Slut på tystnaden

Nu är det alltså över två veckor sedan jag sist bloggade, det blev ett oväntat långt break det här... Innan vi for till Prag hände inte så mycket här uppe i Dundee, jag jobbade hela veckan som vanligt, och för att vara en duktig anställd bestämde jag mig för att stanna extra länge på fredag eftermiddagen för att göra klart en del grejer innan jag for till Glasgow och Prag. Mitt tåg gick kvart i fem, så jag tänkte knata med all packning från universitetet vid 4. Men. Jag och Chris hamnade i en lång konversation när han kom över till mitt kontor och bjöd på hemmatillverkat lakritste medan vi båda väntade på reaktioner. Så, smått stressad kom jag inte iväg förrän efter 20 över. Mina ben knatade på så fort som möjligt, och Chris hjälpte mig med packningen bit på vägen, så det gick faktiskt vägen, jag ramlade in på stationen 10 minuter innan tåget skulle gå och hann köpa biljett i kassan. Det var ju fredag, så jag förväntade mig mycket folk (alltid en massa från Aberdeen etc) som vanligt (insåg sedan att det skulle spelas fotboll i Glasgow), men det som mötte mig på perrongen var extraordinärt. Den var fylld med ännu mer folk än vanligt, och till allas vår fasa var tåget som kom från Aberdeen nästan redan fullt. Det hela slutade med att jag fysiskt inte kunde packa mig på tåget, så jag fick sitta på perrongen i en timme, regndränkt, och vänta på nästa tåg. Kul va?

Chris lånade mig sin tesils-anka Jebediah.

Jag kom i alla fall fram till Glasgow till slut, och där spenderade Olle och jag helgen med att preppa för vår Prag-tripp. Här fallerar mitt minne, så det hände nog inget speciellt, vi hade nog bara en mysig helg hemma med mat och film kanske? Jag kommer inte alls ihåg!

Jag kommer i alla fall ihåg att vi köpte Sainsbury's jul- och välgörenhets-
choklad och mumsade på. Om ni inte sett reklamen så kolla in länken
nedan, det blev en hit på brittisk TV på en gång, lite sorgsen men fin!

Julreklam by Sainsbury's

På söndagen var vi dock uppe tidigt, runt 3-snåret närmare bestämt, för att fara först med buss till Edinburgh och zombietraska runt på flygplatsen ett tag, och sedan med flyg till Prag. Allt gick prima med buss, flygplats och flyg, och vi landade superladdade i Prag utan problem, men jag tänkte att jag skulle skriva ihop separata inlägg för Prag, det hände en hel del (och jag tog sjuka mängder foton, och trots att jag reducerat ner antalet signifikant kräver de nog flera inlägg!).

Ganska mysigt att flyga tidigt flyg ändå, men inte lika mysigt som nattflyg.

Olle var pigg trots tidig morgon.

Vi kom tillbaka från Prag i torsdags förra veckan, allt gick prima även på vägen hem, vi hade världens flyt med bussen hem till Glasgow från flygplatsen. Väl hemma var det bara att ladda om för mig, jag tog nämligen inte ledigt för fredagen när jag bad om ledighet (av någon anledning), så efter att vi slappat lite var det bara att packa om.

Jag lämnade en ledig och pluggredo Olle hemma tidigt i fredags morse och anlände i Dundee ett par timmar senare, och jag stannade på jobbet redigt länge trots att jag inte hade speciellt mycket att göra. Det var trevligt att se alla igen dock, vi hade ett litet kontorsparty på eftermiddagen nästan, vårt kontor blir alltid väldigt poppis runt 3 då Seb & Lucy brygger kaffe... Bäst var dock först att träffa Chris igen, vi möttes utanför Uni-affären när jag kom från tåget och när Chris såg mig skuttade han sista biten emellan oss och gav mig sedan en rejäl handkram (svårt att förklara, men en mycket trevlig och vänlig gest som vi frekvent använder oss av), och sedan att komma hem på kvällen och överraska brudarna som stod i köket och lagade mat när jag knallade in (reaktionen var först små tjut av glädje och sedan en bamsing till gruppkram).

Härligt att komma hem till brudarna när man får sådant här välkomnande!
Bex föräldrar hade varit på besök och lämnat chokladkalendrar åt oss alla...

...och Jessie hade bakat mumsiga aussie-kakor som jag glömt namnet på!

Annat nytt på husfronten: vårt möglande vardagsrum ska tas hand om
av vår landlord, våra element har blivit fixade OCH: vi odlar nu
tydligen saker i vår köksbänk... Jag var borta en vecka, hur händer det?!

Jag stannade i Dundee över helgen för att jobba lite (jag kände mig smått skyldig), men trots att jag satt på jobbet mellan 8.30 och 6 i lördags åstadkom jag inte mycket då det var slut på en del grejer jag behövde, och jag inte kunde klura ut var de var etc. Laura kom in vid 2 dock, så hon klarade upp saker och ting, så i söndags fick jag faktiskt en del grejer gjorda (hör och häpna!). Det var faktiskt rätt trevligt att jobba över helgen, jag kunde göra lite grejer som de andra lämnat (mycket uppskattat när folk trillade in här tidigare i veckan) och även om jag inte kunde jobba hela tiden så är Internet-uppkopplingen prima och kontoret varmt. Det var lugnt och skönt och tyst när jag väl jobbade dock, men ändå en del folk här så att man inte blev nervös att vara ensam i hela byggnaden.

En extra anledning att jag ville få undan lite jobb i helgen var att vi var borta på konferens i stan i måndags, vår universitets-division bjöd på en retreat på ett hotell i hamnen, med en massa föreläsningar och seminarier, kafferaster med goda kakor och buffélunch med gnocchi och hjortgryta. Det var ganska trevligt (speciellt som gratis är gott!) och intressant, men jag gick hem innan sista föreläsningen och stannade inte för drinkar, jag hade lite jobb att göra i labbet... Jag kom hem i hyfsad tid i alla fall dock, och jag spenderade kvällen med att ligga i sängen och plöja igenom en bok (Insurgent, andra boken i Divergent-serien). Det var första gången på väldigt länge som jag läste bara för mitt eget nöjes skull, och jag hade glömt hur mycket jag tycker om det. Jag hade även glömt att jag upphör att existera i vår värld när jag läser, så jag insåg när jag var klar vid 11 att jag glömt att det var min diskdag. Det blev nattdisk helt enkelt!

Tidig morgon i solen i Dundee's hamn innan konferensen.

Lunch!

Posterpresentation på G.

Julmys - snart är det dags!

Gårdagen var till skillnad från min sköna måndag ganska jobbig, allt var bra tills jag på eftermiddagen fick veta att vi skulle ha labbmöte, och som bekant HATAR jag labbmöten... Som om inte den vanliga tortyren var nog så gick det här mötet ännu värre än vanligt också, jag lider fortfarande av sviterna. Som tur är har vi inga möten förrän om två veckor nu, men ändå... Jag blir mer och mer osäker på mig själv här på jobbet, vilket är tvärtemot hur det ska vara, så nu böejar jag verkligen oroa mig för hur det här ska gå. Jag har konstant ångest över att det här året kan sänka mitt slutbetyg, och som för att straffa mig själv stannade jag kvar och jobbade till nio på kvällen igår (totalt 12 timmar i labbet, härligt).

Som kontrast tar jag det lite lugnt idag, även om jag lugnade ned mig lite igår när jag satt i köket med Bex och åt muffins och senare när jag skypade med min kära lillasyster. Jag kom in senare än vanligt då jag var hemma och tog hand om gasgubbarna som äntligen kom för att fixa våra element, och jag har inte jobbat jättemycket i labbet efter att jag väl kom in heller. Vi har också haft vår vanliga onsdagsföreläsning (där Han bara satt och ritade i mitt block då han var uttråkad) och även sett en snubbe föreläsa om hur han framställer kaloririk rymdmat för astronauter i form av glitterliknande krystalliserade protein från kackerlacks-embryos.

Jag ska försöka få lite mer jobb gjort innan jag går hem idag, har en del grejer som jag vill lämna över natten, men det borde inte ta alltför lång tid. Kanske ska man gå hem sedan och läsa lite mer nöjesbok? Fast kanske inte ändå, okontaktbarhet och sen natt kanske inte vore så smart ikväll!