Exil

Jag är helt slut idag, så jag sitter verkligen bara och segar på jobbet. Jag jobbade till strax efter sju igår, och när jag kom hem möttes jag av alla mina sambos i köket, samt en distinkt doft av klor (inte bassängklor, snarare tjockt klorin som man använder för att bleka saker. Ni vet, sådant som man egentligen ska blanda ut?). 

Varifrån kom då den här lukten? Jo, tydligen kom den från övervåningen, specifikt mitt och Meikes rum, där den verkligen var jättestark. Vi hade haft hantverkare där under dagen för att återigen försöka fixa (Snarare dölja, det här är tredje gången de ”fixar” stället. Ett lager kemikalier och färg hjälper sällan mot fukt och mögel!) våra väggar. Förutom doften de lämnat hade de även gått med skor i min säng och spillt kemikalier och färg på mitt lakan, täcke och mina kuddar. Härligt va? Det är dagens oro, jag har inte fått chansen att tvätta alls än eftersom alla andra tagit tvättmaskinen. Jag vill inte sova i smutsiga lakan (men vem vet om jag sova där alls på grund av lukten?).

Meike hade i alla fall öppnat våra fönster, men det gjorde det bara mer kallt och man kunde fortfarande knappt gå in utan att få en tår i ögat och en svidande hals. Det gick helt enkelt inte att andas, än mindre vistas därinne och sova. Meike hade även kontaktat vår landlady flera timmar tidigare men inte fått något svar, och vi vägrade sova på sofforna nere (de är riktigt skabbiga), så vi var riktigt desperata vid det här laget. Vi fick äntligen, efter flera telefonsamtal tag på henne, och då var hon sur för att vi ringde henne efter hennes office hours. Det var ju hon som inte svarade innan office hours!

Efter mycket om och men och förklarande fick vi dock fram att vi inte kunde sova i huset, och att hon måste lösa det på något sätt, så hon sa at hon skulle fixa det. Strax därefter ringde hon butter tillbaka och sa att vi kunde få sova i en tom lägenhet ovanför hennes kontor. Snabbt som fan fick vi då slänga i oss vår mat, packa en massa väskor med nödvändigheter och säga hej då till våra övriga sambos och fara ner på stan för att möta upp vår räddare i nöden (eller något mindre snällt).

Var hamnade vi då? Jo, vi hamnade i ett gammalt hus med flera lägenheter som håller på att renoveras. Det var mörkt (bara en fungerande lampa), ödsligt, kallt (kallare än vår lägenhet, där bor det i alla fall folk som värmer upp lite) och det fanns knappt fungerande vatten och el. Vi fick sova på en madrass i varsin sovsäck (tur att Meike var förberedd, vi kunde ju inte ta med våra klorindränkta sänggrejer direkt). Eller ja, sova och sova… Det kunde vi inte riktigt göra, det var ganska obekvämt och kallt, och dessutom låg huset mitt emot en klubb och de traditionella totalt värdelösa enkelglasade fönstren gjorde att vi kunde höra varenda låt, varenda högljudda konversation bland rökarna, samt varje skrikiga fajt grabbarna hade. Härligt!

Så, ni kanske förstår varför jag sitter här på jobbet som en arg och trött zombie? Hade det varit fredag hade jag åkt hem till Glasgow så klart, men nu var det en torsdag igår. Kanske blir det att jag åker hem ikväll ändå, även om jag planerat att stanna här. Vi får se hur det går…