttrandes innan de släppte in oss.
I kön fick jag syn på Skye som var minst lika stressad som mig, så vi slog ihop oss och rusade igenom registreringen och upphämtningen för att hinna till vår lilla mingelsession anordnad av School of Life Sciences. Det gick sådär dock, trots att vi stressade. När vi kom fram hade alla redan minglat, och prisutdelningen som skulle hållas 08.50 hade redan hållits när vi kom in 08.45. Stackars Skye som släpat upp sina föräldrar för att se henne få pris! De var skitsura... Jag avlägsnade mig och lät dem klaga ifred och hängde med Leons norsk-skotska familj istället, och de var hur trevliga som helst. Ula (Leons flickvän och vår före detta klasskompis som gick ut förra året) lugnade ned mig lite eftersom hon hade mer koll på vad som skulle hända, och så hjälpte dem mig alla att få på mig min utstyrsel (mina änglar, tack!).
Min egen familj kom precis då minglet var över, men i min hast så glömde jag mina grejer när jag sprang upp för att möta dem, så taskigt nog släpade jag dem nedför backen från Main Gates där de klivit av taxin, och sedan direkt uppför igen från det döende minglet i vårt Parasit-center för att delta i klassfotot. Förlåt älskade päron!
 |
| Äntligen här! |
Vid Main Gates där fotot skulle tas började det (och jag) i alla fall lugna ned sig. Vi trodde att det var supertajt med schemat i och med att allt varit så stressigt fram till dess, men vi stod där hur länge som helst och väntade och bara minglade. Trevligt (speciellt som det var uppehåll). Om de kunde koordinera skol-eventen med de som organiserar allt centralt skulle det nog bli mindre stressigt, och mer kul för alla, men men... det gör de väl som de vill.
 |
| Vad minns jag mest från min examensdag? Det eviga slagsmålet med den där huvan, som var byggd för axlar bredare än alla vanliga människors. Vart var 80-talet och vaddarna när man behövde dem?! |
Jag hade lite tur i oturen med kläderna i alla fall: vi fick strikta regler att bära svart eller svart och vitt, och eftersom jag inte hittade något fint så bar jag det enda svarta formell-aktiga som jag hade hemma: kjol och svart skjorta. Det syns inte under kåpan ändå! När jag kom till skolan var tjejerna dock klädda i alla möjliga fina färger, och jag morrade grinigt åt mig själv att om jag vetat det hade jag tagit min fina blå klänning. Turen låg dock i att jag med min blus kunde spänna fast huvan som killarna, i en av mina knappar med en liten ögla som är gjord för det. Alla andra brudar krånglade med säkerhetsnålar, eller glömde det totalt. Haha!
| Vänster: Mami var super-papparazzi, med och utan vänner. Jag hade fullt sjå att gå igenom alla bilder sedan, men de blev superbra, och av alla mina vänners bilder är mina bäst. Nu kommer de och krälar och ber om gruppbilderna Mami tog så klart. Okej då... Höger: Ula, stjärnan från Polen! Hon och jag är alltid glada ihop, det är omöjligt att inte vara det. |
Vänster: Skandinaverna, och inget blont barr i syne! Leon den jäveln hade det mycket lättare med huvan, men jag var så glad så jag kunde inte vara avis, speciellt inte när han var så fin!
Höger: Ula! Komplett med nylle den här gången, fast leendes åt Mamma Leons kamera!
 |
| Först gängade vi skandinaver ihop oss (fast vi tappade bort Felix), och sedan kom hipsterfotografen ändå från Grekland (Marios) och buntade ihop oss med Dafni, så att vi hade åtminstone tre av MSci-studenterna tillsammans. Det syns inte när vi jämförs med varandra, men våra kåpor hade bredare guldiga och röda band runt kanterna än BSc (kandidat/magisterexamen). Så det extra pluggåret var ju värt det! |
 |
| Jädrans Leon hade det så lätt med sin kåpa och såg så snygg ut med sin välmatchade klan-slips (hans mamma är skotte och en McLaren). Titta på mig och stackars Dafni... Walking disasters (kåpvis i alla fall)! |
 |
| MASTERS! |
 |
| Här stod vi, familjerna och vännerna och väntminglade innan vi äntligen fick gruppfotas. |
 |
| Jag och päronen sprang in i favoritprofessorn: Harry de Koning! Mami var mäkta impad av hans utstyrsel: "Vad måste man göra för att få ROSA kåpa?!". |
 |
| Åh Harry... Jag kommer att sakna dig! Man blir liksom extra nära när det bara finns tre parasitologer i klassen... |
 |
| Han passade på att skryta lite om oss parasitolog-studenter framför föräldrarna också. Skönt, då slipper man själv! |
 |
| Dags för gruppbild! Jag och Lauren smet in med mikrobiologerna, vi ville inte ta en egen bild med bara två personer (Magda tog sin examen In Absentium för hon var i Polen). |
 |
| Innan vi kom så här långt alltså... "Fixa huvan", "Fixa huvan på varandra", "Titta hit", "Håll rullen så". Petig fotograf! Vi MSci:are stod bredvid/bakom varandra igen, så jag fixade Felix och Leon medan de fixade mig och jag fixade Dafni, och när vi pillat klart stod vi som stenpelare och väntade på blixten. Harry och vår andra professor Nicola gjorde sitt bästa för att skoja med oss och få oss att ställa till det dock, nedrans skurkar! |
 |
| Vi fick posera hur länge som helst för både fotograf och gäster, men det blev bra till slut! |
 |
| Klart! |
 |
| "Snart får jag en egen rulle, inte bara en tom!". |
Efter oss tog virologerna sitt foto, och sedan var det dags att gå in. Bara att återhitta gästerna och min papparazzi-Mami så att de kunde komma med och se vart de skulle. Vi fick ju skiljas åt en sväng nämligen, och stå i separata köer och få separata instruktioner.
 |
| Hitta gästerna, vi ska in! |
Sista fixet och sista fotot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar