Busväder

Fy fasiken vad otrevligt det är ute nu! Så fort det slog om till Oktober sjönk temperaturen, vinden började ila, regnet började falla och solen försvann, både här och i Glasgow. Jag håller mig inomhus resten av hösten/vintern tror jag...

Jag kom tillbaka till Dundee i morse efter en inomhushelg i Glasgow. Det var dåligt väder och mörkt och trist i Glasgow när jag haltade till tåget i morse, men Dundee var mycket mycket värre! Det var inte angenämt att släpa på en massa packning från tåget till universitetet med en trasig tå... Jag hade med mig en massa bullar från helgens Kanelbulledags-firande, så väskorna blev tunga även den här veckan. Kanske de kan vara lätta nästa gång jag åker i alla fall?

Bakning på G!

Blått och gult på svenska Kanelbulle-dagen!

Vi bakade kakor medan degen jäste.

Kolla vilken finfin deg!

Kanelbullar till vår schnecken.

Toppen till schnecken, i botten på pannan.

Mer jäsning, då blev det pimp av kakor.

Kokos- och vaniljbullar.

Olles egen design. 

Chokladig deg.

På med lite karamell...

...avsluta med en hel hög choklad!

Pepparkaksfyllda bullar bakklara.

Schnecken!

Ta-da! Så fin!

Mumsigaste bullarna jag någonsin gjort, bara att bryta av en bit!

Packat & klart!

Efter ett tag var vi tvungna att laga mat också, Olle bjöd på mästerliga
klyftor av potatis. 

Som sagt så bakade vi massor med bullar i helgen, det var ju Kanelbullens dag i lördags. Det var tur att vi hade något att göra inomhus, som jag nämnde drabbades vi ju av busväder, men också för att jag råkade förstöra min läkande lilltå i fredags, och inte kunde knata omkring så mycket. Vi var på väg till affären för att handla mat och bakingredienser i mängder, när jag plötsligt förlorade förmågan att gå ordentligt. Jag är inte helt säker på vad som hände, men det gjorde ont som f-n och jag kunde inte stödja alls på den foten utan att lida av strålande smärta. Vi var inte så långt hemifrån dock, så med Olles hjälp haltade jag hem medan jag bet mig själv i läppen och yttrade en del svordomar och andra varierande läten. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med det när vi väl kom hem, så Olle försökte tejpa den (Aj!) och då jag inte ville åka till sjukhuset så bestämde vi oss för att sova på saken.

I lördags kändes det lite bättre, det gick rätt bra att gå barfota lite försiktigt, och det blev bättre och bättre under dagen, men jag kunde fortfarande inte ta på mig skor alls. Med höga förhoppningar på att det skulle bli ännu bättre med en dags vila gick vi och la oss i lördags, men igår morse råkade jag göra något knepigt med tån i duschen, så det blev bara värre ju mer jag gick och vi bestämde oss (efter ett samtal till skotska Sjukvårdsupplysningen) att åka till sjukhuset och få den tittad på. Jag ville inte alls åka, men man måste kunna ha skor på sig när man jobbar, så jag hade inte mycket till val. Det var rätt smidigt när vi väl kom dit, vi behövde inte vänta så länge, men jag kände mig ändå lite rädd för alla potentiella infektionsrisker, och så skämdes jag lite för att jag tog upp deras tid med bara en tå.

När jag väl fick träffa en doktor konstaterade denne att tån var bruten, men att det inte fanns mycket de kunde göra förutom att tejpa den och låta den läka av sig självt, vilket vi (efter lite Internet-forskning) väntat oss. Jag fick den i alla fall ordentligt tillsedd och tejpad innan vi gick (det gjorde dock ondare att gå efter att de tejpat den, men jag intalade mig själv att det nog var bra), och de skickade med tejp hem.  

I väntan på en gel

Här sitter jag på jobbet och jobbar hårt! Jag har varit här sedan halv nio imorse, och än på ett tag får jag inte gå hem. Jag sitter och väntar på en gel, äntligen får jag se vad dagens jobb har lett till. Förhoppningsvis ser den bra ut, annars blir jag ledsen!

Det har varit full rulle på jobbet idag, jag började med att ordna I sviten som vanligt I morse. Medan Lucy varit på semester har det varit jag som gått in tidigast varje morgon, så jag fixar med en del underhåll medan det är lugnt och skönt, inte bara med mina egna grejer. Lucy kom tillbaka idag dock, men lite senare än vanligt, hon var lite trött efter sin långa flygresa (som blev längre och obekvämare eftersom Air France-piloter strejkar).

Alla kom och hängde på vårt kontor idag, till följd av Lucys återkomst, vilket var väldigt trevligt och väldigt annorlunda, det har ju bara vara Seb och jag här, med lite besök från Laura, Han och Chris ibland. Lucy hade med sig en massa choklad, så det kanske bidrog till vår popularitet också!

Alla har varit väldigt finklädda här idag, den nya byggnaden, kallad CTIR eller Discovery, invigdes idag. Den sitter ihop med vår byggnad och en annan och är väldigt fin och modern, både på insidan och utsidan, både I labben och överallt annars. Alla professorer var uppklädda I kostym (och såg smått obekväma ut) och det hölls tal och föreläsningar och seminarier till höger och vänster, med kända gäster, Nobel-pristagare etc. Vi var inte inbjudna till den officiella ceremonin dock, men vi kunde se talen live på universitetets hemsida. Några I vårt labb gick på föreläsningar också, så det blev lite tomt I labbet ett tag, alla gick extra tidigt eftersom det var en väldigt poppis föreläsning och alla ville ha bra platser, men jag blev kvar med mitt tidskrävande experiment (det kräver inte så mycket energi, men tid). Chris blev också kvar och jag fick agera lärare igen, så jag var lite nervös som vanligt, men det går bra, vi står mest och pratar och vi gör ju ara grejer som jag har gjort förut.

Han stal ballonger till mig idag, fina va?

Igår hade jag en mycket lugnare labbdag, jag jobbade bara lite I sviten på morgonen och sedan hade jag ett låååångt möte med Dave för att prata om nästa steg I experimentet jag håller på med, men det gjorde inget att det var långt, för jag förstod ALLT! Det är väldigt upplyftande när det händer, så jag satte igång direkt med det idag, så jag hoppas verkligen att det har gått bra och att jag gjort allt rätt, nu när poletten äntligen verkar ha trillat ner!

Vi hade labbmöte igår med, men det blev tvärtemot mitt möte väldigt kort. Vi har ju så lite personal nuförtiden, och Lucy var fortfarande på semester. Vi tappade Seb också, han var tvungen att fara till tandis och panikfixa en tand som bestämde sig för att ställa till med problem. Jag kände mig ganska självsäker på mötet också, så på det stora hela var det en bra dag för mig igår. Jag kom hem I hyfsad tid och bestämde mig för att njuta av finvädret Dundee bjöd på (har varit strålande här I flera veckor). Det blev en springtur runt West End, men jag sprang bara hälften, jag plågas fortfarande lite av min blå tå...

Solig kväll i Dundee.

Fräsig utsikt på springrundan.

Desto mindre lugnt och skönt hade jag det I måndags kväll, min dag I labbet blev oväntat packad och lång då jag och Laura gick in I sviten och massmördade flera liter med trypanosomer för att extrahera DNA till mitt experiment, och det tog helt enkelt ett tag. Det är ganska trevligt att vara I sviten med Laura, och jag gillar ju att jobba I labbet, men jag hade tagit på mig att akut-skriva åt Pexel. De skickade 5 intervjuer de ville ha noterade ord för ord till på tisdag morgon I måndags morse, och jag hann med 4 av dem ganska bekvämt på jobbet I pauserna, men den sista var 35 minuter lång och tog för evigt att skriva ned! Timme efter timme satt jag där I mitt rum och slavade, antisocial som få. Tur att mina sambos är så snälla och tog över min köksstäddag och muntrade upp mig på kvällningen!