Sega enzymer

Jag var glad och nöjd över hur labbmötet gick igår, så som vanligt glassade jag till det i morse och tog det riktigt lugnt på jobbet efter en sovmorgon. Det straffar sig tyvärr nu när jag väl börjat jobba dock, jag sitter och väntar på att mina enzymer ska klippa klart och jag har inget att göra (läs: massor att göra, men inget jag känner mig sugen på. För seg för att lyckas bra med något i alla fall). Det är inte bara jag som är otålig, Dave har varit här och nosat efter resultat han med. Tålamod, tålamod!

Igår hade jag som sagt ett labbmöte som gick hyfsat bra, men innan dess var det stressigt (en stor anledning till att jag begick ett stort misstag som jag rapporterade på mötet - bara ett den här gången, hurra!) med mycket jobb för att desperat försöka skrapa ihop ett resultat. Jag gick hem nästan direkt efter mötet dock, och det blev mycket kortare än vanligt, så jag var hemma i hyfsad tid vilket kändes skönt eftersom jag var på jobbet strax efter 7 på morgonen...

Väl hemma firades mitt hyfsade möte med att hänga med Bex och Lynette nästan hela kvällen, först hemma i köket med våfflor och sedan på ASDA när vi åkte och storhandlade, mycket trevligt som vanligt! Bex var extra munter eftersom jag köpt presenter åt henne i Glasgow. 

Min måndag blev som jag kanske tidigare nämnt mycket dystrare och längre, med min vanliga tidiga uppstigning i Glasgow och sedan ännu en trög morgon på jobbet med följd att jag på grund av mitt segstartade dagsjobb blev kvar på jobbet till 9 på kvällen. Härligt! 

Ning bjöd på kinesiska pannkakor i måndags för att fira kinesiskt nyår. Mums!

P.S. Våren har kommit till Skottland, och så även bloggen. Jag hoppas att det fortfarande går att läsa!

Update: Precis efter att jag skrivit det här inlägget fick jag skynda mig hem från jobbet eftersom stackars Lynette hade vurpat och slagit sig när hon och Bex åkte skridskor. Bex tog henne till sjukhuset och jag hjälpte till med att kontakta föräldrar (hon hade lämnat telefonen hemma!), men jag träffade inte den olycksdrabbade förrän igår efter jobbet, de kom hem sent från sjukstugan (med en bruten armbåge) och hela torsdagen var hon mest hög på värktabletter (mycket underhållande). Förutom att hon har svårt att göra vissa saker mår hon faktiskt riktigt bra och hon är förvånansvärt uppåt för att ha brutit ett ben. 

Jag kom hem från jobbet vid 6 igår kväll och både Bex och Lynette var hemma och nere i köket så det blev en låååååång middag tillsammans till skillnad från mina vanliga kvällar då jag mest stänger in mig på rummet. Jag smet ifrån köket vid 8 för lite jobb på rummet, men vid 10 var det dags att gå ner igen skulle det visa sig, Lynette var sugen på te och jag kände mig fortfarande ovanligt social, så det blev en till vända ner i köket, även denna gång med Bex (och senare även Jessie). Nog för att jag alltid längtar hem till Glasgow, men mina Dundee-sambos går inte av för hackor!

Middagsförrätt: mackor som måste ätas upp innan jag åker till Glasgow.

Efterrätt (och medicin för Lynette): våfflor med banan, choklad och grädde...

...samt en ny mystisk varm choklad. 

Idag (fredag, mycket förvirrande inlägg det här, har skrivit det över flera dagar!) satsar vi på en tidig fredag för mig. Dave jobbar hemifrån, jag har äntligen avklarat ett experiment och ska börja om på nytt igen, och det gör jag hellre på måndag. Jag har så klart en massa icke-experimentellt jobb att göra, men det känns föga lockande... Dessutom skulle det inte var ett smart drag att stanna kvar lika länge som vanligt, Aberdeen spelar mot Celtic i helgen och de senare tågen kommer att vara ännu mer packade än vanligt (tur att Bex har koll på all fotboll!). Tja, jag tackar inte nej till en tidig fredag!