Utpumpad

Det är fullkomligt utmattande att baka bullar! Jag har bakat både idag och igår till Kanelbullens dag i morgon, och dessa aktiviteter tillsammans med träningsvärk från yoga och gym har gjort att min kropp är lite trött. Huvudet känns också lite tungt, mycket kunskap som ska trängas där.

Igår hade jag en ovanligt fullspäckad tisdag: möte med min studies advisor Des (han har bytt kontor och jag var tvungen att labyrinta mig igenom en ny byggnad), yoga, och så kom jag äntligen ikapp med mina anteckningar.

Allt detta trängde jag in på mitt hål mellan morgon- och eftermiddagsföreläsningarna. Jag avslutade dagen med Physiology med Dr Lucas, en äldre man som har hyfsad föreläsningsteknik och väldigt svart humor... Och vi som trodde från början att Phys & Neuro-snubbarna var torra, jag har nog aldrig garvat så mycket under en föreläsning!

Efter skolan spenderade jag dagen med att fixa hemma och så bakade jag en massa. Jag tog upp hela köket, så det blev ingen ordentlig middag, och tyvärr så ville inte vår ugn var en lagspelare så vissa av bullarna blev smått oätliga också. Bortkastad kväll!

Idag blev bullarna riktigt fina, och de är äntligen klara! Då kanske man får gå och lägga sig snart...

Tidigare idag har jag så klart varit i skolan, jag hade tre föreläsningar idag. Äntligen ny kille i immunologi, en klar förbättring! Och gubben som hade mikrobiologi idag hade kanske inte världens bästa presentationsteknik eller slides, men han hade en massa roliga och fascinerande anekdoter att dela med sig av.

Tyvärr gjorde detta att han drog över lite, så det blev till att småspringa till Forensics. Halvvägs dit fastnade jag i ett hav av människor (typiskt!) och insåg när jag såg en stor röd bil att brandlarmet gått i kemibyggnaden IGEN. Det går hela tiden, ibland brinner det, ibland inte. Men även om det verkligen brinner så är det ju inte någon jättestor brand (oftast), så jag blev mest irriterad när en gubbe stoppade mig och sa att jag var tvungen att ta en väg genom fysikbyggnaden för att komma till West Medical dit jag skulle.

Han pekade ut en väg och jag kutade in, och sen var det kört. Jag hittade ingen utgång överhuvudtaget, inte ens den jag kommit in genom. På vägen sprang jag in i andra studenter som hade samma vägbeskrivning och problem. Vi teamade upp och kom till slut ut på andra sidan. Vid det här laget hade min lektion börjat, så jag sprang andfådd den sista biten och kom in till en halvfull (annars proppad) lektionssal. Var visst inte bara jag som var vilse...

Läraren förstod ju omständigheterna, men körde igång ändå, och en efter en började de droppa in. Jäkla brandlarm!

Efter Forensics fick jag och ett gäng kompisar drop-in-labben på anatomimuseet överstökad innan det bar av hemåt. I höjd med Sainsbury's började det ösregna och jag tog tillflykt på Boots (och då måste man handla också...).

Väl hemma mötte jag grannkatten Henry i trappuppgången där han nog gömt sig från regnet. Han ville följa med in och när det inte gick parkerade han sig på vår dörrmatta, petade in tassen i brevinkastet, klöste på dörren och jamade hjärtskärande. Jag fick skuldkänslor, så jag gick ut och satt med honom ute i den nyanlända solen ett tag.

Och någonstans bland allt det här som hänt idag så lyckades jag svara i telefonen också, och vips, så hade jag en intervju på JJ's! I morgon halv fyra gäller det - håll hårt i tummarna!