Hemma igen

Så var man hemma igen, sittandes i den varma sängen helt utmattad efter en fullspäckad helg, och med siktet inställt på en ny, proppad vecka.

Fredagens festande blev väl sådär, vi förfestade ju hemma hos oss i väntan på att Jimmy skulle komma tillbaka från Kilmarnock där han hade ett gig. Det blev lite sent för utgång, men vi hade det trevligt så länge! Det gick super för honom i alla fall, och det kändes ju skönt eftersom det var hans första gig på engelska. Han skaffade sig en liten fanclub där uppe lät det som!

Utgången blev pannkaka enligt mig, just i det avseendet är unga vänner inget bra att ha. Beth hängde med oss nämligen, och röstade för The Garage. Varken jag eller Olle går ut jättemycket, och går jag ut gör jag ju det i ett helt annat sällskap (med tonåringar helt enkelt). Och vi har ju lite olika smak... Deppig karaoke och packat dansgolv med dålig musik är ju inte riktigt min grej!

Men, stället vägg i vägg hade i alla fall grym nattamat när vi kom ut. Beth körde på klassikern häromkring, som runt tresnåret på utekvällar produceras och äts på löpande band: chips & cheese. Pommes i en låda med riven ost på helt enkelt! Olle och jag norpade lite där, medan Jimmy köade mycket längre för sin lyxiga Mixed Kebab. Enligt Erik och Jimmy var det som att komma till kötthimlen, och det tog aldrig slut! Låter ju fint.

Lördag morgon var hård, men jag släpade mig upp vid åtta ändå och tog en dusch för att vakna till. Men det tog ett tag kan jag säga, närmare bestämt två glada filmer och en halv Dillchips-påse. Då var jag redo för världen igen! Och tur var väl det, för jag hade mitt trial shift på JJ's igår mellan två och fyra. Det gick toppen och jag hoppas verkligen att jag får jobbet, den där lilla mysiga familjeägda restaurangen är så mycket bättre än alla hetsiga coffee och chip shops som annars söker personal!

Jag kom precis efter en rush, så det var lugnt i början. Det är en ganska liten restaurant, så efter en kort rundtur och lite snack kastades jag in i jobbet hals över huvud, men det är ju bästa sättet att lära sig! Jag var lite nervös för att ta ordrar och så, eftersom jag egentligen bara serverat och varit tyst förut, men de tyckte att jag funkade bra där ute, så jag och Enrico delade på ansvaret ute i restaurangen, och jag fick chansen att bonda med ett par stammisar - och blev klart godkänd! Det måste ju vara ett bra tecken...

Efter skiftet bar det direkt av till Edinburgh där vi mötte upp grabbarna grus på vandrarhemmet för att dumpa väskorna innan vi knatade ut för att få något i magen. Är det något som får en att bli hungrig så är det ju doften av italiensk mat konstant osandes ut ur köket! Det blev amerikansk för oss dock, på The Filling Station, där vi hade en otroligt lång servitör, om det kan vara av intresse...

Efter maten och ett snabbt klädbyte mötte vi Spunken på The Beehive på Grassmarket och där spenderade vi tiden med att kolla på riktigt grymma komiker, Jimmy inkluderad! Det var jätteskoj, man kanske ska gå mer på stand-up?

Vi avslutade kvällen med öl i glada vänners lag, Lisa och en av hennes kompisar slöt upp efter några pints. Runt tre rasade jag i säng efter att ha köat på McDonald's med Jimmy som inte kunde komma över hur dåligt donken var jämfört med paradiskebaben i Glasgow. Tur att man har något att vara stolt över här i stan!

Kebab i all ära, men importvaror från Sverige smäller högre för oss!

Pojkarna åkte till flygplatsen tidigt i morse, och vid nio tjatade jag upp Olle då jag ville åka hem. Sagt och gjort, och nu sitter vi här, glada och nöjda, men väldigt trötta efter en fin helg!

Middag: Lingongrova (som vi har längtat!), te och
honungsyoghurt. Svennemys!