Stressig onsdag, stressigare torsdag

Min vecka började finfint med ny sambo på måndag och allmänt bra dagar på jobbet och hemma, men sedan gick det lite utför. I onsdags hade jag tagit på mig att utföra ett väldigt långt experiment i labbet, och var där i 12 timmar (jag hade en halvtimmes lunch någonstans där i mitten). Det var riktigt tungt kan jag säga! Jag var tvungen att var tredje timme ta prover från mina 6 kulturer som jag tillsatt olika mängder medicin till, så det blev mycket spring in och ut ur sviten, och efter det måste proverna kylas på is i en timme medan jag tillverkar tvättlösningar, sedan tvättar proverna och sedan duttar ut dem på mikroskopglas för analys. Jag hade lite tid för mig själv mellan provtagningarna, men det blev lika stressigt det. Jag jobbade på lite olika grafer och fick också helt plötsligt erbjudanade om jobb från Pexel. Jag blev jätteglad och tänkte att det skulle bli lätt som en plätt, och det hade det nog vart om jag inte var så upptagen i labbet den här veckan!

Till slut kom jag i alla fall hem vid åtta, men jag orkade inte äta middag alls, jag bara la mig ner i sängen och skypade med familjen, Olle och så ringde jag mamma för att åtminstone få igång Pexel-projekten, tur att folk ställer upp även då det är sent i Sverige!

Jag somnade inte förrän sent så klart, och sedan var det dags att hoppa upp igen innan jag visste ordet av. Samma experiment, annan medicin lockade i labbet... Det blev ingen tolvtimmarsdag dock, efter att jag tagit sista provet slängde jag in mina grejer i kylen och sköt upp det till morgondagen, jag var helt slut! Det kan kanske bero på att jag inte fick i mig någon lunch under dagen (trots att Laura oroligt knackade på dörren till vårt mörka mikroskoprum vid tolv och informerade om att jag borde äta lunch nu, med förklaringen att man lätt glömmer bort tiden i mörkret!), jag hade ingen tid för mig själv emellan provtagningarna eftersom jag måste analysera mina glas från dagen innan under mikroskopet och se om mitt experiment fungerat. Problemet är att det inte alltid är helt lätt med mikroskop, så det tog mig runt tre timmar att gå igenom 4 glas. Självförtroendet är inte på topp där, men i sviten känner jag mig lite som en rockstjärna numera, så det jämnar ut sig. Det är faktiskt, trots svårigheterna, ganska roligt att pilla med mikroskopet, det är klasser bättre än alla jag använt förut, och man kan ta jättefina bilder på sina parasiter! Sviten var också rätt trevlig i torsdags, jag gick in ett par gånger med Laura och Seb (de skulle ta ut grejer från flytande kväve-tanken och måste ha sällskap så att de inte kolar vippen), och det blev lite roligare (om än lite mindre effektivt) än när jag går in själv.

Allt springande ut och in i sviten den här veckan har försämrat mina händers situation avsevärt. Jag har aldrig varit allergisk eller speciellt känslig mot något, visst, mina händer var lite torra när jag jobbade på IKEA, men aldrig så här! Mina händer har blivit så torra att huden spricker och jag blöder överallt (inte bra när man jobbar med parasiter som lever i blod!). Min respons är alltid att klaga lite men inte på jobbet, men jag nämnde det här Lucy och hon tog genast tag i saken och gick till vårt labbkontor och fick Aino att ge mig två tuber med speciell handkräm (jag har försökt smörja med hypoallergenisk, oparfymerad, allt du kan tänka dig, men huden bara flammar upp och svider som f-n!), en för kontoret och en för handväskan. De tog också fram en stor pump att ha utanför sviten. Den här krämen mjukgör utan att mina händer flammar upp, men den är också gjord för att lägga ett skyddande vaxlager mellan mig och mina handskar, perfekt! Så slipper man vara fånig och beställa sådana bomullsvantar att ha under handskarna...

Jag fick slappna av lite på jobbet i torsdags till slut, när jag kom ut ur mörkrummet hade jag som inget val, det var samling på vårt kontor för det dagliga eftermiddagskaffet (och de små fikarasterna blir längre och längre under veckans gång). Det blir lite trångt, det är omöjligt att jobba, men det är alltid väldigt trevligt, även för oss som inte dricker kaffe.

När jag äntligen kom hem i torsdags efter vad som kändes som en lika lång dag som i torsdags hade jag inte heller mycket energi, men jag kunde ändå jobba lite på Pexel-projektet. Det slutade i en lååång och mycket angenäm konversation med min kusin, och så fick jag prata med Olles syster också  - tack för att ni båda ställer upp!

Efter de härliga intervjuerna funderade jag på att gå ut en sväng och lufta huvudet, men när jag kom ner på nedervåningen skulle Becky ha fest, så jag stannade inne med dem och rensade huvudet med lite alkohol istället! Jag kom dock i säng hyfsat tidigt och kände mig faktiskt fräschare i fredags, så det blev en lite bättre dag!

Jag kanske inte hunnit med lunch i veckan, men fika har jag haft tid för. Mina
"nyttiga" muffins (som blev lite mindre nyttiga när jag tillsatte fudge) har slunkit
ner några gånger...

Mina superonyttiga jordnötsflingor kom till användning inför festen...

...mina snickers med extra jordnötssmak blev superpoppis!