Bertils första heldag i Glasgow inleddes med en liten promenad runt West End och den botaniska trädgården. Jag hade strategiskt nog inte laddat mobilen, så jag har tyvärr inga trevliga bilder att bjuda på (katastrof!). Efter trädgården blev det förmiddagsfika på stans (enligt rykte) bästa glasshak, Nardini's. Olle och Bertil tog en varsin gigantisk Banana Split (finns inte många andra storlekar att välja på där, One Size Fits All!) och jag käkade en Hot Brownie Fudge Sundae. Otroligt mätta och belåtna gick vi därifrån (Bertil hade ågren tills igår tror jag) och tog tunnelbanan ner på stan. Där strosade vi runt tills klockan två då vi mötte upp Chloe på busstationen och for hem allihopa.
Vi hade äntligen börjat komma över glassen, så vi huserade i köket resten av eftermiddagen och förberedde matsäck (frukost och lunch) och tvårätters middag. Det bjöds på zucchinirullar och vår klassiska hemgjorda ravioli, till allas förtjusning. En del alkohol intogs också, och medan herrarna satt i salongen trippade vi brudar in i min klädkammare och fixade till oss för en liten utgång!
Det blev ingen långvarig affär dock, vi skulle ju upp tidigt nästa morgon. Vi introducerade Bertil till Oran Mor (närmaste puben till hotellet, som tydligen har ärats med hans närvaro ett par gånger till) och efter att ha avnjutit whisky och whisky- och ingefära-öl på uteserveringen skildes vi åt. Bertil gick hem till hotellet och vi andra gick till Ashton Lane och drack drinkar på Vodka Wodka, mycket trevligt!
Ansvarsfulla som vi är så gick vi hem vid tolvslaget och förberedde all packning och annat inför morgondagen innan vi gick till sängs. Vart vi for och vad vi gjorde förtjänar ett separat inlägg, så det kommer härnäst!
Igår blev det ännu en tidig morgon och lång dag för mig. Klockan nio skulle jag infinna mig i Glasgow Green för att jobba för Supreme/Kickass Fajita i Artisan-grillvagnen på världsmästerskapen i säckpipa som hölls där i helgen. Jag var lagom sugen, speciellt som det var så knivigt att ta sig ner dit (kommunaltrafik i Glasgow en söndagmorgon...). Det blev som jag förutspått en låååååååång dag! Jag anlände halv nio efter att ha åkt tåg till stan och promenerat därifrån. Ju längre jag kom desto mer folk i kilt såg jag. Jag har aldrig sett så många! De var överallt, de hade tagit över Glasgow! Tyvärr hade jag inte möjlighet att fota när jag jobbade, jag önskar ni hade kunnat se det!
 |
| Tog några jättedåliga smygisbilder när jag stod och väntade på att få komma in. |
Jag fick i alla fall komma in och börja jobba (=städa, vi hade riktigt taskigt med kunder) och klockan nio började det. Tävlingen började tio, men alla började spela innan dess. Jag svär, jag hör fortfarande säckpipor! Non-stop i 10 timmar, det ni! Det är så att man blir hjärntvättat!
Förutom säckpipespelande så hörde vi och såg också styrketävlingar, ni vet, sådana där skotska med stockar som ska bäras och grejer. Det var lite roligt!
Mina första kunder var, hör och häpna, svenskar! De kom och skulle beställa haggis och jag hörde direkt på deras (sv)engelska att de var svennar, så jag började prata svenska och de sken upp som solar bägge två. Det var en pappa och hans son, i full kiltutstyrsel (jättefina, det var det bästa med igår, alla fina klädslar!) från Stockholm. Tydligen finns det en del säckpipeband i Sverige, jag hade ingen aning! De svenska banden hade sitt läger nära oss, och när de pekade ut det såg jag faktiskt den svenska flaggan svaja i vinden.
Jag träffade kändisar också, det var lite folk från ISoc som var där och kollade och alla blev lika förvånade när de såg mig där. Jag är överallt!
Själva jobbandet var trögt. Vi hade inte mycket att göra, men var tvungna att göra något hela tiden, vilket resulterade i mycket (onödigt) städande. Jag svär, efter ett tag så hade vi polerat varenda yta 70 gånger, om och om igen... Om jag la ner min handduk i en sekund fick jag skäll, men att chefens dotter och hennes kompis spenderade dagen med att Facebooka, prata i telefon etc, det var det ingen som noterade!
Nåja, vi tog oss igenom det i alla fall. De släppte hem mig och Adam klockan 18 och då hade vi jobbat non-stop utan mat, vatten eller toa sedan vi kom. De här arbetsgivarna tänker inte på arbetare som människor. Vi gick runt och kollade vad som fortfarande var öppet och hittade en liten glasskiosk. Det är ju bättre än ingenting, så vi tog en varsin sundae och knatade mot tågstationen.
När jag kom hem hade Olle och Bertil precis käkat, men Olle gjorde i ordning mat till mig (korv och stekt ägg med surkål, det kändes som det godaste jag någonsin ätit!) och berättade under tiden vad de gjort under dagen. De hade tagit en buss till vårt närmsta whisky-destilleri och gått på en tur där (och handlat!), och sedan farit hem och sett Giffarna spöa Varberg. Tur att de hade en finfin dag i alla fall!
 |
| Nöjd resenär på Glengoyne Destillery. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar