Allt och ingenting

Efter tågnatten från helvetet begav jag mig i måndags upp till Bollnäs för att träffa min fina syster Emma. Vi var där rätt tidigt, så vi gjorde stan nästan helt ensamma, med undantag för personalen i affärerna. En shoppingrunda var dock inte vårt mål med dagen (och tur var väl det, för vi hittade ingenting. Inte för att vi inte försökte...), runt lunchtid for vi ut till Arbrå för att göra en varsin tatuering. Det tog inte speciellt lång tid, men det var ett tag sedan jag gjorde en och jag är en hyfsat nervös människa, så det var lite darrigt, speciellt när Emma gjorde sin först och såg lite plågad ut (till saken hör att min syster har en rätt rejäl smärttröskel). Allt gick dock bra, jag förväntade mig att det skulle vara värre än vad det var, och jag är mycket nöjd med slutresultatet.

Efter vårt lilla kroppskonst-stopp for vi och hämtade en till tjej, nämligen en liten glad vovve vid namn Claudia, innan vi blåste hemåt för att fira vår systersons 15:e födelsedag.

Kvällen avnjöts i sällskap av mina päron, alla andra for hem efter kalaset, och tisdagen såg ungefär likadan ut. Eva och jag gjorde Söderhamn och E-Center (och kom hem med alldeles för många påsar) medan pappa stannade hemma (och gjorde en supergod rabarberpaj skulle det visa sig!).

Risigt väder på E-Center.

Rabalderpaj!

Shopping!

Så kom sedan onsdagen, då jag blev tvingad att åka hem. Det surades över väskproblem och det gräts, hulkades och snorades hela vägen till Tönnebro (därefter grät jag bara tyst). Jag hatar att lämna min familj, jag var inte alls sugen på att åka hem! Med en monstruös huvudvärk, svidande ögon och en generellt rödflammig uppsyn anlände vi till sist på Arlanda med Bertils hjälp, och jag kunde samla mig och byta ledsamheten mot nervositet över att flyga. Allt gick dock bra och vi landade utan problem (tack och lov) i Glasgow runt midnatt. Vi kom dock inte hem till lägenheten förrän en dryg (på fler än ett sätt) timme senare eftersom Glasgow Taxis hade problem med vår taxibokning och vi fick vänta i nästan en timme...

Avskedsfrukost.

På väg hem.

Med facit i hand var det en rätt dålig idé för mig att inte ta ledigt de två resterande dagarna till helgen på en gång, eftersom jag måste resa i ca två timmar för att komma till Dundee, men det löste sig ändå, jag skickade ett mejl och David tyckte att det var okej att jag kom tillbaka på måndagen istället, så jag spenderade torsdag och fredag med att räta ut hemmet och packningen, vilket var skönt att få gjort innan jag måste fara tillbaka till Dundee.

Eftersom jag fick 4 dagars helg blev det dock lite mycket dödtid, så jag bakade mycket, och var även på bio, både med och utan Olle (vi hade inget vidare väder). I söndags kväll, efter två visningar av vårt rum (inga ordentliga napp än) for jag dock upp till Dundee. Jag var febrig och kallsvettig (svenska basilusker jag inte längre tål antagligen) men jag gjorde ändå en sväng i labbet efter att ha lämnat all packning hemma, jag kände mig så skyldig att jag varit borta så länge, och sedan inte ha kommit tillbaka i torsdags. Så, igår morse knatade jag in till en färdig reaktion som skulle ut på odlingsplattor, fortfarande med feber och svaga knän, och trots en del misstag längs vägen (jag skyller på febern) fick jag till slut ut dem på plattor. Efter det blev jag dock tillsagd att gå hem, Lucy och Seb ville visst inte ha min förkylning.

 

Helgbak!

Dumlekaka.

Banan- och nougatkaka.

Inte bara packningen som togs hand om, utan våra jätteväxter också.

Helgfrulle med macka från Sverige och ost från Holland.

Jag mår lite bättre idag, febern har gått ner, men jag är fortfarande inte på topp. Dock sitter jag här på jobbet igen och funderar på vad jag ska fylla dagen med. Jag har en sak som måste göras, men det kommer att gå väldigt fort (förhoppningsvis), så jag funderar på om det är dåligt om jag går hem tidigt idag med? Jag vill inte smitta någon, men jag har ju varit borta så mycket, jag känner mig så dålig... Förhoppningsvis funkar mitt experiment (vet i morgon) och då kommer jag kanske att må lite bättre, men om det inte gör det kommer att jag att må dåligt över att jag slösat tid på att gå hem med min lilla feber och snuviga näsa. Det finns lite småsaker jag kan göra så att jag får ett försprång om det inte skulle funka i morgon, men det känns så slösaktig att starta någonting och använda grejer kanske i onödan. Hjälp!