Arrivederci Augusti

Nu är jag här igen, med vad som skulle ha varit en veckoblogg i fredags men som lik förbannat blivit en jobbig baklogg. Jag kommer som vanligt inte ihåg jättemycket från veckodagarna som gick, förutom att jag en eller två dagar gick till gymmet med Olle på morgonen, och yogade lite efter lunch, gjorde ett helt onödigt besök till doktorn (tydligen är inget fel med mig förrän jag kommer dit och hostar upp mina lungor) och strosade runt West End för att se om något nytt dykt upp sedan senast jag tog en grundlig tur (inte direkt). Kvällarna spenderades hemma med Olle så klart, vissa dagar tog vi några promenader på kvällarna (månen har varit exceptionellt fin några kvällar nu, stor och gul och mystiskt delvis dold av mörkgrå moln på en svart himmel, det är synd att kameror inte fungerar så bra just för sådana bilder). 

Helt själv på gymmet en arla morgon. 

Fest i bibblan i väntan på lunchyogan.

Mer snacks, den här gången hemma i väntan på Olle, och i form av
mycket underliga men oväntat goda chips.

Maten i måndags blev en restlasagne som hette duga, med oliver, tofu (!),
morötter och köttfärs.

Hemgjord pasta så klart!

För sent insåg vi att vi inte hade speciellt mycket ost hemma, så vi skarvade med
Philadelphia och någon mystisk gräddblandning (nedan). 

Till slut toppades det hela med parmesan, och som ni kan se nedan blev slutprodukten
fantastiskt fin, stabil och otroligt god! Till och med jag åt matlådorna dagarna efter.

Olle snodde ihop Heston's vattenchokladmousse till efterrätt och jag
bryggde väldoftande te.

Vi har även intagit två GIF-matcher här hemma, den senaste var en riktig nagelbitare faktiskt, med ledning och utvisningar de sista minuterna. Jag hade min egen nagelbitare i tisdags dock, då både mitt "körkort" (tillståndet för att ta körlektioner) och min brudklänning anlände. Jag provade den först själv under dagen och blev lite nervös för den var inte så snygg när jag själv var tvungen att försöka pilla ihop alla grejer, men när Olle kom hem och snörde in mig och jag både fixat hår och smink så var den jättefin på! Självklart fick vi även godkännande av Mami & pappa via Skype innan vi helt slängde bort kartongen, alla var så nöjda och glada! Mer familjeprat har det även blivit i veckan, jag fick telefonsamtal av både min mor och min bästa lillasyster (det blev ett låååååångt systersamtal efter att klänningen anlänt, men hon har inte sett den än, hihihi!). 

En kväll då vi bara gick ut med soporna möttes vi av den här himmelen, och jag kände
ett behov av att testa mina nya kamerlinser på en gång...

Delvis lila blev bäst, både på himmelen...

...och vår modellande och halvmustascherade grannkattshuligan Henry.

När lasagnelådorna tog slut var jag en dag duktig och gjorde iordning lunch hemma,
 i form av tattie scones. Jag börjar bli riktigt skotsk nu,
jag kände ett behov, en craving, för tattie scones!

Jag såg ganska fånig ut i min klänning utan smink och lockat hår,
men efter lite fixning blev det som sagt bra.

Olle tyckte om min klänning, men föredrog
underkjolen. Timmar av underhållning
och en bra nödoutfit till Halloween
om man inte har något emot att klä
ut sig som en Dalek från Dr Who.

Stadig middag efter klänningsprovning är ett måste, vi körde på varm pastasallad med
grönsaker, köttfärs, bönor & halloumi.

Fint va?

Så här såg det ut egentligen...

Minnet börjar bli bättre från fredag och framåt, jag åkte ned på stan för att möta Olle efter jobbet och tillsammans avslutade vi veckan med ett långdraget och impulsivitetfyllt IKEA-besök. Vi hade planerat själva besöket, men handlingslistan vi hade med oss ignorerades helt och vi impulsköpte istället för en byrå en gigantisk PAX-garderob efter att ha lekt vid garderobsdatorerna alldeles för länge, och nu har vårt före detta rosalila och övrigt färgsprakande sovrum ändrat ton helt och blivit lite manligare, med svartbrunt möblemang och gröna och blå färgskalor. Olle yttrar ett smått bisarrt läte varje gång han går in här numera, jag undrar när det ska upphöra...

För att följa upp vår lååååånga kväll på IKEA (och ett oangenämt möte med en gigantisk spindel som klättrade runt på min påse och vägrade stötas bort på kvällsbussen hem) och för att fylla vår lördag i väntan på att söndagen (och vår nya garderob) skulle komma bjöd Olle mig på frukostdejt i lördags, på Kothel, ett mycket mysigt bohemiskt nytt hak bara 5 minuter från lägenheten som vi sneglat länge på. Det var superbra tyckte jag (man kan ju inte klaga när man fortfarande blir uttagen på dejt efter 4 år) och Olle var nöjd han med (och speciellt speedad, för han drack KAFFE!). På vägen hem blev vi fast under en slaktarmarkis i ett plötsligt skyfall, men vad gjorde väl det, vi var fulla av frulle och ofantligt fnissiga av okänd anledning. Det bara fortsatte på väg hem också, först då vi försökte hjälpa lokala restaurangen Wee Lochan med marknadsföringen då vi ställde upp deras skylt som blåst ikull, bara för att några steg senare höra den krasha i marken återigen, och sedan då vi passerade den lokala kyrkan (som ännu inte gjorts om till pub) i Broomhill där vi spårade ut totalt och började dra en massa rock n roll-prästskämt. Det låter nog inte så kul för er, men jag trodde seriöst att jag skulle ramla omkull av skratt. Alltsom allt, en mycket trevlig morgon. 

Menybedömning med kurrande mage.

Jag var otroligt nöjd med inredningen och den fina disken, mycket charmig atmosfär. Det hjälpte så klart att jag fick sitta och trampa vid ett gammalt symaskinsbord (nedan).

Te för mig (och Olle efter ett tag, hans kaffe var liten och min tekanna var stoooor).

Hembakad foccacia-panini med brie, tranbär, valnötter och parmaskinka.
Det kliade lite på tungan, men det var det värt!

Det blev en mysoutfit för den här dejten, det var trots
allt morgon!

Jag blingade till det lite med ännu en (eller två, eller tre) av mina metallic-tatueringar dock, och jag har verkligen blivit fäst vid den här rosen på benet, så den ska förmodligen bli permanent så småningom.

Efter regnet kom solsken!

Olle föredrog regnet...

Medan vi stod som fastlimmade utanför slaktaren i väntan på att regnet skulle avta kläcktes den briljanta idén att vi skulle ha en matlagningslördag med oxsvans. Dock hade inte den slaktaren den biten, så efter att vi fnissat oss hem och haft en märkligt lång sång och rap-session (vanligt förekommande här hemma, men oftast kortare) där Olle ger mig låtar och jag sjunger/rappar mig igenom dem medan Olle lyssnar och tittar på och ser otroligt impad ut (jag har trots 4 års universitetsstudier huvudet till 90% fyllt av låttexter), så tog vi oss ut igen, den här gången i solen, för att hitta en annan slaktare och besöka andra affärer för att inhandla tillbehör. Det gick prima, men blev lite mysko efter att jag fått Olle att gråta av skratt längs vägen med min Farbror Frej-som vigselförrättare-imitation (skönt att man kan förvåna sin partner fortfarande)... 

Nyshoppat på utgångshyllan.

Olle fick äntligen uppfylla sin dröm om att handla hos en slaktare. En hel svans fick han!

Medan Olle förberedde mat tillverkade jag vinglass.
Varför? För att jag köpte dessa formar på IKEA, med
tanken att fylla dem med juice (mmmm!), men när
vi betalade insisterade tjejen i kassan (i en seriöst 5 min
lång helt onödig och obekväm konversation) att vi
skulle fylla dem med vin, så så blev det. 

Billig rosé och skjuts in i frysen, förhoppningsvis blir det gött!

Man kan inte avnjuta oxsvansgryta ensamt, så Olle spenderade de 5 timmarna köttet var ugnen med att baka pitabröd för första gången, och de blev jättebra (och de tog således slut alldeles för fort).

Matlagningssnacks i bakgrunden blev IKEA-chipsen som är det närmsta svenska chips vi kan kan komma här.

Ta-da! En riktigt välsmakande och snabbäten stapel (fast vi hade självbehärskning nog att spara några till söndagsfrulle).

Så kom äntligen söndagen och vår nya garderob, och ni kan säkert gissa vad vi gjorde resten av dagen. Japp, vi skruvade och spikade garderob och städade och inredde sedan resten av dagen för att få allt att se fint ut igen, eller ja, vi gjorde det fram till halv fem då blev fotboll på paddan och sedan middag (och en riktigt lyckad sådan om man får säga så själv). Vilken fin avslutning på helgen!

So close, no matter how far...

Mer pasta tillverkades till middag, Olle sprang febrilt emellan maskinen och fotbollen på paddan medan jag gjorde sås och stod som pastatorkningshållare med pasta över hela armarna.

Restmaten/kylrensingmiddagarna här hemma blir nästan oftast de godaste, mycket konstigt!