I torsdags hade vi också vårt veckomöte med de andra i vår forskningsgrupp. Jag var livrädd så klart, men det gick okej. Jag berättade vad jag höll på med, David berättade lite mer om ämnena vi testar som jag inte är fullt så kunnig om och jag fick höra vad de andra gör (intressant även om jag inte riktigt förstår allt).
Så igår morse var jag tillbaka, återigen själv, i labbet och kollade om jag fått nya kolonier. 3/6 plattor hade kolonier, om än väldigt få, så jag löste upp dem i flytande kultur och lämnade över helgen för att ge dem tid att växa, och sedan gick jag tillbaka nästan till början av hela vårt experiment och gjorde om de stadierna för att se om det går bättre, så att jag kan odla nya kulturer nästa vecka (förhoppningsvis funkar de!).
Det var lång inkuberingstid på vissa steg, så jag har läst en massa vetenskapliga artiklar i veckan. Jag har förmodligen läst 40 stycken de här fyra dagarna - på eget initiativ! Måste ha gått och blivit galen...
Under en inkuberingsperiod igår eftermiddag satt vi som var kvar i labbet så sent dock bara och snackade, och jag fick äntligen träffa den andre svensken, Anders! Han är superdupermegatrevlig (kan inte beskriva det något annat sätt) och det känns verkligen bra att både han och alla andra i labbet är så trevliga och hjälpsamma! Han introducerade även en annan svensk, Mattias (man kan tydligt att de är svenskar, de är ett huvud längre än alla andra!). Vet ni vad vi upptäckte? Vi bor alla tre på samma gata, några hus ifrån varandra! Det är som att vi känt vibbarna av svensk nationalitet!
Jag var klar med mina experiment (helt slut, åt ingen lunch igår och knappt någon frulle) strax före sex igår och var på väg hem med tunga väskor när Anders kommer och tar med mig till ett event med gratis pizza och öl! Jag har väl sällan varit så tacksam för något, det var vackert... Anders passade mina väskor medan jag hämtade mat och dryck och sedan tog han mig runt i rummet och presenterade den nya svenskan, härligt!
MAT! |
Vid 7, efter en stressig och svettig promenad till stationen (jag är van nu, det är alltid supersoligt och stekhett i Dundee - igår var det så bra att jag nästan inte ville åka hem!) hoppade jag på bussen till Glasgow och gled ut från ett helt galet soligt och vackert Dundee. Olle var ute med grabbarna från jobbet igår kväll, så han mötte mig på stationen och hjälpte mig hem med väskorna, och i var hemma vid 9, men ingen rast och ingen ro, här hemma finns så klart saker att fixa! Jag var i säng vid tolvsnåret, och nu måste jag upp och sticka till Uni för att hoppa på en ISoc-buss... Jösses, mycket händer här!