tisdag 12 juli 2016

Graduation Ball 2016

I fredags var det dags, äntligen fick jag gå på en bal igen! Jag missade ju förra årets med mina original-klasskamrater eftersom vi bokat resa hem till Sverige och jag missade den nästan igen i år då jag bokat in min möhippa samma helg. Det var för sent att boka in sig på middagen, men jag fick mat hemma med Olle istället och fick komma på dansen efteråt - den är ju roligast i alla fall! 


Jag kämpade i flera dagar med att hitta en långklänning att gå i, men ingenting hittades/kändes prisvärt, så det blev till slut en kort, men glittrig, version som jag hittade på rea i en affär. Jag kände mig lite underklädd när bilder av de andra tjejerna, med fixat hår och långklänningar började dyka upp på FB innan jag kom iväg, men det var många andra som var mindre finklädda än mig, och med korta klänningar. Pfew!

Inga långa klänningar som sagt, så jag körde hårt på glittret istället!

Jag byggde outfiten kring skorna, som såg osköna ut men var riktigt bekväma!
De satt på hela kvällen, eller ja, tills efterfesten i alla fall...


Jag drinkade hemma med Olle innan festen som sagt, vi knäckte en flaska champagne som stått länge (sedan Faith gav den till oss som inflyttningspresent tror jag) som aldrig användes under examen, och den gjordes det sedan blandade bubbeldrinkar av, med bär och juice etc. Olle drack ca 60% av flaskan tror jag, så han var lite berusad när jag lämnade hemmet. Det var ju jag som skulle hinna ikapp de andra festprissarna! 

Olle blir mästerfotograf när han är
 lite lullig, eller hur?

Jag lämnade i alla fall Olle ensam hemma (precis som jag ska göra idag, snyft!) runt 9-tiden och tog en taxi in mot stan. Där vandrade jag halvt blind (inga linser, inga glasögon) in på finfina hotellet Blythswood Square där en snäll receptionist (som ropade efter mig att han gillade mitt hår) pekade mig nedför trappen mot den privata festsviten vi hyrt in oss i. Väl där smög jag runt och kikade lite innan jag hittade mina vänner, bland annat tittade jag in i biorummet där en fotograf satt upp rekvisita och utrustning för att ta fotografier (helt onödigt, alla tog sina egna bilder på dansgolvet istället!). Efter att jag hängt av mig jackan hittade jag till baren där jag mötte Jen & Abby som pekade mig mot rummet där de ätit och där det nu höll på att startas ett dansgolv, med en DJ som hela kvällen spelade 90-talshits (eller äldre musik. Han var helt besatt av BSB bland annat!). Jag hann knappt in kisandes halvblint innan jag blev påflugen av en rödskrudad och glittrig Skye som var sååååå glad att se mig! Jag lämnade grejerna med henne och hennes pojkvän Callum vid bordet och så vandrade vi alla till baren för att inhandla en flaska vin att dela på. Det är trevligt med fina hotell, men drinkarna är vääääldigt dyra... Bäst att dela!


Callum & Skye, finaste sällskapet.

Vi satt en liten stund och smuttade innan jag fick påhälsning av nästa par, nämligen Ula & Leon som satt vid bordet bredvid. Det första Ula sa var: "Thank God, someone who can actually dance!". Inte för att Leon inte kan dansa, men många av de skotska tjejerna tar det väldigt lugnt på dansgolvet och tycker att det är viktigt att se bra ut. Inte Ula och jag (och inte Skye heller skulle det visa sig!), vi tycker om att gå vilt fram, och vi skiter i hur vi ser ut så länge vi har kul! 

Dansen började nästan omgående därefter, någon var ju tvungen att starta igång dansgolvet! Skye och jag bildade en liten cirkel med de andra brudarna från vår klass, men vi blev helt utputtade av Immunologi-studenterna som trots att de är en mindre klass än MPVIB hade många mer dansanta folk på plats. Kul att det var lite fart i alla fall. Trist att DJ:n inte var den bästa dock (i och för sig var det ganska kul att sjunga med till Spice Girls ett tag, Ula höll på att dö när jag fortfarande kunde all text!)... 

