Igår morse vaknade jag i hyfsad tid men kände mig ändå stressad då jag inte hade en aning om vad jag skulle göra och när. De ville att jag skulle jobba på Pexel, men de hade inte informerat mig om när. Jag skickade iväg ett mail, och de sa att de skulle veta efter 10. Kvart över tio ringer de och vill att jag ska komma in till 11. Det tar mig en halvtimme att ta mig in till kontoret och när de ringde mig befann jag mig på affären för att handla frukost. Jag stressade hem och stressåt frukost och anlände på kontoret kvart över elva. Väl där gick allt smidigt i och för sig, det är ett bra projekt, men jag hatar att inte veta vad jag ska göra och när!
Jag skulle jobba till tre, men jag fick in tre oväntade intervjuer som tog ett tag och så jobbade jag med en hel del översättningar, så jag blev kvar till kvart över fyra. Jag gick hemåt hyfsat nöjd med mig själv och såg fram emot att ta en dusch och sedan gå ut med Olle och Bertil. När jag nästan är hemma sms:ar Hojjat: "Vi ses på biljettförsäljningen klockan 5". Fan. Det hade jag totalt glömt bort! Då blev det stressigt igen. Det tar ca en halvtimme att ta sig hemifrån till GUU där vi säljer, så jag hann bara hem och vända och var ändå sen (5 minuter, men ändå). Allt gick bra med biljetterna i alla fall och efter det hängde jag med Fatima och Hojjat in på en exklusiv Phd-student-klubb där Fatima hade sina grejer. Hon skulle ju ge oss sina foton. Oförberedda som vi var hade vi bara ett litet 2GB-minne att jobba med och ca 1000 systemkamera-bilder. Det tog ett tag kan jag säga, men vi hade trevligt under tiden. Jag visade dem bilder från Sverige och när de såg mängden snö hade utan problem kunnat stoppa en varsin tennisboll i munnen på dem!
När vi äntligen var klara mötte jag upp Bertil och Olle på Byres Road där de satt och tog en öl i väntan på mig. Till middag blev det pizza, för att fira Olles tentaresultat. Han ringde mig tidigare under dagen och jag undrade hur det hade gått. "Det var svårare än väntat". Ojojoj tänkte jag. "Ja, jag fick bara 90% rätt". Vilken gris! De flesta gråter av lycka om de går så bra!
 |
Jag var för hungrig för att ta kort på pizzan, men här är efterrätten i alla fall
- vit chokladcheesecake. |
 |
| Olle och Bertil åt en varsin vätskeavvisande tiramisu. |
Idag har vi inga planer, trots att det är Bertils sista dag här. Jag måste jobba lite, men det kan jag göra hemifrån. Dessutom är vädret inget vidare, så vi får se vad vi hittar på.
När vi äntligen var klara mötte jag upp Bertil och Olle på Byres Road där de satt och tog en öl i väntan på mig. Till middag blev det pizza, för att fira Olles tentaresultat. Han ringde mig tidigare under dagen och jag undrade hur det hade gått. "Det var svårare än väntat". Ojojoj tänkte jag. "Ja, jag fick bara 90% rätt". Vilken gris! De flesta gråter av lycka om de går så bra! 
