Graduation Day IV - Examensmiddag på Cottiers

Äntligen fick Olle vara med och fira! Han hann precis komma hem från jobbet och plocka en fräsch skjorta från garderoben innan vi skulle ut igen. Jag spenderade tiden i bollhavet med Amelia och expressbytte strax innan taxin kom. Värt det för lite kvalitets-bebistid!

Olle fick vara med! Och jag fick äntligen använda min
 fina blå klänning.

När vi ramlade in, efter taxifärd med trafikstockningar och vägarbeten, så satt Linda och Daniel redan snällt och väntade på toppen av den före detta kyrkan Cottiers. Hela stället består av en bar/pub nere, en sal där man kan ha event och till och med gifta sig, samt en teater. Uppe är det som sagt restaurang, och vi fick ha den nästan helt för oss själva hela vägen genom middagen. Tur det, för Amelia var superladdad och ville att alla skulle leka & sjunga. Högt!

Linda kom först!

Utegården.

Efter en vandring uppför en brant spiraltrappa kom man hit,
 till ett gyllene rum med piano, bar och personal som nästan
 existerade bara för oss. 

Många original-detaljer fortfarande kvar från kyrktiden.

Det blev ingen trerätters, för vi hade ju precis käkat lunch (kändes det som), men den mat och dessert vi väl beställde in slukades snabbt, och var skitgod!

Jag började med G&T och när desserten kom flödade det Bailey's i
 vår hörna av bordet... Stackars Hampe som bara fick titta på mig,
 pappa, Eva & Olle. Tur att man brukar få smutta liiiiite!

Olles dubbelgängare (med aningen mer skägg) jobbade i baren!

Om man ville kunde man beställa olika köttbitar till middag,
 som de hänger mitt restaurangen!

Dock blev det vegetariskt för mig, getost är alltid gott
(och lätt om man vill satsa stenhårt på desserten)!

Pappa var överlycklig när han hittade färsk tonfisk-sallad på menyn.

Ribsen var poppis på bordet, och Olle slukade sina utan problem.
Han hade ju bara ätit matlåda till lunch!

Jenni & Markus testade fish n chips för första gången. Gott!

Vi hade en supertrevlig middag, och jag bara älskade att ha hela familjen med mig. Pappa och jag satt bredvid varandra och kollade efter mitt namn i dagens tidning som han så snällt köpt åt mig, Eva fotade som en galning, och Olle, han åt och åt! Inte en bit av kött kvar på benen där inte (fast majsen hjälpte jag till med!).

Efter ett tag kände vi att vi hade plats med dessert dock, och jag blev mäkta besviken när jag inte hittade någon sticky toffee pudding på menyn, som jag längtat efter under hela veckans restaurangbesök. Precis då, som en ängel från himlen, kom vår servitris och sa att två saker på dessertmenyn inte fanns, och att de ersatt dem med bl.a. STICKY TOFFEE PUDDING. Hade jag flyt eller? Jag blev så lycklig att jag ljudligt ropade YES! Ni kanske kan se framför er att hon inte riktigt behövde fråga mig om min beställning...

Pappas dessert såg också god ut, men jag visste att min skulle vara godast.
 Släng dig i väggen creme brulee!

Jennifer kämpade med sin knickerbocker glory...

Pappa smusslade med "Olle" i baren och fick ljus på min dekonstruerade dessert.
Skål, och hurra för Sara som var lika röd som håret...

Man vet att puddingen är het när ljusen smälter i den!

Som alla bra saker, så var ju dagen tvungen att ta slut efter alla trevligheter. Vi fick skiljas åt och åka hem åt varsina håll för att packa för hemfärden, som var tidigt nästa morgon för de flesta av gästerna. Olle fick säga hej där och då vid restaurangen till de flesta (han ville inte gå upp kl. 5 på en fredag för att åka med till bussen och säga hej...), men jag följde med till bussen på morgonen. Det är inte ett ordentligt farväl om det inte står minst en person och grinar i regnet. Och någon var ju tvungen att väcka och transportera barnen!

Ni anar inte hur kaotiskt det var att få plats med all shopping,
 och med alla bollar... För Amelia åkte inte hem utan sin groda!