Café Andaluz

I söndags fyllde vår norska vän Leon år, så vi knatade till Cresswell Lane runt hörnet från universitetet och smaskade på spanska tapas på restaurangen Café Andaluz. Inredningen var fantastisk, servicen sådär, maten sådär (men priset fördelaktigt) och menyn väldigt spanskt jobbig. Att beställa tapas är lite knepigare än vanligt ändå, men när menyn sedan även är på spanska... Det ända som var knepigare var att dela upp notan! I överlag var kvaliteten på maten som sagt sådär, men Olle och jag gjorde ganska bra val, vi käkade varm getost med apelsin- och chillimarmelad (helt klart bäst), pork cheeks (mmmmmm!), friterad baby squid (förvånansvärt gott), och så även halvtaskiga lammkotletter, svamptoasts och olika skinkor med ost. På det blev det dessert också eftersom det ingick i vår meny (vi betalade £14.95 för tre tapas var + en efterrätt). Jag käkade kolacheesecake och Olle åt en bitter chokladkaka med vaniljgrädde. Imogen och Leon käkade creme brulee och Ula tvingade i sig lite vaniljglass efter att ha smaskat sig igenom sina tapas. Trots den varierande kvaliteten hade vi väldigt trevligt och satt där på restaurangen och förde liv i flera timmar (vi har ju trots allt inte setts på ett par månader!).

På väg ut i solen - mot födelsedagslunch!

Cresswell Lane.

Vi fick alltihop på en gång, bara att börja smaska!

Pork cheeks - mums vad gott det var!

Sweet dreams are made of (goats) cheese!

Efter maten spenderade Olle och jag söndagskvällen med att jobba inne i vardagsrummet, jag färdigställde nästan mitt Pexel-projekt och Olle pluggade som vanligt. Jag blev helfärdig med projektet igår morse då jag skickade in det från Starbucks efter en stressig morgon med tågfel, jobb och nyckelproblem och då jag äntligen kom fram till Dundee och fick lite Internet igen såg jag att de fått allt och var glada och nöjda (äntligen!).

Det var extra svårt att skiljas från Olle i måndags morse för han var så stilig!

I Dundee funderade jag på att gå direkt till jobbet eftersom jag anlände vid 11 (tågfel!), men jag gick hem och lämnade väskan först. Väl där blev jag dock fast i en konversation med Becky och den nya tjejen som flyttade in i söndags, Lynette. Hon är jättetrevlig, men det börjar kännas hur det kommer att vara med 6 tjejer nu – ett badrum, ett kök... Det tar upp mycket tid att alla är så schyssta också, vi stannar liksom och pratar med varandra, och vips! så har det gått en timme eller två! Vår dittills okända granne dök också upp medan jag var hemma, och nämnde att vår landlord skulle ha någon typ av intervju på torsdag och att hon röstat emot att han skulle få hyra ut till studenter eftersom hon haft så mycket problem. Vi borde få bo kvar vare sig han får förnyat kontrakt eller inte dock, eftersom vi redan har kontrakt för ett framåt. Men hon verkar ju trevlig!

Jag stötte på ett annat nytt ansikte igår också, på väg hem från jobbet (efter 5 långa timmar i det mörka mikroskoprummet) sprang jag in i vår nya sambo Paul som är här på någon typ av konferens, men han kände inte igen mig. Han flyttade ju trots allt bara in i lördags...

Jag hade en lugn kväll igår kväll, det blev några timmars snatter i köket med brudarna och sedan bara en massa slöseri med tid uppe i mitt rum framför datorn. Nu ska jag snart isolera mig igen och spendera ett par fler timmar i mikroskoprummet – härligt härligt!