Återhämtning

Nu börjar jag känna mig som en människa igen efter torsdagens graduation-firande med Spunken i Edinburgh. Vi tar det väl från början: jag kom dit runt tre (då jag inte hade biljett till själva ceremonin) och mötte då upp huvudpersonen och hennes far för skjortshopping på House of Fraser. När det var klart blev det en öl för mig och Spunken på en pub innan vi gick hem och för klädbyte och lite bubbel. 

MEN. När vi kommer in i Spunkens lägenhet inser vi snabbt att det har varit ett inbrott. Så det blir till att stå i hallen i väntan på polis för att avge rapport och sedan väntan på fingeravtryckskille och sist men inte minst en glaskille som brädar för det nu trasiga fönstret i sovrummet. Middagen skjuts upp och Spunken och jag gör vårt bästa för att få bort glaset från sängen som vi sedan ska sova i innan vi äntligen får knäcka cavan (kändes fel när polisen var där!) och skåla lite. Jag muntrade sedan upp med min lilla present, och så anslöt sig Spunkens vän China till vår lilla förfest innan vi alla tre for iväg till restaurangen för lite välbehövlig middag i trevligt sällskap.

Förutom oss tre var Spunkens far, mor och plastispappa + vännen Emily med och vi hade en alldeles utomordentligt trevlig kväll! Jag satt mitt i mitten och försökte delta i både engelska och svenska konversationer medan fantastiskt god italiensk mat slank ner tillsammans med bubbel och rödvin. Spunkens pappa hade med sig presenter och höll även lite små tal. Det sista slutade med att hela bordet grät en skvätt, och detta följdes sedan upp av ännu mer bölande då en rörd och själv snyftandes Spunken försökte få fram sina välvalda ord.

Emily och China.

Mamma och dotter "Sunkissed".

Efter middagen krympte sällskapet lite och kvar blev tre tjejer och en pappa när vi gick till All Bar One för cocktails. Efter detta tappade vi pappan som skulle flyga tidigt och vi brudar gick vidare till Huxley och till sist Ghillie Dhu. Jag var helt slut och hade nog lite för många gin & tonic under bältet när Chinas jättesnälla pojkvän James hämtade upp oss. Väl hemma hos Spunken försökte jag desperat hålla mig vaken och social (med dåligt resultat, förlåt Spunken!) medan lakanet var i torktumlaren. Tydligen somnade jag då jag landade i den nybäddade sängen och snarkade ljudligt inom några sekunder. Så rolig är jag klockan fyra på morgonen! Jag är ju van vid tant-tider med läggdags vid 10...

Igår var jag ännu mindre social och trevlig än när jag halvsov vid bordet dagen innan, så jag ber om ursäkt till alla stackare som var tvungna att umgås med mig då! Riktigt trött rullade jag in till Glasgow vid halv fem och mötte upp Olle efter jobbet och sedan tog vi oss knappt hem innan jag segade ihop i sängen med en vattenflaska. Det här händer alltid när jag har varit hos Spunken, och det blir tydligen ännu värre när hennes far är med och bjuder på middag som inkluderar två trelitersflaskor av cava och rött. Det var som att gå ut med Spunken gånger två! Men det var ju sista gången jag var på besök hos henne i Edinburgh nu, och då måste det firas ordentligt!

Jag kan inte fatta att hon inte kommer att vara en timme bort längre, jag vill inte ens tänka på det! Det har varit så skönt att ha en så närstående vän här och jag kommer att sakna henne så mycket! Spunken, jag vet att du läser det här och jag är verkligen inte någon talare och inte heller någe vidare på att sätta ord på känslor, men jag tror att vet vad du betyder för mig ändå, det är en av många saker jag värdesätter hos dig. Jag önskar dig all lycka min vän. 

Jag älskar dig kompis!