Helgens sista September catch-up

Efter att Sabina med sällis åkt hem i torsdags kväll var det råpluggning som gällde resten av veckan, men vad hjälpte väl det. Min inlämning var i måndags klockan 12, och Olle och jag satt uppe natten innan till klockan 4, sov en och en halv timme och var sedan uppe igen klockan 6 för att jobba mer. Klockan 10 var den äntligen klar, ca 30 sidor lång. Definitivt inte det bästa jag åstadkommit, men jag hade i alla fall något att lämna in! Mer om den pärsen senare dock, vi börjar väl från början. 

Fredagen innan min deadline var min första riktiga skoldag. Jag hade ju varit på möten med min supervisor Helen innan och så, kanske en kursträff här och där, men på fredagen var det på riktigt. Vi hade en heldagsträff (induktion som det kallas) med alla kursare inom Life Sciences College som ska ut och göra projekt i skolor och andra offentliga ställen. Jag var lite stressad över att det tog tid från mitt projektskrivande (men det var ju mitt eget fel för att jag inte var klar än), men det var en informativ och riktigt intressant dag, så det gjorde inte så mycket. Jag träffade en del folk (fast väldigt få) som jag kände igen från mitt tredje år, och till min förvåning (och förtjusning måste jag erkänna) så hade de inte heller haft det så bra under sin praktik, så jag var ju i alla fall inte ensam. 

Vi började dagen med en föreläsning av universitetets nya Public Engagement Manager (alla måste ha en nuförtiden), vilket var extra intressant för mig eftersom hon jobbar i Parasitologi-institutet. Henne ska vi använda mycket under projektets gång ska ni se! Efter hennes väldigt engagerande föreläsning bjöds det sedan på lunch (jag vet inte om det är för att de lyxar till det för oss på L4, eller om de inte vågade ta risken att folk lämnade rummet för lunch utifall de inte kom tillbaka) i form av massa olika mackor, frukt, te, kaffe, juice och kakor. Inte illa! 

Efter lunch blev det sedan mer föreläsning av en före detta Life Sciences-student som blivit lärare (hon var en fantastisk talare!) och så fick vi även jobba lite med olika material och presentera i grupper för klassen. Jag var ganska slut efter det här men gick ändå till kemibibblan och pluggade lite i väntan på att Olle skulle komma förbi efter jobbet. 

Jag fick sällskap av en liten räv på morgonkvisten hemma i fredags. Nedan: jag gjorde mig
redo för första skoldagen, men såg fortfarande alldeles rufsig ut efter morgonduschen.
Kanske för att jag la mer tid på att leka med mina nya kameragrejer än att titta mig i spegeln...

Fredagsmiddag och matlådetillverkning på G. 

På tiden då vår ugn fortfarande funkade (har jag sagt att den är trasig?) så bakades det även
en del, bland annat studiesnacks i form av marmorerade kanel- och choklad cream biscuits (marmorerade för att vi beslutade att ha i kakao och kanel efter att vi gjort degen redan.
Ooops!

Allt klart!

Så goda! Och doften den fyller lägenheten med är gudomlig!

TopGear i bakgrunden som vanligt.

Lördagen bjöd på mer matlådelagning då Olle och jag inhandlade en tidig
födelsedagspresent på rea till oss båda, och köpte en gigantisk bit kött att leka med. 

Resultatet.

Det dekorerades lite puckar i lördags också, till Olles chefs födelsedag i tisdags. Dock
fick jag hålla ett öga på Olle, han  åt upp nästan hälften av dessa kladdkakepuckar
med vit choklad och hasselnötter innan de i tisdags kom iväg till Hudson.

Söndagen var sedan som sagt en riktigt monstruös pluggdag, eller egentligen ett monstruöst pluggdygn. Jag har aldrig varit uppe så länge eller så tidigt och pluggat, jag brukar vara totalt värdelös efter 10, men måste man så måste man. Jag är så tacksam för att Olle hade tagit ledigt under måndagen och att han kunde stötta mig igenom allt, och hålla reda på mig. Som sagt satt vi båda uppe till 4 under natten, men Olle sov lite längre än mig, jag gick ju upp vid 6 och fortsatte medan Olle sov ut till ca klockan 9-10, då han började göra sig iordning för att komma med en totalt sönderstressad Sara till universitetet för inlämning. Det blev stressigt i sig också, först för att kemibibblan där vi tänkte skriva ut inte skrev ut färg (absolut nödvändigt för mina figurer), och sedan för att det visade sig att ingen skrivare i den byggnaden hade färg. Jag sprang därefter till bibblan, där jag vet att de har färg, och som tur var fick jag en dator (det är inte alls lika lugnt och ensamt där som i kemibyggnaden så klart, även första dagen på terminen) och kunde skriva ut en del figurer. Dock inte alla, eftersom pappret tog slut i skrivaren och ingen kunde fixa det. Dags att sprinta upp till nästa våning då. Nej, där var det skrivarkö till oändligheten och vidare, första måndagen under skolåret är en stor deadline-dag. Fjärde våningen nästa. Nej återigen. Äntligen kom jag då fram till femte våningen, där jag stötte på några tjejer som höll på att skriva ut sina MSc-avhandlingar, jag hann dock emellan och kunde skriva ut mina 90 sidor utan problem, och sedan ränna med den högen till SRC (receptionen för universitetets studenter, typ) där jag och Olle febrilt sorterade ut tre högar som vi lämnade in för bindning. Efter det var det bara att vänta, och som tur var satt Andrew och Ilse (biokemi-studenter jag känner sedan tidigare) där och väntade på sina kopior, och de höll mig sällskap och pratade om sina praktik-erfarenheter. Andrew hade likt mig inte sovit alls och hade haft det piss på sin praktik, så återigen mådde jag lite bättre (jag är en hemsk människa, jag vet). Ca 15-20 minuter innan deadline fick vi tillbaka våra fina bundna kopior och kunde gå i lugn och ro till skolkontoret för att lämna in våra tre kopior var. Var det en lättnad? Njae, just då mådde jag bara illa, och jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på saken... Men nu är den biten över i alla fall, det finns inget mer jag kan göra där. 

Olle och jag var vid den här punkten ganska hungriga, så vi skildes från vårt sällskap och vandrade längs med Byres Road spanande efter ett frukost/lunch-ställe (på vägen såg vi en del studenter jag kände igen som sprang desperat mot skolkontoret med en massa papper i famnen). Vi hade ju inte ätit något än, så det blev rejält mycket när vi väl beställde. Vi hamnade på nya caféet Matilda's nära botaniska. Det var hyfsat schysst inrett och diskarna så väl bra ut, men servicen och maten var så där. Tur att vi var så hungriga att vi inte brydde oss! 

Vi hade utsikt över nästan hela bottenvåningen från loftet. Nedan:
jag tog en thaisoppa och Olle käkade pizza, och så fick vi våffla
till efterrätt.

Våfflan var så där (inte svensk tunn ju!), men tillbehören (den glasskule-liknande
choklad-"såsen" och den vispade creme fraichen) var riktigt goda.

Man måste visa sin uppskattning då ens partner varit uppe till klockan 4 på natten
 för din skull, därför blev det även jag som bjöd på maten.

Efter-lunchen-prommis i botaniska.

Efter maten och vår lilla promenad var dagen dock ändå inte över. Jag hade en till induktion på skolan, som varade i två timmar, så Olle passade på att plugga i kemibibblan (som han nu fallit pladask för, det sägs att han ska ta mer ledighet bara för att sitta där och plugga). Min induktion var lite dryg (eftersom jag hellre ville gå hem och sova), men OK för det var trevligt att träffa folk igen, till exempel Skye som nu verkar vara min bästa vän för det kommande året. Det finns vara 4 parasitologi-studenter, så vi har mycket tillsammans med de 11 virologi-studenter som går på L4. Skye, från mitt tredje år, är en av dem. Hon är väldigt trevlig, och så fort vi såg varandra utanför salen började vi prata och diskutera praktik, och hur konstigt det är att vara tillbaka, speciellt med allt småfolk från året under oss. Hon hade också haft det lite jobbigt på sin praktik, så jag fann ännu mer tröst där. Induktionen gick prima, det var mest bara att sitta och lyssna medan Ruth, som är kursansvarig, pratade om saker som vi för det mesta redan visste, för att förbereda oss för fjärde (femte) och sista året. Det bjöds på te och kakor också, men jag var mest intresserad av äppeljuicen. Man blir grymt törstig av att vara uppe så länge, men känner sig lite bakis. Inte kul!

Efter induktionen plockade jag i alla fall upp Olle, som till och med hunnit varit och klippt sig, och så gick vi äntligen hem. Olle var lite piggare än mig så han lagade min nya favorit-kyckling, karamelliserad med koriander, och senare på kvällen gjorde han även en frozen choklad-cheesecake med ganache- och digestive-botten som såg magisk ut som jag inte fick smaka. Den var till chefen tydligen. Buuu, jag gör ju alltid små tester till Olle! 

Jag fick i alla fall kyckling!

Det sista jag åstadkom innan jag stupade i säng var en ordentlig dusch,
man känner sig inte direkt fräsch efter en all day and nighter...