Glenshee, Glen of the Fairies, ligger ca en timme ifrån Perth i Cairngorms National Park. På vägen från Perth åker man förbi det kända monumentet Cleaven Dyke, en torvmur som sträcker sig nästan 2 km igenom skogen. Det tros härstamma från senare stenåldern, och är ett av många liknande cursus monuments i Skottland.
I den här dalen, i skuggan av Mount Blair, skedde vår utgrävning av en Pitcarmick-byggnad från medeltiden.
Vi hade fantastisk utsikt, och det dåliga vädret kröp för det mesta runt oss över kullarna, även om vi också fick en del regn och dimma.
Det fanns en massa arkeologiska platser runt omkring oss, bland annat ett gravmonument kallat en ring cairn, märken efter hyddor från bronsåldern och resterna av en så kallad Fermtoun, en by från 1700-talet. Geofysikerna som kom på besök hittade spår av metall på vissa ställen, vilket antas vara rester från smedjor och liknande.
I vår lilla Fermtoun.
Förutom får fick vi även besök av harar, orrar, rådjur, hjortar och en massa knott. Och mask. Jag tror faktiskt att min maskfobi är nästan botad nu, jag har blivit utsatt för så mycket mask den här veckan...
Vi fick dessutom besök av många vandrare från alla möjliga ställen: Kanada, Nederländerna, Frankrike... De var jättetrevliga och intresserade så vi hade alla guidejour, då vi fick välkomna och visa dem runt.
Vid lunchtid flög även militärflyg lågt precis över oss och sprängde våra trumhinnor lite. Vi fick också besök av en fotograf från nationalparken och så kom markägaren och en del lokala bybor för att kolla vad som pågick.
Jag har nu också lärt mig varför man spraymålar sina får häromkring. Det är för att man ska känna igen vilka får man äger, eftersom de alla går fritt. OCH för att folk stjäl får (!). Det är tydligen jättevanligt, och kallas sheep rustling. Extra vanligt på våren då lammen är "ätmogna"...
Så börjar utgrävningen... Jag var jättetrött, hade ju gått upp halv fem och fick inte sova på bussen då tre tjejer satt och pratade om sina tandläkarstudier. De första två dagarna var riktigt tunga, gräva gräva gräva... Man använder muskler man inte vet om att man har och får blåsor och jord överallt. Men det var bättre än skrapningen i alla fall, det är väldigt tidsödande och tär på handleden och knäna.
Fast vi började med en lättare uppgift, att sätta upp tälten. Partytältet såg inte alls ut att höra hemma på en kulle i de skotska bergen, men höll förvånansvärt bra mot regn och vind tills igår då vi fick ta ner det på morgonen, det var helt förstört. Det var nyttigt att ha IKEA-skills både då och när vi satte upp det kan jag säga!
Vi hade ett vettigt tält också, 8-manna. Vi fick dock in 26 pers där när en skolklass var på studiebesök och regnet bara öste ner i ca två timmar. Det var trångt och kallt, men det gick. Bättre än att vara ute i skyfallet... Den dagen åkte vi hem vid ett i stället för fem.
Vi hade otur med vädret två andra dagar med, men då lyckades vi pricka in det så att det regnade på morgonen innan vi kom ut, på våra raster och på lunchen när vi satt i tältet och på kvällen efter att vi kommit hem. Supertajming!
Vi bodde i stugor vi hyrde av Gulabin Lodge, som var ett jättefint ställe. De hade en hund och en massa hästar i riktigt fina stall (vi lånade ett bås till våra jordanalyser. Intressant process, men satan vad blöt man blir!). Jag delade rum och våningssäng med min polare Frances från arkeologikursen i Glasgow, gissa om jag blev glad när jag såg hennes namn på volontärlistan!
Vi fick frukost (typiskt brittiskt: toast med sylt, bacon och juice, mjölk och flingor), packad lunch (typiskt brittiskt: trekantsmacka med valfri fyllning, chips, energy bars och en frukt) och middag (med dessert!). Man var konstant hungrig efter allt hårt arbete, så allt gick ner, men jag föredrar mina efterrätter och Olles mat... Te fick man ta hur mycket man ville, när man ville. Britter alltså! Det var ganska mysigt dock, vi hade som ett vardagsrum där vi spenderade de flesta kvällarna (om vi inte gick på den lokala puben så klart!) och drack te och åt choklad. Mys!
Litet minus att det var grusplan dock. Jag var barfota när brandlarmet gick mitt i maten. Var tvungen att stå och hoppa i kylan ute på gruset i ca 5 minuter.
Det fanns ett fik där med, men det var stängt när vi kom hem. Och så hade de en hinderbana mellan träden högt upp i luften, och en massa utrustning för bergsklättring, slalom etc...
Min favoritprocess: planering och nivåmätning. Rita och mäta och pilla med vetenskapliga hi-tech verktyg. Det var skoj! Jag fick komplimanger för min fina plan också, det gillar jag!
Frances och jag gick på kvällsprommis i onsdags på Dalmunzie Estate. Helt otroligt vackert! Vi hade jättefint väder då, och till och med en liten regnbåge bortom bergen.
Den här fina bron var enligt byborna en symbol för engelskt förtryck. Byggd av jakobiterna för länge sedan då de ville ta över Skottland.
Vi hittade en medeltida kyrka, och en standing stone från stenåldern. Och sen hittade vi till puben! Jag var på puben två gånger den här veckan, men har inte köpt en enda öl. Vi jobbade med generösa killar nämligen!
Det var en riktigt vacker kväll... Kvällen efter var inte lika vacker, så då åkte vi till Blairgowrie med Clark och handlade godis och kollade på Davy när han höll en föreläsning där. Clark och Fraser (som man inte förstår, superbred dialekt) är värre godisråttor än mig!
Här är vår första trench, där Davy precis har börjat göra en grop i gropen så att säga, ett sondage som det kallas.
Halvfärdigt sondage.
Trench 2, med alla dess stenar.
Jag, Alison, Sarah och Barbara utökade Trench 1 och hittade en massa sten. Och en bit bränt ben. Vad har vi annars hittat? Kol, flintasten, mer ben, eldrester och så något vi inte vet vad det är...
Sondage påbörjade i Trench 2. Det var Mark som gjorde det i mitten (och Alex). Mark var jättetrevlig, han kom från England och hade humor, den snubben! Han var gift med en norska, så vi pratade kaviar, messmör och lärde de andra svenska och norska.
Igår var jag uppe i det svajande fototornet på ca 10 m. Här ser vi Fraser jobba i Trench 2.
Och detta är Trench 1, i hörnet står Mark, Alison och Alex (arkeologistudent från Edinburgh Uni). Jag tror det jag gillade allra mest med utgrävningen var alla härliga människor. Alex var närmast mig och Frances i ålder, men jag kom bäst överens med Mark, och så Dave, Steve och Clark från Northlight Heritage. Jag fick till och med skjuts hem till dörren i Glasgow med Dave, han är så snäll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar