Blair Castle & andra äventyr

Återigen på jobbet idag efter en händelserik helg i Dundee. Det började i fredags, jag hade en rätt bra dag på jobbet till skillnad från t.ex Seb som blivit bestulen på försäkringspengar. Jag fick en hel del gjort i både sviten och labbet, och i sviten fick jag hänga med Laura och snacka medan jag jobbade, till skillnad från när jag annars är ensam, så det var trevligt. Vi fortsatte ute sedan, då vi försökte muntra upp Seb och hamnade i en väldigt lång och konstig konversation om skägg. Jag var på jobbet hela dagen, jag gick inte hem förrän vid halv sex då jag var tvungen att stanna och göra lite grejer åt mig och Laura i sviten vid en viss tid (sega reaktionstider i biologi ibland) och jag erbjöd mig även att stanna längre med Seb som hade en del kvar att göra, men jag fick gå hem istället, efter att Sebs sambo Craig kommit och bjudit på mumsiga kakor som blivit över från deras labbmöte.

Efter jobbet gick jag hem och peppade utgång, någon i ett annat labb slutade i fredags, och Seb och Craig tyckte att jag skulle följa med ut en sväng, även om jag inte hade en aning om vem människan var. Hon var riktigt trevlig skulle det visa sig, men jag var nog lite överpeppad för utgång, vi satt bara och drack öl på Brewdog, men det var trevligt det också. Jag pratade mest med tyskorna, men efter att de och hedersgästen gått hem blev det bara jag och grabbarna. Det gick väl också bra, och vi stannade kvar till stängning på Brewdog och kom hem vid 1 efter att ha knatat sakteliga hem med en väldigt full Craig (han tål inte alkohol lika bra som vi andra, men dricker lika mycket i alla fall).

Nattirr på väg hem i Dundee.

Trots sen läggdags mådde jag ändå prima när jag vaknade upp vid halv 8 i lördags morse och gick ner i köket för att packa matsäck, och kände mig redo för en dag ute i naturen med mina sambos. Jag stannar ju sällan i Dundee, så jag var verkligen exalterad över att äntligen få följa med ut på äventyr. Alla följde dock inte med, av olika anledningar, men det räckte med Meike, Bex och Jessie för att det skulle bli en superdag! Vi irrade först runt på motorvägen mellan Dundee och Perth i högsta fart (Meike är van vid autobahn) medan den tyska GPS:en förgäves försökte leda oss till Blair Castle & Estate. Vi kom fram till slut, men tyvärr hade vi lämnat den strålande solen bakom oss i Dundee... Det var väldigt fint och trevligt ändå dock, vi inledde besöket med en självguidad tur runt inne i slottet (som hade hur många rum som helst, fantastiskt fina och välbevarade, men som man så klart inte fick fota i) och sedan pausade vi i fiket för att Bex och Jessie skulle få vakna upp ordentligt med en varsin essentiell kaffe innan vi begav oss ut på markerna kring slottet.

Festsalen var den enda vi fick fota i. 

Utsikten i restaurangen.

Fika!

Jag tyckte slottet var hyfsat bra, men Herkules-trädgården var mycket bättre. Det var som en fruktträdgård med massor av äpplen, och så många små söta humlor som poserade så fint för mig när jag försökte ta bra foton med min tappra mobil (min kamera låg till mitt förtret hemma i Glasgow och samlade damm).

En av mina små modeller!

Efter trädgården begav vi oss ut på en längre tripp, vi ville vandra runt markerna och se skogen, den gamla kyrkan och hjortparken, och sedan vandra uppåt mot en utkikspunkt där man kunde fota bergen och slottet på håll. Det tog oss ett tag (vi gick lite vilse), men efter lite irrande hittade vi upp till vad som visade sig vara ett bra utkiksställe, men ett ännu bättre lunchstopp.

När all lunch var uppslukad bestämde vi oss för att inte gå samma väg tillbaka, utan för att knata en runda genom skogen. Stigen vi följde anslöt sig efter ett tag till en grusväg, och vi trodde att vi var på väg till hjortparken. Det var vi inte, skulle det visa sig, vi gick i helt fel riktning och det tog låååång tid innan vägen äntligen svängde tillbaka och snirklade sig tillbaka mot slottet, och vid den punkten släpade vi på en haltande Bex (hon är en riktig olycksfågel, påminner om någon annan jag känner) som vikit till sin redan halvläkta vrist (hon spelar hockey – inte vår tyo, den brittiska typen – och skadar sig som sagt hela tiden). Hon blev bättre efter ett tag dock, och efter en låååång, men trevlig vandring då vi sjöng och dansade till en massa låtar jag spelade för att hålla humöret uppe, så anlände vi äntligen till slottet igen, helt slut så klart. Vi tog en snabbtitt på hjortarna (som vi äntligen hittat) och hästarna innan vi åkte hem, men det blev verkligen en kortis, vi ville bara hem!

Utsikten från kyrkan.

Mer irr i skogen...

Lunchutsikten. Inte illa va?

Ko-mpisar som höll oss sällskap längs vägen.

Efter den eskapaden har resten av helgen varit lugn, jag har bara varit hemma och myst i mitt rum och dödat spindlar och getingar, men nu är det dags att börja jobba igen! Jag är dock lite småtrött, Meike, jag och Clarissa var uppe sent igår och drack vin och pratade. Vi hade ju varit inne och segat hela dagen, så ingen av oss var trötta nog att gå och lägga oss!

Att vandra kan visserligen vara farligt, som Bex demonstrerade för oss, men
att slå i tån på sängen och sedan gå ut och vandra är heller inte riskfritt. Så
här ser min lilltå ut numera...