Mosters reseguide

I fredags tog jag ledigt för att jobba, men inte som forskare utan som guide. Jag och moster Lena har smidit planer (tillsammans med Olle) i flera veckor för ett företagsbesök som gick/går av stapeln den här helgen. Idag är de (förhoppningsvis!) på Old Firm (Celtic vs Rangers) i regnet och jag sitter hemma och kopplar av, något som känns välbehövligt efter fredagens fart och fläkt. Jag for med Olle in till stan där vi skildes åt för att jobba på varsitt håll. Smart som jag är tog jag en tidigt buss till flygplatsen, då jag efter systers besök insett att vägarbeten tar extra tid, speciellt i morgonens rusningstrafik mellan Glasgow och Edinburgh. Tur var väl det, för min kollega för 10 minuter som med mig skulle guida det 31 pers starka sällskapet till bussen hade problem att komma i tid. Hon satt fast i trafiken men hann precis fram då det började komma karlar ut i Arrivals-hallen runt halv tolv-tiden.

Lite av jobbet innan fredag involverade tillverkning av välkomstpåsar. Kollegorna var nöjda eftersom de fick allt överblivet godis!

En resväska kommer lastad med godis...

...samt kartor & tipslappar. Jag "snodde" kartor på busstationen i stan innan Olle och jag gick på bio i onsdags. Jag frågade hur många jag fick ta gratis och han sa faktiskt att jag fick ta hur många jag ville. Det var lite komiskt hur länge jag stod kvar och räknade innan jag drog med mig dem och stoppade ned dem i Olles väska dock!

Welcome to Scotland!

Behind the scenes...

Morgonpigg och reseledar-redo!

Krisar det med sena buss-representanter så får man handtillverka en ankomstskylt!

Ann lämnade mig dock som planerat vid bussen och så var det bara jag, 31 karlar och en trevlig busschaffis kvar. Jag insåg snabbt att det inte skulle bli någon lugn affär, speciellt efter att chaffis-Tory gav med sig halvvägs till lunchstället och släppte av alla för ölinhandling på Lidl mitt i ingenstans mellan Edinburgh & Stirling. Med det i åtanke var det ändå ganska lugnt på bussen fram till lunch-restaurangen, men efter ännu en pint där och sedan ett besök på mysiga whiskydestilleriet Glengoyne så var det kört. Åkturen tillbaka till hotellet i Glasgow var nog så nära jag någonsin kommit en överexalterad grupp fotbollshuliganer, så jag var ganska lättad när vi kom fram. Olle mötte som en hjälte upp oss med stora svarta sopsäckar utanför Novotel (slut på bussen) och med tanke på hur dragna gängen var vi det här laget så städade de rätt väl efter sig. Tory var nöjd och jag kunde slappna av efter att alla checkat in och fått all info de behövde för att överleva utan mig resten av semesterdagarna. Jag tyckte allt hade gått rätt bra faktiskt, ingen blev borttappad och jag kom över mina men rätt snabbt, med mycket helgte för att bota min hesa röst (mikrofonen fick sönder efter Glengoyne, och ni kan ju tänka er hur lätt det var att överrösta 31 berusade karlar...). När Lena ringde och stämde av med mig var både Olle och jag redan hemma, i mysbrallor och som sagt med en mugg te i näven!

Fredagshemmet.

Jag fick också lunch, mycket god soppa till förrätt och lax till varmrätt. Skippade ölen dock!

Mysigt mitt i ingenstans.

Jag tog ett litet break från grupperna på destilleriet efter introt och vandrade lite för mig själv. Inte supervänligt med regn, leriga stigar och klackar, men en baggis för mig!

Tur att klackarna var så bekväma...

Skottland bjöd på regn som vanligt så klart.

På väg tillbaka från vattenfallet kom Tory och sniffade efter sina vouchers (jag och Tory fick båda 2x £5 gratis av destilleri-guiden). Han kör där ofta så han visste att jag hade dem och guidade mig vant runt den lilla shoppen där jag inhandlade en whisky som nu står hemma och väntar på att bli donerat till något lyckligt whisky-fan. Vi är ju inte så impade av den gyllene drycken...