A wee cuppa

Men inte med te den här gången (även fast vi var på en tea lounge). Vi besökte Cup idag, eller snarare, vi snubblade över det när vi var ute på morgonpromenix i höstsolen (verkligen superväder ute idag). Det såg mysigt ut och vi var lite hungriga, så vi bestämde oss för att ta en paus i fönstershoppingen (det är verkligen en aktivitet som funkar här i West End, massor av små butiker att kika i).

Ett av mina favoritfönster, hehe!

Jag fick med mig en chilli hem, trots att vi bara fönstershoppade!

Vi gjorde verkligen rätt i att pausa, stället var toppen och vi kommer definitivt att gå tillbaka! Jag blev proppmätt på mina våfflor och min varma choklad, och Olle blev hyper när han drack kaffe och käkade en nygjord äpple/kanelscone.

Vi kom precis i rätt tid och lyckades få ett bord på loftet.

Länk till Cup's hemsida

I can still taste them...

Min choklad var som ingen annan jag någonsin smakat!
Jag njöt av en Ecuador, och den smakade verkligen otroligt
mycket, rekommenderas varmt!

Blev en promenad i Kelvingrove Park sedan, där Olle spred
den här blommans frön över ett stort område, något han till
Lizas förskräckelse verkar ha lärt sig hemma i Gnarp?

Nu har jag precis pratat med min saknade syster i telefon ett tag, skönt att höra din röst Emmis!

Pre-weekend fun med två riktigt härliga tjejer!

Min torsdag förgylldes när dessa brudar kom till stan!

Olle och jag mötte upp Lisa och Spunken på stan på torsdag eftermiddag för att umgås och öla lite på puben (vi kan ha fått i oss någon burgare också). Som väntat var det otroligt trevligt, och bättre blev det!

Olle vandrade hem efter andra ölen, men vi tjejer gick vidare till The Garage och såg Rival Sons, ett band jag aldrig hört förut, men som verkligen var helt grymma! Älskar band som kan leverera live! Efter giget fortsatte vi vår lilla pubrunda (eller ja, vi gick över vägen och drack mer öl) och efter tag slöt bandets kanadensiska ljudtekniker Neil upp. Efter ett till besök på The Garage (där hela övervåningen nu var täckt i skum, lite Aberdeen-känsla så där) så tog vi en taxi hem till mig och försökte att inte väcka Olle medan vi bäddade sofforna (vi lyckades så där...). 

Nog för att kvällen var riktig skön, men dagen efter var ändå bättre (trots en liten nätt bakfylla on my part, kan inte dricka med Spunken...). Vid tolv kom vi upp, och då blev det american pancakes med en massa jordgubbar till frukost (jag storhandlar jordgubbar nu, innan de skotska goda tar slut!) och sedan njöt vi av solen ute och bara tog det lugnt och snackade. Kanske är det något bara tjejer hajar, men det är verkligen en aktivitet jag gillar, speciellt när man har så kloka och roliga kamrater att byta tankar med! 

Vid tre for mina vänner hem till Edinburgh och jag gjorde väl typ ingenting i två timmar tills Olle kom hem. Och då, mina vänner, blev det mer burgare! Och satan vad goda de blev! Vattnas i munnen bara jag tänker på dem...

Hemgjorda burgare på kalkonfärs serverade med hembakta frallor,
bacon (mycket godare och billigare än svenskt bacon, och mindre fett),
babyspenat + persiljesallad, morotsstavar och hemgjord currymajonnäs med äpple. 

Jag önskar ni kunde känna hur allt smakade, sjukt gott!

En till smarrig middag från veckan som g(o)tt: potatis, broccoli- och fetaostbiffar
med fläskkotlett i gräddig svampsås. Den lyckades vi med!

Hej igen!

Nu så, tänkte jag få till ett inlägg! Jag har varit upptagen med föreläsningar, anteckningar och bakning dessa dagar, så det blir klent med bloggande.

Detta är ett litet urval av vad jag håller på med om dagarna.

Senaste föreläsaren på immunologin såg exakt ut som den deprimerande tyska Nobelprisvinnaren  i litteratur 2009, Herta Müller!

Jag har även hunnit med ett besök till tandläkaren, som bekräftade att allt stod bra till, och så har jag sträckt en muskel på en överfull yogaklass där jag tvingades längre och längre bak tills jag hamnade under fläkten (kallt = sträckning). 

Ute har det också varit kallt, men idag har det varit toppenväder! Och jämfört med Aberdeen och Edinburgh verkar vi ha klarat oss rätt bra från stormvindarna...

Skum täckte Aberdeens kust till följd av det stormiga vädret. Så vi valde nog rätt tidpunkt när vi besökte Aberdeen! Fast i och för sig hade det ju varit hyfsat skoj att trava runt i det här...

Mystisk mejeriprodukt

Idag har vi inte alls gjort mycket, vi har mest tagit det lugnt efter blodgivningen igår. Jag har bakat focaccia och så har vi lyckats städa lite. Olle har mest kollat på sitt favoritprogram Dragon's Den. Men jag tänkte jag skulle blogga lite ändå, även om jag inte har så mycket nytt att säga. Olle och jag snubblade nämligen över en mycket konstig vispgrädde häromdagen då vi råkade köpa Extra Thick Double Cream:

Det här är alltså OVISPAD grädde direkt från förpackningen...

Men det blev bra till slut i alla fall! 

Ut i solen!

Idag är en alldeles särdeles fin höstdag, det är klart och kallt, med strålande solsken! Till och med bättre än igår, då vi bestämde oss för att spendera de sista solskenstimmarna utomhus i Victoria Park (vi är ju inte direkt bortskämda med soliga dagar...).

Gick förbi Broomhill på väg till parken.

Parken var minst sagt färgsprakande när vi kom dit, blommorna har ännu inte gett
med sig och dött av frosten, och träden börjar skifta i flammande färger. 

Ankdammen - alltid Olles favorit.

Någon sorts gullvivor?

Förutom dessa bär som jag inte har någon aning om vad de är så hittade vi en hel massa vilda björnbär. 

Ljungen växte längs stenväggen upp emot vår favoritbänk där man har
bäst utsikt över parken. 

Himlen glänste gyllene genom de lätta regnmolnen när vi kom hem,
det blev ett himla konstigt sken... 

Nu ska vi göra oss iordning för marknad och sedan en tripp till stan där vi ska ge blod (och sedan äta kakor!).  

Just a few to go...

Så var första skolveckan över, nu är det bara några stycken kvar... Jag gillar de flesta av mina kurser hittills (men jag känner att Molecules of Life kommer att bli seg) och det känns skönt att göra någonting vettigt igen, och att träffa alla kompisar! Igår träffade jag Frances i bibblan och så gjorde jag en ny bekantskap på morgonens föreläsning i HFF (Human Form & Function). Niels kommer från Leipzig och är verkligen jättetrevlig, och lite äldre än de andra (man börjar studera vid universitetet alldeles för tidigt häromkring om ni frågar mig).

Vi skildes åt efter lektionen, men hittade varandra igen på gårdagens sista lektion, och vi slog följe på väg hem också. Han hade visst varit på semester i Sverige en gång, han nämnde Malmö och någonting om en stuga med ett äppelträd han såg en stor älg äta ifrån. Någonting säger mig att just det kanske inte hände i Malmö...

Nu sitter jag och väntar på att herrn i huset ska komma hem, han och de andra på Hudson jobbar hårt nu för att nå månadens mål och så få den efterlängtade kvartalsbonusen! Till mitt sällskap så länge är spindeln i vårt fönster som Olle har som husdjur.

Tills hans förskräckelse började den dock att riva sitt nät häromnatten (jag tror fortfarande att Olles benägenhet att knacka på fönstret och belysa den med en skarp ficklampa kan ha något att göra med det hela), men det visade sig att, trots Olle och killarna som smutsat ner fönstren och bestrött hela gräsmattan med blå små bollar (några ramlade in genom vår ventilation också - de håller på med någon sorts ytterväggsisolering), spindeln bara hade bestämt sig för att renovera, inte flytta. Så nu har han byggt sig ett nytt fint nät där han nöjd sitter och smaskar flugor för det mesta.

Och på tala om renovering och flytt: Jag känner mig äntligen nöjd med hur vår lägenhet ser ut, så jag bestämde mig för att inte åka med Marios och Daphne till IKEA efter mikrobiologin idag. Speciellt som de mest var lockade av de falska svenska köttbullarna som jag absolut inte gillar!

Så här har vi det i sovrummet nu, lite tjejigt blev det kanske, men det hjälps inte...

Alla mina svindyra böcker pryder en hel hylla för sig själva - och då räknar vi inte ens de böcker jag köpt till Ipaden! Okej, Financial Accounting är inte min, men ändå!

Skolstart

Så, nu när halva veckan har gått tänkte jag uppdatera er på hur min skolstart har sett ut. Hittills har allt gått finfint, och det ser ut att bli ett mycket intressant år!

Jag började i måndags med att bli dränkt i en häftig regnskur på väg till skolan efter att ha lämnat Olle på väg till tunnelbanan. Lektionen var i en byggnad jag aldrig varit i förut, så jag skyndade mig att, likt en universitetsfärsking, kolla kartan vid en av grindarna. Lyckligtvis var det inte så långt, men egentligen spelade det väl ingen roll, jag var ju redan genomblöt.

Huttrande kom jag in i Kelvin Building där jag fick lite sympati av en städerska innan jag letade mig fram till en helt tom sal, ca 40 minuter tidig (Olle måste gå mycket tidigare än jag måste, men vi vill gå tillsammans ändå). Jag spenderade tiden med att läsa på Ipaden tills resten av klassen började droppa in. Djupt inne i min bok hoppade jag till lite när Joanna med en smäll satte sig bredvid mig, men när jag fick syn på vem det var åkte boken snabbt undan och vi använde tiden innan lektionen till att pladdra om en massa saker.

Efter ett tag slöt även Beth och Zoe upp. Det var så kul att se alla vänner igen, det verkar som att många av mina före detta klasskamrater läser Immunologi, för jag kände igen vartannat ansikte i salen. Lektionen var en lite halvtrist introduktion med fakta om kursen (som alla lektioner varit fram tills nu), men kursföreståndaren var bra (jag hade verkligen sett fram emot den här kursen, för jag hade Dr Gracie förra året i biologi, och han är super!).

På väg ut ur salen (vi var många där - vi har till och med ett overflow classroom i Boyd Orr Building som länkas till huvudklassrummet via video) hör jag en röst några trappsteg bakom mig som ropar: Sara! Jag vänder mig om, och där står han, solbränd och oförskämt pigg: Marios. Han knuffar sig ner till mig, jag får en revbensknakande bamsekram, två kindpussar och lite sommaruppdateringar (han hade inte jobbat alls, utan hängt på beachen hela tiden) innan vi sveps isär av folkströmmen (det är packat med folk i flera korridorer från salen till ytterdörren som försöker komma in).

Efter immunologin spenderade jag och Beth vårt tvåtimmarshål med att läsa i bibblan och käka med Jenny på QM innan vi traskade till nästa introduktion: Molecules of Life. Hugh Nimmo är inte jätteskojig, men det är inte ett alltför svårt ämne tror (och hoppas) jag, så det ska nog gå bra. Efter MoL gick jag ensam vidare mot min drömkurs som jag lyckats få en plats på: Forensic Bioscience (vi kan kalla den min CSI-kurs för enkelhetens skull).

Där träffade jag Island Girl (Ellie) och Nicole, och senare Zoe. Det var en mycket upplysande introduktion, och jag kan knappt vänta tills jag får sätta tänderna i det här ämnet! Vi ombads att lämna våra blodgrupper innan vi gick, har ingen aning om vad det handlade om...

Igår började jag morgonen med att skaffa två nya vänner. Chloe, en ny student från Cypern, var lika tidig som jag för Human Form & Function, och hon var lite nervös så hon frågade om hon fick sitta med mig. Vi snackade en massa och bytte nummer, och det blev ännu bättre när hennes vän Olga från Slovakien kom. Hon hade nämligen bott i Sverige i 6 månader, så vi snackade lite svenska.

Föreläsningen och föreläsaren var super, jag är riktigt taggad för den kursen! Dr Val Fallon verkar strikt, men riktigt duktig och engagerad.

Jag hade ett tre timmars hål efter detta, då jag läste lite mer i bibblan innan jag sprang in i Scott som skulle till samma lektion som mig. Ännu en ny byggnad och 11 trappor upp till salen där vi ska ha Physiology & Neuroscience. En äldre, lite rund herre som såg otroligt tråkig ut mötte oss i salen. Vi blev genast oroliga. Men han sa att han bara ville hälsa välkommen, och att hans yngre kollega snart skulle komma och ta över och fixa med alla inställningar och knappar, eftersom han var bättre på modern teknik. Pfeew, alltså! Eller..?

Gubben som kom in kan inte ha varit mycket yngre än den första, och han som var så bra på teknik använde sig av OH(!) för sin presentation. Han hade en hög med blanka papper med sig som han skrev och ritade på under timmens gång (detta betyder att hans presentation inte kommer att finnas tillgänglig på Moodle för revision, så missar man en lektion...). Men han delade i alla fall ut ett papper fullproppat med minimal text och ett uråldrigt svartvitt diagram av hjärnan och ryggraden. Mmm, de där lektionerna kommer att bli skoj...

Så var den andra skoldagen slut! Jag knatade med Scott hemåt och sprang in i Rachael på vägen. I måndags mötte jag Marios och en finsk tjej som jag aldrig minns namnet på på väg hem, så det blev lite mer kramar och kindpussar innan jag fick komma hem då. Varför händer alltid sådana här saker när man är kissnödig?!

Så har vi kommit till denna onsdag till slut. Idag hade jag tre lektioner, Immunologi i morse och efter två timmars hål Mikrobiologi och CSI, mikrobiologin var den enda nya kursen. Innan den hände något mystiskt. Jag satt med tjejerna och pratade, och kom helt plötsligt på mig själv med att svära på svenska. Polarna undrade vad jag sa för något, och jag sa att jag ibland kom på mig själv med att slänga in svenska ord, kanske för att jag hängt med min svenska gubbe hela sommaren. Men jag sa att det spelar ju ingen roll, ingen fattar i alla fall.

Då vänder sig killen framför mig sig om och säger på svenska att han fattar. Jag blir lite småchockad och tänker: Gud vad mysko! Och kul! Som vanligt hör jag att han är söderifrån, och han frågar vart jag kommer ifrån. Jag säger Sundsvall (störst chans att folk vet vart det är), varpå han säger: "Jaha, ja det är ju inte så trevligt!". Jag blir helt paff och vet inte vad jag ska svara, så han vänder sig bara om. Efter ett tag vänder han sig om igen och säger: "Sundsvall, det ligger typ en halvtimme från Stockholm va?". "Nej, snarare fyra timmar", säger jag. "Jaahaaa! Ja, jag har bara åkt igenom där en gång på väg till Umeå. Vi åkte förbi Gävle också. Jag kommer från Halmstad".

Jag log lite falskt och blev sedan räddad av vår superpeppiga föreläsare som började snacka om hur toppen Mikrobiologi är. Jag har aldrig varit i Halmstad, men jag hade god lust att säga att jag inte gillade stället, speciellt inte invånarna... Jag hajar verkligen inte varför han sa så, jag skulle aldrig säga så, speciellt inte om ett ställe jag bara åkt igenom (som jag knappt visste var det låg). Om han inte hade något vettigt att säga kunde han ju lika gärna ha varit tyst, drygputte! Resten av lektionen spenderade han med att sitta bakåtlutad och surfa och prata med personerna bredvid sig. Inga anteckningar där inte... Nej, han var knepig, jag tror jag föredrar mina skotska vänner!

Medan jag berättade för polarna vad han sagt på väg ut efter föreläsningen så haffade en tjej mig ur mängden och frågade vart jag köpt min kavaj, och om det var länge sedan. Hon tyckte nämligen att den var "beautifully tailored". Jag svarade lite pafft och knatade sedan vidare till CSI vid Western Infirmary med Zoe. Ju närmare vi kom lektionssalen, desto mer dunk-dunk hörde vi. Förbryllade såg vi sedan att det otroligt dunkiga dunket kom från vår sal. Vi går in och ser vad vi antar är vår föreläsare stå i full doktorsmundering och digga och smådansa lite till LMFAO's Party Rock Anthem, med Youtube-videon på den stora skärmen.

Jag har nog aldrig sett så många förvånade studenter som jag såg då, men diskodoktorn brydde sig inte alls. Fem över slog han av musiken och frågade om vi inte gillade hans musiksmak? Han fick inte mycket till svar, vi var lite konfunderade fortfarande... Men diskodoktorn var en riktigt bra, fascinerande och inspirerande föreläsare med 5 akademiska titlar och en massa erfarenhet och jobb. Vi fick se en hel del exklusiva bilder från olika kända och mindre kända brottsplatser och obduktioner och det var helt enkelt magiskt! Bästa lektionen hittills! Och när vi strömmade ut ur salen slog han på musiken igen...

Nu ska jag inte tortera er mera, det blev ett nedrans långt inlägg detta!

Semestersummering

För några timmar sedan kom vi äntligen hem till Glasgow efter vår skotska semester. Det tog oss drygt fyra timmar att resa hem från Inverness med buss, om man räknar med bussbytet i Perth. Vi har haft en superhärlig vecka, och nu ska vi använda helgen till att ladda om innan vi båda ska tillbaka till verkligheten igen! 

Håll i er, för nu kommer ett redigt inlägg!

Vi började vår resa i granitstaden Aberdeen, där allt bara var grått och relativt trist. Vi spenderade en natt och nästan två dagar där, och det räckte alldeles utmärkt då stället inte riktigt var vår kopp te. 

Vi utforskade staden noggrant efter att vi checkat in på hotellet, och njöt speciellt av den långa stranden trots det tråkiga vädret.

Den stora nöjesparken vid stranden var helt död. Kanske för att det var måndag förmiddag? 

Det var verkligen en jättehärlig strand att promenera längs, vi måste ha krossat hundratals fina små snäckor och musslor där vi gick, men jag hann i alla fall föreviga ett par stycken innan de gick detta grymma öde till mötes!

Kras kras...

Vi hittade en liten kanin bland stenarna vid hamnen/kanalen/slussen ut till havet på ena änden av stranden.

En båt på väg ut.

Inne i stan var det grått värre och det gjorde ju inte underverk för humöret precis. Vi var riktigt trötta efter att ha gått så mycket och stigit upp tidigt, så det enda vi ville ha var ett trevligt fik. Men tyvärr insåg vi snart att Aberdeen lider av svår cafébrist...

Som tur var ramlade vi över den här färgglada parken och orkade så gå lite längre. Och vips, så hade vi lyckats hitta Aberdeens enda bra, prisvärda fik! Kakorna var hembakta, bitarna var gigantiska och priserna mycket lägre än på andra ställen. Jackpot!

Och när man fått i sig en sådan mängd energi orkar man ju gå lite till! 

Vi hittade Robert Gordon University och Marischal College.

Det fanns en del kyrkor och andra heliga byggnader att hålla reda på... 

Det syns kanske inte, men den här statyn ska föreställa William Wallace. Jag tyckte personligen inte alls att han var speciellt lik originalet Mel Gibson. Kan det vara snorbromsen månne?

Första semesterkvällen spenderade vi på det enda roliga stället vi hittills hittat i Aberdeen: Union Square Galleria. Vi käkade tvårätters spicy middag på Giraffe och sedan fick Olle välja bio. Det blev Lawless med en helt fantastisk Tom Hardy (vår nya gemensamma favoritskådis). Filmen var lite hemsk, men även rolig och spännande! 

Väl hemma på hotellet kollapsade vi av trötthet i en o så efterlängtad säng och somnade på stört efter att ha njutit av vår favorit den här semestern: TV:n! Vi märkte verkligen hur mycket vi har saknat TV. Lite patetiskt kanske, men vi tyckte det var jättelyxigt att kunna slå på TV:n när vi ville! 

Efter en medioker frukostbuffé och utcheckning knatade vi med vår packning i sällskap till Duthie Park för att kolla in Aberdeens Winter Gardens innan vi åkte vidare mot högländerna. Vi hade fått höra att det var en av de största tursitattraktionerna i staden, och det tycker vi är alldeles korrekt! 

Trädgården var definitivt det bästa med staden! Det är gratis att gå in och det otroligt fint och ganska stort! Mycket bra tidsfördriv! Själva parken som låg precis vid River Dee höll på att renoveras när vi var där så mycket av den var avstängt och det såg lite si och så ut, men vi hade riktigt bra väder!

Gott om vatten var det, med alla fontäner, dammar/bassänger och floden så klart! 

Statyer var också vanligt förekommande, och vi hittade en vacker paviljong.

Själva vinterträdgården var anlagd mestadels inomhus i stora växthus, och den var indelad i olika delar med en massa olika växter.

Vi började i någon sorts djungel... Många broar!

Vi hittade en massa fiskar, grodor och sköldpaddor.

Efter djungeln blev det en tripp ut i solen.

Världens längsta tistel? Imponerande och lite skrämmande visst, men här den verkligen hemma i en så väl omhändertagen trädgård?

Kattstatyerna var alldeles för många och lite småläskiga...

Mer lappar än kaktusar...

Kaktusdjungel!

Efter värmen i kaktusdjungeln (där jag fastnade med jackan så klart!) blev det tryckande värme och fukt  i den tropiska djungeln.

Efter vinterträdgården blev det italiensk marknad i stan där vi handlade en helt gudomlig pecoriniost och parmesanlindad salami till matsäck. 

Efter en jättejobbig bussresa med många stopp kom vi äntligen fram till Inverness, som är en jättemysig stad! Vi bodde precis bredvid St Andrews Cathedral på ett familjeägt litet B&B.

Mitt i stan bodde vi, precis bredvid floden Ness som går från Loch Ness genom Inverness och ut i havet.

Promenaden längs floden är helt otroligt mysig, och speciellt romantisk på kvällen...

Vi tog en sväng in i Old Town också, men vi kom snabbt tillbaka till floden, det var verkligen det bästa med hela staden!

Någon sorts knepig staty med en enhörning och kråkor stod på torget...

Dag två besökte vi slottet.

Fin utsikt!

Vi promenerade lite mer längs floden under andra dagen, på väg mot Floral Halls. Vi hittade en minigolfbana på vägen, men bestämde oss för att skippa det (det regnade en del just då...). 

Det var mycket flugfiske på G...

ÄNTLIGEN! Det tog alldeles för långt tid att komma till Floral Halls, och när vi väl kom dit så kostade det pengar. Vi smet dock in... Gratis är gott!

Det börjar bli höst här.

Obligatoriskt vattenfall och feta fiskar även i denna trädgård.

I det här växthuset gick Olle omkring och stoppade näsan i alla blommor och bedömde doft.

På vägen hem från Floral Halls tog vi en sväng ut på Ness Islands som ligger mitt i floden och har fina promenadstråk. De första små öarna är en del av Whin Park, och man knatar helt sonika mellan dem över olika broar.

Udden på ön som är längst "ner" och pekar mot Loch Ness.

Vi hittade sjöodjuret också! Och stackars Olle blev attackerad, men lyckades fly med matsäckspåsen och livhanken i behåll!

Det blev ett litet besök på inomhusmarknaden Victorian Market på eftermiddagen.

Efter den långa dagen med alla våra promenader tyckte vi att det var dags att skämma bort oss själva lite (även om jag faktiskt shoppat lite tidigare under dagen). Det blev middag på restaurangen The Kitchen som huseras i ett glashus med flera våningar. Olle och jag fick bästa bordet på översta våningen med spektakulär utsikt över floden och staden.

Läcker utsikt!

Vi blev bjudna på en vacker regnbåge också!

Jag åt sardiner till förrätt, smakade precis som strömming. Jag var helnöjd, för strömming är något jag verkligen saknar! Brukade äta det hos gammelfarfar med mos. Mmmmm!

Olle åt risottobollar med rökt ost till förrätt (min förrätt var mycket godare, men Olle vågar inte äta strömming. Förlåt, sardiner...).

Min varmrätt var helt fantastisk! Visst, lax känns ju kanske lite tråkigt, men det var otroligt gott! Perfekt tillagad, rejäl bit fisk på en bädd av sallad och ris smaksatt med citrongräs och kräftstjärtar + örtig sås. Olle var så avundsjuk! Jag njöt verkligen av min mat, men jag delade med mig lite så klart! 

Olle testade havsaborre och var väl inte missnöjd, men han sneglade ofta på min tallrik...

Vår tvårätters råkade helt oplanerat bli trerätters! Jag fullkomligen älskade min Banoffe cheesecake, och Olle var riktigt nöjd med sin tiramisu (även om han påstod att hans egna är bättre). Jag tror han beställde den för att jag inte skulle vilja smaka (kaffe, blä!) som hämnd för att min varmrätt var godare än hans. Han hävdade dock bestämt att så icke var fallet och hjälpte sedan mig med lite av min efterrätt.

Efter restaurangbesöket knatade vi mätta och belåtna den lilla biten till hotellet och sedan avnjöt vi resten av kvällen framför denna fantastiska TV-apparat som vi tydligen saknat massor. Jag tror att Olle kan vara mer kär i olika brittiska TV-kockar än mig!

Vår sista heldag i Inverness blev en utflyktsdag. Vi började med Loch Ness: vi tog buss till Drumnadrochit som är en liten by vid sjön och så vandrade vi runt lite och kollade även in Urquhart Castle. Vi kom fram till att sjön är hyfsat imponerande och miljöerna fina, men det var rätt tråkigt, så vi tog en tidigare buss hem. 

Urquhart Castle.

I byns centrum hade de ett postkontor, ett Loch Ness-museum vi besökte, en Farmer's Shop med bilar, godis och hundgodis och en liten miniatyr av Urquhart Castle.

En liten ström som gick igenom byn ut mot sjön.

En av världens sötaste kossor?

Efter Loch Ness begav vi oss med buss till Fortrose på The Black Isle på andra sidan havet, eller vad man ska säga... Fortrose är en liten by som ligger vid The Moray Firth (en del av havet) där det finns mycket delfiner. Vi vandrade ut till Chanonry Point där man kan spana efter dem, men såg inga. Trots vädret hade vi det dock väldigt trevligt, vi promenerade tillbaka från fyren längs den fina stranden till närliggande byn Rosiemarkie och därifrån till bussen i Fortrose. Härlig eftermiddag, och mycket bättre än Loch Ness (speciellt som vi hittade en massa vilda björnbär längs stranden)!

Efter att ha promenerat i det där regnvädret ut på piren förtjänade vi en fin regnbåge!

På väg in till Rosiemarkie.

Vi besökte även Fortrose Cathedral, men mest för regnskydd i väntan på bussen.

Så, det var vår semester i bilder! Jag önskar att jag även kunnat ta bilder genom bussfönstret, för vi såg många magiskt vackra platser på väg hem från Inverness idag. Dimhöljda berg med forsande vattenfall längs väggarna, spegelblanka lochs och andra vattendrag, otroligt fina broar över de fina vattendragen, tre slott och till sist: en himla massa får på alla vidsträckta fält! Och en del kor och hästar (med nyfödda föl!). 

Men nu får det vara nog! Det har tagit mig flera timmar att få ihop det här "lilla" inlägget, jag bara hoppas att alla orkar med till slutet!