Det har varit en riktigt kul och givande upplevelse, men det tar på krafterna att jobba så oregelbundet och konstigt samtidigt som man lider brist på sömn då det är för hett eller för kallt ute eller i tältet och då man jobbar på ett ställe med två grillar och otroligt dåliga fläktar och konstant får rök och sot i ögonen. Nämnde jag att tältning är otroligt obekvämt? Jag har blåmärken längs med hela kroppen som bevisar detta!
Vi anlände i torsdags efter att jag stressat till bussen då jag sett fel tid i meddelandet och så inte hunnit äta frukost innan jag var tvungen att kuta iväg med all packning. Jag var således mycket hungrig när vi kom fram vid lunchtid och mycket tacksam när jag såg att tälten redan var uppsatta och fick veta att jag inte började jobba förrän klockan sex. Jag hann alltså med en liten tur på området för att leta mat (det blev en kycklingfajita i en av våra vagnar - jag jobbade för Kickass som hade tre vagnar med fajitas, hamburgare och grillat).
 |
| Jag tog lite foton i torsdags, men efter det har det inte blivit mycket då jag ville spara batteriet. Här ser det tunt ut med folk då alla anlände i torsdags, men det var över 50.000 pers där. |
 |
| Frukosttältet (Supreme) och i hörnet munk och crepes-vagnen där vi åt crepes med nutella för att fira vårt sista skift. Bakom dessa låg vårt kontor. Frukosttältet serverade frukost 24/7, medan alla vi andra bara hade det fram till lunch. |
 |
| Graffiti-tältet där man kunde kludda och sitta i soffor gjorda av bildäck. |
 |
| Vår granne glassbilen! |
 |
| Nu börjar det komma folk! |
 |
| Folk börjar sätta upp tält och i bakgrunden ser vi ett av konsert-tälten. |
 |
| Personalcampingen! |
 |
| Kväller. Vi hade ljusslingor över hela området och karusell-ljus som riktmärke. |
Efter det hade jag rätt så tråkigt. Jag kände ingen än och hade ingen lust att trängas med alla festivalare på området, så jag drog ut liggunderlaget och solade lite. Klockan sex knatade jag sedan ner till "min" vagn: Artisan Grill. Det den så kallade "snobbiga" vagnen som serverade allt en köttätare vill ha helt enkelt. Där träffade jag Emma, min chef (supergullig, otroligt smart och helt sjukt uthållig, hon sov minst av alla och jobbade mest), hennes bror Craig och hans flickvän Laura. Vi jobbade rätt mycket tillsammans. Skiftet varade i 12.5 timmar och jag åt under denna tid ingenting. När jag äntligen fick gå hem stannade jag på den provisoriska affären och handlade lite smått som jag kunde ha i tältet och så fyllde jag på mitt vatten.
 |
| Här jobbade jag! |
Så blev det till att försöka sova. Det gick sådär i hettan... Men jag hade ändå en väldigt lång viloperiod till klockan 22 kvällen därpå, så det var okej. Jag började lära känna lite folk också. Brandon hade nattskiftat i fajitavagnen så jag pratade lite med honom och hans tältsambo Adam. Adam och jag blev väldigt nära under tiden där, vi umgicks jämt och jobbade tillsammans. Han kom som nästan alla andra från Glasgow och var bara 17 bast, men en jättetrevlig liten sådan!
Jag hade inga mer monsterskift, men det kändes ändå med så pass lite sömn. Jag jobbade mellan ca 22-02 och 06.30-15.00 varje dygn och snittade kanske 4 timmar riktig sömn och ett "ordentligt" (en burgare, en korv, nachos) mål om dagen. Jag har väl aldrig varit så glad som när jag kom hem och Olle bjöd på riktig mat!
 |
| Första riktiga maten på fem dagar! |
Det som jag tyckte var jobbigast var att man blev så smutsig hela tiden. Jag duschade två gånger om dagen men det hjälpte inte mot allt sot och damm. Det omöjligt att hålla arbetsplatsen ren och hygienisk också, men inspektören verkade förstå att vi gjorde allt i vår makt.
