Direkt från badrummet

Hallå där! Jag sitter i skrivande stund äntligen och tar det lugnt efter att ha varit i krig med badrummet ett par timmar. Vi har ju som bekant haft problem med vår dusch, och igår var Steve och en elektriker här och fixade till det. Jag kom hem precis när de var klara och bara stod i hallen och pratade norska. Steve har tydligen jobbat i Norge och efter att ha förklarat för elektrikern vad som stod på vad vi trodde var en endast för oss förståelig anslagstavla så ville elektrikern lära sig norska. I alla fall, det var lite skitigt i badrummet efter deras förmiddagsfix, så idag har jag kört en helrengöring och jag kan nu med glädje säga att vårt badrum aldrig varit så rent! 

Annars idag har jag varit på gymmet och boxats för första gången i mitt liv - jag längtar tills nästa onsdag! Vi har varit rätt mycket på gymmet nu, Olle vill få valuta för pengarna nu när han är en medlem. Jag har varit på yoga både i måndags och igår och så gymmade jag med Olle i går kväll. Det är skönt nu när det är sommar och många har åkt hem, fler maskiner till oss! 

I måndags och tisdags jobbade jag på Age också, igår hände ingenting speciellt alls, men i måndags hände det grejer. Jag jobbade i kassan och fram kommer en medelålders herre (komplett med fruktansvärd Glaswegian dialekt och utslagna tänder) för att betala för en Glasgow Rangers-jacka som han fyndat. Jag ler och tar emot jackan, frågar om han vill ha en påse och avslutar med att fråga om det var allt. Nej, det var det inte, han ville ha mitt telefonnummer också. Nehejdu, sa jag, det blir det ingenting av med. Det tyckte han var tråkigt då han ansåg att jag var söt och hade potential att bli hans tolfte tatuering. Jag ser en aning frågande ut, varpå han tar av sig tröjan och visar olika kvinnonamn han har tatuerade på kroppen. Namnen tillhör tydligen hans ex, och där tycker han att jag hör hemma. I ett försök att övertyga mig om vilket kap han är visar han mig sedan stolt diverse ärr från fyra olika knivhuggningar och skottlossningar han deltagit i under åren. Lockande, men efter att ha övervägt det noga blev det fortfarande ett nej från mig. Ah, Glasgow...

På väg hem från Age gick jag förbi skolan och kunde inte undgå att se alla finklädda människor som nu befinner sig på skolan då vi har vår graduation-period nu. Jag smet in för att få en bild, men i mina gymkläder smälte jag inte in så bra, så det blev en kort visit och endast en jättedålig bild: 

Jag fick inte gå på någon fin graduation-middag, men jag får fin mat hemma.
Speciellt när jag har varit duktig och varit på gymmet!