Dagarna i labbet har varit rätt bra,
jag kom in rätt sent i måndags morse, så det blev inte mycket
gjort då, men jag löste lite problem och förberedde för desto mer
jobb på tisdagen. Det var rätt trevligt att ha en lugn dag med bara
småjobb inne på kontoret, det krävdes minimal energi (superbra
eftersom jag vilade tån och struntade i att gå och handla lunch)
och det var ganska glatt humör runt omkring mig, trots vädret. Vi
hade mycket besök på kontoret, och jag bjöd på en massa bullar
som jag släpat med från Glasgow, vilket blev mycket uppskattat.
Alla tyckte att Kanelbullens Dag var en fantastisk högtid, och Anna
i vårt labb tyckte att jag borde stanna kvar i labbet till
åtminstone nästa Oktober! Laura var överlycklig över att det
fanns bullar, hon halkade in precis när hon hade sin
eftermiddagsdipp och behövde lite energi, och efter henne kom Chris
och vi hamnade i en lång konversation och bullform och fyllningar
(hans sambo är svensk och de har tydligen bakat en del bullar
tillsammans).
Sist men inte minst har äntligen fått
en mycket fin komplimang av Han, som är väldigt svårflörtad när
det gäller nya labbmedlemmar. Han kom och tjatade om kaffe ett par
gånger under dagen i måndags, och när Seb äntligen bjöd till
bjöd jag på bullar också, vilket blev mycket väl mottaget. När
vi hade fikat klart gick grabbarna för att diska lite, och jag hörde
på hur Han tyst sa till Seb: ”I like this one. I think we should
keep her”. Äntligen har jag lyckats nästla mig in hos Han också!
Igår hade jag inte så mycket tid för
fika, jag utförde mitt mycket viktiga testexperiment som kräver en
del timing. Jag avklarade ju ett försök förra veckan, men det gick
sådär eftersom en del av materialet jag testade blev för varmt och
torkade ut lite. När jag försökte igen i fredags, beväpnad med is
och efter ett möte med Dave i torsdags, så gick allt som smort,
fram till att någon ur granngruppen (som vi inte gillar alls här
hos oss) hanterade en frystork fel och vi blev tvungna att lämna
labbet omedelbart för att undvika att inhalera giftiga gaser. Mitt
experiment kräver att jag mycket noggrant tar prover var 20 minut,
och eftersom evakueringen bestod i ca en och halv timme var allt
förstört när vi äntligen fick gå tillbaka in. Eftersom det inte
fanns mycket mer att göra så gjorde jag besviken, men lite smånöjd
att få åka hem tidigt, sällskap med Laura till tågstationen i
regnet (hennes experiment var klara snarare än förstörda, så hon
var lite gladare än Dave och mig när vi alla drack kaffe och fikade
tillsammans under evakueringen). Precis innan vi gick blev jag lite
gladare dock, Chris kom inrusande och visade glatt upp ett foto av en
restriktionsanalys han kört på materialet från cellerna jag
hjälpte honom med i torsdags kväll – tre av dem hade funkat!
Äntligen, efter några veckors kloning! Han var överlycklig så
klart, och både jag och Laura hurrade med honom, lite väl mycket
kanske, men det var ett mycket stort framsteg!
Jag hade mitt stora framsteg igår,
allt funkade bra med testexperimentet och jag kan nu gå vidare med
att använda mycket mer av mitt hårt framarbetade material och
utföra experimentet på riktigt. Jag sitter för nuvarande och
skjuter upp det, kanske till i morgon... Jag är så rädd att något
ska gå fel med så mycket material, om det går fel måste jag börja
om ett par steg bakåt igen!
Jag firade mina labbframgångar med att
gå på bio med Cordula igår efter jobbet, vi såg Gone Girl med Ben
Affleck och Rosamund Pike. Det var en väldigt bra film, och jag har
fått berättat för mig att boken är superb, men den var ganska
upprörande psykologiskt. Men som sagt, riktigt bra, mycket välgjord,
definitivt något jag rekommenderar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar