Lite så här känner man sig när man sitter i ett möte med Dave... |
När man inte har så
mycket att göra i labbet kan man såsa omkring på kontoret, och man
kan också gå på föreläsningar och möten. Jag gick på vår
vanliga lunchföreläsning igår med några andra, men ångrade mig
ganska direkt då andra halvtimmen var en presentation som vi såg i
ett möte förra veckan (och det var inte bra förra veckan heller,
inte bra alls!). Idag hade vi storlabbmöte, där Angela som
presenterade bjöd på mandelmuffins (Annas födelsedag idag, vi var
tvungna att sjunga och allt!) som gav Seb magont. Eftersom Seb led så
mycket var Lucy snäll och tog med honom ut för att bjuda på kaffe,
så James och jag blev kvar själva på kontoret. Stort misstag,
eftersom ingen av oss har mycket att göra. Det kombinerat med att
Sebs nya dator kom idag ledde till att lite spratt spelades med den
nya fina datorn, så nu sitter vi och oroar oss lite för Sebs
hämnd...
Hemma är allt superduper,
förutom det är svinkallt inne, vår värme funkar inte som den ska.
Jag sov i fleeceleggins och tjocktröja med filt och täcke på igår
natt, och när jag är uppe och går pälsar jag på mig mer. Det har
blivit lite av en vana att sitta nere i köket och prata med tjejerna
med dörren stängd medan alla lagar mat, det blir ganska gosigt där
inne då!
Det bästa den här veckan
har ändå varit alla lååååånga Skype-samtal jag har haft. Först
med Snuden i början av veckan och sedan igår med familjen först i
en timme och sedan Olle och Paul en timme efter det. Det hjälper att
skratta när man fryser tydligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar