Here comes the sun...

Idag var den varmaste och soligaste dagen sedan vi kom hit, och för första gången förstod jag människor som knallar runt i sommarskor och shorts. Så skönt att känna solen i ansiktet, och kunna lapa lite D-vitamin (något som annars är lite av en bristvara här).

Klarblå himmel i Glasgow, en sällsynt syn

Med så somrigt väder ute var en somrig middag det enda rätta:

Grillad färsk tonfisk med somrig sallad och ciabatta, mums! 

Första labben i biologi gick av stapeln idag, direkt efter biologiföreläsningen i morse. Tre timmar i vad som känns som himlen - allt är vitt, och labbet ligger på nionde våningen, så allt man ser i fönstren är blå himmel (om det är bra väder, det vill säga). Vi gick igenom en del säkerhet och regler, och bekantade oss med varandra och med datorerna som används under labbarna, innan vi kom till dagens höjdpunkt: inledningen av höstterminens grupprojekt, kallat Darwin's Dilemma. Vi blev indelade i grupper efter sittplatser, och jag hamnade då med Cameron, Lynda, Misbah, Scott, Ben, Zoë, Beth (från min kemigrupp)  och Jenny. Tyvärr hamnade Charlie och Joanna (från kemin) och Tom och Emma (från speedmatingen) i andra grupper, men jag är glad ändå, för min grupp verkar riktigt nice! Vi bytte namn och kontaktuppgifter allihopa (blev riktigt rörigt när vi skickade runt lappar över allt, men det löste sig till slut) och sen skulle vi välja en djur- eller växtart från en lista av arter som är inplanterade i vissa länder där de inte förekommer naturligt. Vårt jobb är sen att argumentera för varför vår valda art inte borde få finnas inplanterad i det land den nu finns inplanterad i. Vi valde Red Deer i Australien.

Den här typen av hjort har funnits i flera tusen år runt i världen, sedan den sista istiden mer eller mindre (den utgjorde huvudfödan för folket som levde i Skottland under den tidiga stenåldern, efter det att vildhästarna de brukade äta dött ut, något jag lärt mig under arkeologin), men den är som sagt inte naturligt förekommande i Australien, utan den är inplanterad (likt många djur och växtarter i Australien, som ju är ganska avskilt i och med att det är en ö). Jag blev vald gruppledare och huvudtalare för presentationen. Känns bra att få det förtroendet av nya vänner. Jag tror att det kan bero på att många är blyga och kanske inte har gjort den här typen av arbete så mycket förut, de flesta på universitetet här är ganska unga, jag är gammal och väldigt erfaren i jämförelse! Den äldsta i min grupp hade precis fyllt 19. De andra var 17, en av dem hade fyllt 18 precis. Jag, som snart fyller 21, känner mig gammal!

De är i alla fall jättetrevliga allihopa, och jag ser verkligen fram emot att jobba med dem! Två av dem, Zoë och Misbah, ska också plugga Anatomy, och det känns skönt att äntligen ha hittat några som ska gå samma  Degree Programme som mig. Cameron ska plugga Sports Science, och han har lovat att han ska försöka lära mig att spela rugby. Han bor i närheten av vår lägenhet, och det enda han vet om Sverige är att han gillar Stieg Larsson-böckerna. Min grupp verkade rätt intresserad av Sverige och hur saker och ting funkar där, så vi pratade en del om det. Lynda har bott i Danmark ett år för att spela bordtennis med något bra lag, så hon kunde danska. Jag är dock villig att slå vad om att hon är bättre på bordtennis!

Vi har haft besök av rörmokare idag med, så läckan är fixad (förhoppningsvis) och vi regnar inte längre på David, Olles nya polare, som bor under oss. Det känns bra, men det känns förmodligen ännu bättre för David!

Vi fick dessutom besök av en konstapel idag, som knackade dörr i området för att fråga om någon sett eller hört något av en snubbe som skjutit med Soft Air Gun i parken här utanför. Vi bor i ett mycket farligt område, helt klart... Jag tror att han bara var less på nån dryg ekorre eller nåt.

På tal om dryg, här kommer en bild från det lokala postkontoret, på monsterbilen som gett upphov till många timmars nynnande av Postman Pat-sången:

Postman Pat, Postman Pat, Postman Pat and his black-and-white cat...

Och på tal om katter: jag hittade en riktigt lucky kitty i Metro häromveckan. Candy, en hemlös katt, blev adopterad och bor nu i ett skotskt slott. Snacka om tur!