När jag blev lite för less på hans Hits for Kids a la 96 gick jag och satte mig med Callum istället. Han satt mest ner hela kvällen eftersom han inte är ett fan av att dansa (om det inte är en ceilidh så klart, han är ju ändå skotte!). För kvällen var han iklädd kostym, men han berättade om sin grad ball som gått av stapeln veckan innan, då Skye och han gått tillsammans, och han i kilt. Är det ceilidh så är det! Han hade dock avbrutit ceilidh:andet lite tidigare än Skye dock, eftersom kilt utan underbyxor kanske inte var bästa valet (men publiken tyckte säkert att det var spännande!). Vi hade supertrevligt där vi satt och försökte prata över musiken, och snart fick vi sällskap av Leon och Ula som inte heller diggade musiken så starkt. I ett försök att kunna föra en konversation bättre och för att fly värmen gick vi ut och satte oss, och sedan till baren, och sedan ut igen. Vi kollade Skye lite då och då genom fönstret, och när vi var ute andra gången kom hon ut till oss och tog lite luft. Dessutom hade hon lite känslor att dela med sig av, för hon tyckte inte att hon berättade för mig ofta nog annars att hon älskade mig. Naaaw! Vi stämde upp alla möjliga planer om våffelfester och pardejter innan hon desperat drog in mig för en svängom till Macarena (jag vet, jag sa ju att DJ:n var värdelös!). 


Vi blev kvar på dansgolvet rätt länge, och när Callum äntligen kom upp för att försöka sig på en dans var vi svettiga, varma och otroligt hesa efter att sjungit med i bl. a. Taylor Swift-låtar. Han blev inte kvar länge, så jag fick återigen bli Skyes partner, och när det började "buggas" med piruetter såg hon så här glad ut: 

Bästa klasskompisen, och danspartnern!

Sista dansen för kvällen blev lite av en ceilidh till låten Loch Lomond, så otroligt skotskt! Vi hörde inte ens låten för alla sjöng med så högt, det var lite som att vara på en fotbollsmatch. Skottar är verkligen riktigt bra att parta, dansa och sjunga med!

Efter dansen slog klockan ett och vi var tvungna att lämna lokalen, men vi var inte riktigt redo att gå hem... Callum tog hem Skye i alla fall, efter att jag burit henne på ryggen ut från hotellet nedför trapporna i klackar. Tur att jag var ganska stadig ändå, hon bara kom flygandes bakifrån med ett glädjetjut! 

Jag, Leon och Ula delade en taxi hem, bara det att vi kom endast hem till deras lägenhet, där vi stannade uppe till 4 med 2 flaskor vin... Oooops! Jag fick sova över och fick till och med en egen tandborste. Leon var så nöjd att han fått med två brudar hem, trots att han höll på att somna sista timmen, och Ula och jag var lika nöjda vi. 

Jag blev inte kvar superlänge, för klockan 7 nästa morgon ringde en förvirrad Olle som både somnat och vaknat själv. När han väl var uppe ville han sedan gå på morgonprommis, så jag tog min chans till att få lite sällskap hem. Tyst smög jag ut med alla mina grejer och som tur var var jag inte den enda uppe i byggnaden. I hissen mötte jag en matte med schäfervalp (så söt!) som snällt pekade mig i rätt riktning mot botaniska trädgården där jag skulle möta upp Olle. Tur att jag packat klacklösa skor i väskan kvällen innan, det blev en riktigt skön morgonprommis i det lätta dimregnet ändå! 


Bakisfrulle.



söndag 10 juli 2016

Janzings i Skottland III - Whiskyluff på Islay

För andra är söndagar en vilodag, men när man är whisky-entusiast på semester i Skottland är det i Lindas och Daniels fall dagen då man går upp vääääldigt tidigt och sätter sig på en buss till Kennacraig för att därifrån ta en färja till Islay, där destillerierna står lika tätt som träd i skogen.

Olle och jag låg och sov snällt hemma, efter att kvällen innan ha hjälpt till med att planera lite resa. Vi hoppades, och antog när ingen hörde av sig, att allt gick bra och när våra gäster väldigt trötta i benen kom hem igen på måndag kväll fick vi höra hela historien, och framförallt se alla fina bilder, som de så snällt delat med sig av. 

Först tidigt på söndagmorgonen blev det som sagt busstur mot färjeterminalen i Kennacraig.

Visst, en busstur på tre timmar kan vara seg. Man kan ju sova, men kanske
 inte när sådana scener passerar fönstret!

Inveraray passerades.

Färjan hanns med, trots stress med bara 5 minuter mellan bussens ankomst och färjans
 avgång. Busschaffisen hade blåst på tydligen (Linda och Daniel var hans enda
 passagerare, så varför inte?), över broar och in på terminalen. Han som stod vid
 landgången höll den också tills L&D hade hunnit köpa biljetter (smått stressade i
 kön bakom en äldre, lite trög, dam). Vilket flyt!

På väg till Islay...


Framme på Islay blev det svårt, för där höll lokalbefolkningen väldigt hårt på att söndag = vilodag. Inga bussar gick, inga cyklar fanns att hyra... Tur då att L&D är så charmiga och såg just precis vilsna nog ut för att få skjuts med en äldre herre som skulle hemåt!

Våra gäster landade med färjan i Port Askaig,
men skulle hela vägen till Port Ellen...

Tur att man kan lifta då!

Liftandet var inte slut där heller, för resten av vägen kom de med ett stressat tidningsbud som de stötte på i ett postkontor i väntan på en taxi. Visst, de fick sitta bak och slänga lite tidningar, men det var ju gratis! 


Varför ska man då gå igenom allt detta trubbel (om man åker på en söndag det vill säga)? Vad är så speciellt med Islay? 

1) Som jag förstår det är lokalbefolkningen väldigt trevlig - jag menar, de plockade snällt upp liftare!

2) Även om bussarna inte går kan man ta sig fram på spännande sätt - som att lifta!

3) Man kan sitta på mysiga pubar som den här...


...och äta god mat som det här!



4) Stället där du bosätter dig för ett par dagar kan se ut så här:



5) När du går på promenad kan det se ut så här:



6) Du kan skaffa vänner för livet, som de här:



7) Gillar du att promenera, men inte så långt? Åk hit en vardag och hyr en cykel, för cykelvägarna ser ut så här:


8) Vid slutet av din promenad/cykeltur kan du hamna här:



Eller här:





Eller här!



9) Om du är ett fan av tunnor kan du se det här:



10) Gillar du tunnor, men föredrar flaskor? Inga problem.


11) Gillar du flaskor, fast föredrar kopparaktiga behållare som ser ut lite som de hör hemma på toppen av en tomte eller ett troll? Ännu ett obefintligt problem:


12) Om du vill lära dig mer om whisky-produktion, samtidigt som du står i ett parkeringsgarage fyllt med ingredienser kan du få hjälp av den här trevliga & kunniga tjejen:


Hon kan visa dig skinande kopparbehållare...


...och andra stationer på en trevlig tur:


13) Om du gillar att mysa i fina rum kan du sitta här...


...eller här:



14) Föredrar du att vara ute i naturen? OK, då kan du få en bit egen mark, gummistövlar och en flagga:




15) Vill du göra allt ovan, i ett huj? Ta ledigt två dagar & åk!


Sådärja, då har L&D gjort reklam för Islay med sina fina bilder och roliga resehistoria också. De berättar allt bättre så klart, men alla kan inte ha turen att få sitta i en bekväm soffa och bli bjudna på vin medan storyn berättas, som jag och Olle! 

Vi hade den turen då gästerna trötta kom hem måndag kväll, efter en till tur med färja, buss och efter promenad hela vägen hem från stan, med tunga whisky-säckar på ryggen. Jag stod i köket och diskade när de kom; helt plötsligt satt en Linda i fönstret med ett stort leende på läpparna: "Sara! Nu är jag hemma!". Som en liten lillasyster som jag är släppte jag då allt och sprang ut i farstun barfota för att kramas lite. Här får man inte komma in i lugn och ro och ställa ifrån sig sin tunga packning inte!

Bussande i Glasgows högländer är ganska mysigt ändå.

Vad gjorde vi då resten av kvällen, förutom att vina och lyssna på historier? Jo, Linda var lite hungriga, så jag laddade om i köket och förberedde lite kvällsfika. Gästerna de försökte desperat packa allt för morgondagens flyg, och de lyckades faktiskt efter att två väskor lånats från värdparet. Pfew! 

Det hjälpte ju inte att jag råkat lägga lite av Olles och min (rena!) tvätt i en väskorna heller...