När jag fick mer regelbundna skift så lärde jag känna fler personer eftersom vi jobbade tillsammans varje dag. Vår kock var Chris, en riktigt härlig kille från Glasgow (alla utom två polska tjejer var från Glasgow) och i servisen jobbade jag som jag sagt tidigare med Laura, Craig, Emma och Adam samt med de polska tjejerna, en kille vid namn Lewis och en vid namn Jonathan (fysiker på Glasgow Uni som har precis samma filmsmak som mig och flyttar till Partick om två veckor - woohoo!). Vi blev mer och mer samspelta och hade riktigt skoj de sista skiften.
Vi hörde musiken från arenorna i bakgrunden och fick se fyrverkerier, solupp- och nedgångar, en naken kille och så klart en hel massa folk från en massa olika ställen. De flesta kunderna var fulla eller bakfulla så klart, men nästan alla var trevliga. Det var en hel del norrmän där och de blev jätteglada när de kunde beställa hos mig så att de slapp engelskan!
Det pågick en hel del drama också så klart. Vårt företag var dotterbolag till Supreme Group (Calvin - vår chef och pojkvän till Emma äger Kickass och föräldrarna äger Supreme) och de hade en massa vagnar på området och hade anställt ca 150 pers. Men. Alla var inte helt seriösa. De flesta var seriösa i vår lilla grupp, men inte i Supreme. De söp, rökte på, gick på konserter och missade skift, tog in civila på vår personalcamping och så vidare. En tjej tog hem en kille till sitt tält över natten, vaknade upp bakis och kände inte för att jobba, så hon skickade ner sitt ragg till fajitavagnen istället. Ungefär en tredjedel av alla Supreme-anställda var slutligen hemskickade och fick betala för tält och transport och deras kollegor fick ta fler, längre och tuffare skift. Kul!
En kille blev kickad från vårt team: Steven. Ingen av oss gillade honom från början, men kunderna älskade honom (speciellt tjejerna). Han pratade hela tiden med kunderna, vilket gjorde att vi fick göra allt jobb och han var sen då han gick på en del konserter. I söndags åkte han dock hem då Calvin ertappade honom med att stjäla pengar. Han hade £150 på sig när de tog honom och han åkte ut direkt. Jag visste att han var skum!
Tyvärr skedde en del olyckor och slagsmål också. En kille var full och klättrade på parkborden vid frukosttältet mitt i natten och ramlade illa. Ambulans påkallades och läget var kritiskt, och sedan dog han tyvärr. Jag hade ett skift med Alison (roligaste tanten någonsin!) och Chloe i fajitavagnen när det hände, men Adam och Emma var där. Så tragiskt och onödigt! Vi såg en del människor som svimmade av uttorkning också, men det fanns alltid personal på plats och de återhämtade sig.
För det mesta hade vi dock roligt med mycket att göra då vi var en mycket poppis vagn. Vi tjänade i snitt £10 i minuten och hade öppet dygnet runt. Alla tjänar på TITP, bonden som hyr ut marken får fyra miljoner pund om året och arrangörerna får in inträde och hyra från vagnarna, som i sin tur tjänar bra på alla gäster. De enda som går minus är besökarna!
När vi inte hade något att göra städade vi konstant och poppade musik (eller lyssnade på musiken från området) och dansade. Chris arrangerade även små tävlingar (gissa såsen etc.) för att besluta vem som skulle städa vad. Vi fick gratis glass från glassgubben i GB-vagnen också, och jag vet inte varför, men frozen yoghurt-snubben gillade tydligen mig och kom förbi med grejer till mig och blinkade hela tiden.
Det bästa med veckan var dock att jag äntligen fick till en bra skotsk accent! Nästan alla kunder och anställda var ju skotska, och jag plockar ofta upp språk rätt lätt när jag får vara i en sådan miljö. Jon och Adam hjälpte mig och i måndags fick jag den ultimata komplimangen så Lewis och Chris blev superchockade då de fick veta att jag var svensk och inte skotskt! Jag är supernöjd! Nu ska jag äntligen lämna mina dagar som amerikan/kanadensare (de flesta gissar det) bakom mig!
Allt som allt var det som sagt en fantastisk upplevelse, jag hann ju inte med att se några konserter, men jag hörde följande artister hyfsat: Rihanna, Of Monsters and Men, The Script, Snoop Dogg, Dizzee Rascal, Ke$ha, The Lumineers, The Fratellis, The Killers, Stereophonics, Rita Ora, Labrinth, Bastille och Little Mix. Inte så dåligt soundtrack när man jobbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar