Busväder

Fy fasiken vad otrevligt det är ute nu! Så fort det slog om till Oktober sjönk temperaturen, vinden började ila, regnet började falla och solen försvann, både här och i Glasgow. Jag håller mig inomhus resten av hösten/vintern tror jag...

Jag kom tillbaka till Dundee i morse efter en inomhushelg i Glasgow. Det var dåligt väder och mörkt och trist i Glasgow när jag haltade till tåget i morse, men Dundee var mycket mycket värre! Det var inte angenämt att släpa på en massa packning från tåget till universitetet med en trasig tå... Jag hade med mig en massa bullar från helgens Kanelbulledags-firande, så väskorna blev tunga även den här veckan. Kanske de kan vara lätta nästa gång jag åker i alla fall?

Bakning på G!

Blått och gult på svenska Kanelbulle-dagen!

Vi bakade kakor medan degen jäste.

Kolla vilken finfin deg!

Kanelbullar till vår schnecken.

Toppen till schnecken, i botten på pannan.

Mer jäsning, då blev det pimp av kakor.

Kokos- och vaniljbullar.

Olles egen design. 

Chokladig deg.

På med lite karamell...

...avsluta med en hel hög choklad!

Pepparkaksfyllda bullar bakklara.

Schnecken!

Ta-da! Så fin!

Mumsigaste bullarna jag någonsin gjort, bara att bryta av en bit!

Packat & klart!

Efter ett tag var vi tvungna att laga mat också, Olle bjöd på mästerliga
klyftor av potatis. 

Som sagt så bakade vi massor med bullar i helgen, det var ju Kanelbullens dag i lördags. Det var tur att vi hade något att göra inomhus, som jag nämnde drabbades vi ju av busväder, men också för att jag råkade förstöra min läkande lilltå i fredags, och inte kunde knata omkring så mycket. Vi var på väg till affären för att handla mat och bakingredienser i mängder, när jag plötsligt förlorade förmågan att gå ordentligt. Jag är inte helt säker på vad som hände, men det gjorde ont som f-n och jag kunde inte stödja alls på den foten utan att lida av strålande smärta. Vi var inte så långt hemifrån dock, så med Olles hjälp haltade jag hem medan jag bet mig själv i läppen och yttrade en del svordomar och andra varierande läten. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med det när vi väl kom hem, så Olle försökte tejpa den (Aj!) och då jag inte ville åka till sjukhuset så bestämde vi oss för att sova på saken.

I lördags kändes det lite bättre, det gick rätt bra att gå barfota lite försiktigt, och det blev bättre och bättre under dagen, men jag kunde fortfarande inte ta på mig skor alls. Med höga förhoppningar på att det skulle bli ännu bättre med en dags vila gick vi och la oss i lördags, men igår morse råkade jag göra något knepigt med tån i duschen, så det blev bara värre ju mer jag gick och vi bestämde oss (efter ett samtal till skotska Sjukvårdsupplysningen) att åka till sjukhuset och få den tittad på. Jag ville inte alls åka, men man måste kunna ha skor på sig när man jobbar, så jag hade inte mycket till val. Det var rätt smidigt när vi väl kom dit, vi behövde inte vänta så länge, men jag kände mig ändå lite rädd för alla potentiella infektionsrisker, och så skämdes jag lite för att jag tog upp deras tid med bara en tå.

När jag väl fick träffa en doktor konstaterade denne att tån var bruten, men att det inte fanns mycket de kunde göra förutom att tejpa den och låta den läka av sig självt, vilket vi (efter lite Internet-forskning) väntat oss. Jag fick den i alla fall ordentligt tillsedd och tejpad innan vi gick (det gjorde dock ondare att gå efter att de tejpat den, men jag intalade mig själv att det nog var bra), och de skickade med tejp hem.