torsdag 23 oktober 2014

Nästan över

Den här jobbdagen och jobbveckan är nu nästan över, jag ska bara in en snabbis i morgon bitti, sedan är jag klar och kan fara hemåt. Den här veckan har varit lite småseg, jag har inte haft jättemycket att göra, men det har gått rätt snabbt ändå. Jag har rett ut vad som sades under sista mötet med Dave, och det var inte alls komplicerat visade det sig, så det var skönt. Dessutom fick jag ett jättebra resultat när jag bekräftade hur mycket DNA vi fått ut av vårt experiment förra veckan, så det är vi nöjda över.

Lite så här känner man sig när man sitter i ett
möte med Dave...


När man inte har så mycket att göra i labbet kan man såsa omkring på kontoret, och man kan också gå på föreläsningar och möten. Jag gick på vår vanliga lunchföreläsning igår med några andra, men ångrade mig ganska direkt då andra halvtimmen var en presentation som vi såg i ett möte förra veckan (och det var inte bra förra veckan heller, inte bra alls!). Idag hade vi storlabbmöte, där Angela som presenterade bjöd på mandelmuffins (Annas födelsedag idag, vi var tvungna att sjunga och allt!) som gav Seb magont. Eftersom Seb led så mycket var Lucy snäll och tog med honom ut för att bjuda på kaffe, så James och jag blev kvar själva på kontoret. Stort misstag, eftersom ingen av oss har mycket att göra. Det kombinerat med att Sebs nya dator kom idag ledde till att lite spratt spelades med den nya fina datorn, så nu sitter vi och oroar oss lite för Sebs hämnd...

Hemma är allt superduper, förutom det är svinkallt inne, vår värme funkar inte som den ska. Jag sov i fleeceleggins och tjocktröja med filt och täcke på igår natt, och när jag är uppe och går pälsar jag på mig mer. Det har blivit lite av en vana att sitta nere i köket och prata med tjejerna med dörren stängd medan alla lagar mat, det blir ganska gosigt där inne då!


Jag har lagat rätt mycket mat själv den här veckan, ovanligt nog. Det blir simpla
saker som rotsaker i ugn, gratinerade rödbetor och pestopasta med tvist (koriander-
och ruccolapesto istället för vanlig pesto), men jag tycker ändå att det är bra
jobbat. När jag bodde i Sundsvall själv levde jag mest på nyponsoppa! 


Det bästa den här veckan har ändå varit alla lååååånga Skype-samtal jag har haft. Först med Snuden i början av veckan och sedan igår med familjen först i en timme och sedan Olle och Paul en timme efter det. Det hjälper att skratta när man fryser tydligen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar