Igår var vi på Celtic Park (kallas Paradise) med 50.000 andra grönklädda människor och tittade på en välgörenhetsmatch klubben anordnat. En före detta spelare, nr 19 Stiliyan Petrov, har haft leukemi men återhämtat sig och Celtic bestämde sig för att hylla honom och hans familj, och dra in lite pengar till välgörenhet. Ja, matchen var väl ingen jättespännande affär, men biljetterna var billiga, arenan var fullsatt, vi fick se Henke Larsson spela och jag fick gråta en skvätt också (har aldrig hänt på en fotbollsmatch förut tror jag!).
 |
| Ni skulle ha sett mängden folk när vi kom - de strömmade in överallt, bussparkeringen var full, tåget vi åkte på var proppat och stämningen var så skön! På grund av mängden folk har ju så klart arenan och omkringliggande ställen mycket poliser. Utanför arenan hade de till och med ställt upp ridande poliser. I Sverige har vi högvakt utanför slottet. Här har vi det utanför fotbolls- arenorna! |
 |
| Kristian var grön och glad, och fick posera med pållarna också! |
 |
| Så har vi anlänt in på arenan efter en hel del trappor. Uppvärmningen är i full gång så klart! |
 |
| Peppade pojkar! |
 |
| Jag undrade varför det var så mycket småtjejer där, det brukar väl inte vara så vanligt? Efter att vi läst matchprogrammet insåg vi snabbt varför. De hade rekryterat kändisar till matchen och en av dem var en kille vid namn Louis Tomlinson, sångare i One Direction, alla småflickors favoritband. |
 |
| Vi satt bakom två stolpar, så mina bilder är väl så där... |
Jag hade ingen aning om vem Stan Petrov var innan vi kom till matchen och jag läste igenom matchprogrammet. Han spelade i Celtic med Henke och Neil Lennon (nuvarande managern) och sedan i Aston Villa. Även om jag aldrig hört talas om honom rördes jag ändå till tårar när han och hans familj kom ut på planen och hela arenan ställde sig upp med sina halsdukar och sjöng "You'll never walk alone". Han grät, hans fru grät, publiken grät, det var helt klart känsligt och så otroligt vackert!
 |
| Matchstart. |
 |
| Stan spelade först i sitt eget utvalda lag och gick sedan ut, efter att ha fått gjort ett mål. Hans doktor räknade kanske en Celtic-match som "fysiskt ansträngande"? |
 |
| Första halvlek var helt klart bäst, och Henke var utan tvekan bäst på plan i båda. Han fick göra ett mål (straff), men var värd flera som han jobbade. Han serverade snygga bollar på silverfat till sina lagkamrater som fick göra några mål dock. |
 |
| Vi tror att matchen slutade 5-3, men jag är inte säker. |
 |
| Petrov kom in igen de sista fem minuterna av matchen, den här gången i sin Celtic-tröja, spelandes för Celtic Legends med en skadad Henke som ändå spelade hela matchen (till skillnad från flickidolen som gick av - till alla småflickors besvikelse - nät han fick sig en liten knuff). |
 |
| När Stan Petrov gick sitt segervarv runt planen och fick stående ovationer och hans söner kom och sprang i full Celtic-mundering och slängde sig i pappas famn så brast det totalt för mig (och frugan och flera i publiken). You'll never walk alone spelades/sjöngs igen och det var så fint! |
 |
| Matchprogrammet var riktigt bra. |
 |
| Henke fick vara med i en artikel. |
 |
| Laguppställningen - Celtic Legends. |
 |
| Stiliyan Select. |
Okej, så matchen var inte så spännande, men det var känslosamt och vackert och jag fick se min favorit Henke Larsson - det var en lyckad fotbollssöndag igår!
Videouppladdningen är fortfarande kinkig, så jag laddar upp filmerna på Youtube och ger er länkarna nedan. Se minst än, så att ni får höra hur tjejerna skriker när popidolen ens är i närheten av bollen. Öronbedövande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar