Olle var inte lika peppad som jag var över att bli ensam en hel helg...
Jag var duktig och sparade mina semesterdagar och jobbade halvdag på fredagen så jag slapp ta helt ledigt för att åka med mitt kvällsflyg. Här är jag på väg från jobbet till Olle inne i stan för en liten lunchdejt innan jag begav mig. Vårblommorna hade kommit ganska långt i Glasgow, men inte alls lika långt som i London!
Olle bjöd på pizza nära jobbet på ett nytt ställe som kollegorna och han själv förtestat och godkänt. De tyckte om det så mycket faktiskt, att vi fick sitta bredvid ett bord med glasögon-beprydda redovisningsekonoms-grabbar på vår dejt!
Gooood pizza!
Vi fick vänta aplänge på att beställa så Olle fick en gratis cappuccino till efterrätt!
I väntan på flyget och efter att ha lämnat tillbaka Olle på jobbet tog jag en runda på stan innan bussen gick. Hittade de här väldigt passande tröjorna till Sabinas och mitt biobesök!
Jag kom fram rätt sent till Sabina: flyget var lite sent så jag sprang genom Stansted för att hinna med min buss. Möttes av en enorm kö och en gubbe som sa att man även om man bokat biljett inte är garanterad plats, man måste köa. Fan heller sa jag... och blev ignorerad så klart. Som tur var fanns EN plats kvar på bussen (nästa skulle gå en halvtimme senare) och jag var den enda i kön som inte var i sällskap, pfew! Sabina mötte upp i mörkret vid Golders Green och runt tio kom vi efter en kort och oroväckande mörk grändprommis fram till soffan där vi sedan häckade framför brittisk komedi-TV resten av kvällen.
Vi ansträngde oss för att utnyttja solen under lördagen genom att gå upp tidigt och först fara mot Hyde Park...
...bara för att lämna parken bakom oss och ta en runda i Kensington...
...varifrån vi sedan tog en bana ut mot Kew Gardens, det mysigaste lilla området jag någonsin sett nästan. Inte en alltför dålig park där heller...
Trots att vi båda är höjdrädda beslutade vi oss för att bestiga och runda den här strukturen. Kändes som ett bra val tills vi kom upp och...
...golvet var gjort av fucking NÄT! Såg inte så mycket av utsikten efter att vi insåg det, det var svårt att slita blicken från gapet mellan mina fötter och marken.
Mot japanska trädgården!
Allting luktade så gott!
Ut på den gröna parkmotorvägen och vidare mot nya delar av den enorma parken!
Tvärs över floden låg ett lejonhus...
Bambu-trädgård vid andra dammen.
Alla träd var bra klätterträd, men det här hade till och med en inbyggd trappa!
Mot växthusen!
(Med undantag för ett litet stopp i magnolia- och azelea-trädgården!).
Alla slag och färger fanns, så långt ögat kunde nå! Enorma träd, blad som flög i vinden och spred parfym. Definitivt min favorit!
Till slut kom vi fram till palmhuset.
Återigen lämnade vi marken bakom oss och besteg trapporna till takvåningen där det var otroligt fuktigt och varmt - speciellt med solen som obarmhärtigt stekte på glashuset. Växterna tyckte säkert om det...
Det var inte lika läskigt där uppe. Man såg nämligen inte marken...
Ute i friska luften igen, bara lite mer svettiga under jackorna...
Bye bye Kew Gardens...
...hello freakshakes-date! Ingen fara, vi orkade knappt igenom en tredjedel var...
Efter att nästan ha dött av en varsin hjärtattack hamnade vi i sockerkoma på banan och bestämde oss för att avsluta kvällen med lite biomys på Wembley tillsammans med Emma Watson & Dan Stevens i Beauty & the Beast. Härligt!
Söndag morgon blev ännu en tidig sådan - vi styrde kosan mot St Pancras/Kings Cross och ett tåg mot Cambridge. Som vi missade p.g.a säkerhetshot på tunnelbanan som utrymdes. Vi gick fort men hann ändå inte fram i tid. Griniga efter vår onödigt tidiga morgon fyllde vi tiden med att handla lite frukost som intogs på tåget som äntligen kom och tog oss mot Cambridge.
Väl framme möttes vi av Sabinas pojkvän som snällt (och lite bakis) satt och väntade på oss. Vi for direkt mot centrum där vi turistade ordentligt genom att se Cambridge via "punt" (kanalbåt).
Familjen mitt emot i båten figurerar i de flesta av mina bilder...
Havet suger, eller vad säger man? Vi var i alla fall hungriga efter vår lilla båttur, så vi intog näring på Wildwood.
Efter maten tog vi en tur runt staden till fots.
Tyvärr var jag sedan tvungen att passa en buss och fara hemåt. Olle var glad och nöjd när jag anlände, men jag var inte helt 100... Om jag ändå hade kunnat packa med mig Bina! Jag tröståt lite frozen yoghurt på flygplatsen, men det hjälpte inte jätteväl. Tur att Olle kom och mötte mig i stan och tog mig på en uppfräschande prommis hem innan det var dags att sova och ladda om för måndag och en ny jobbvecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar