Online igen

Sådärja, då har man en dator igen! Jag har inte kunnat blogga i veckan då vår laddsladd gav upp och vi inte fick en ny förrän igår. Inte för att så mycket har hänt sedan sist, men lite ändå. Jag pysslade mest hemma i början av veckan, med inredning för att vi ska få plats med allt folk här och så så klart med min nyfixade symaskin. I anknytning till mina inredningseskapader höll vi alla på att dö i onsdags då jag målade en bänk här hemma och färgångorna låg tjocka i lägenheten. Dessutom höll så klart inte mitt tålamod väldigt länge, utan jag ställde grejer på bänken för tidigt och de sitter nu fast...

Inredningsvis har detta hänt i vardagsrummet: våra garderober har flyttats
dit och bakom dem gömmer sig en liten myshörna.

Vi har förlängt lådlängan nedanför fönstret för att Kristian
ska få utrymme för sina grejer.

Och så har vi gömt hans jackor bakom dörren.

Så här gästrummet numera ut, och det ockuperas av Chloe.

Hon kom idag, så jag bjöd alla på kakor och Chloe på
en liten present.

Vårt sovrum är sig fortfarande likt, komplett med trasigt fönster, så när
som på...

...den vita bänken som brukade vara orange. Mina fina
nyainhandlade boklådor, ljuslyktor och vasen sitter alltså
fast här. Fint målarjobb!

Det är tur att vi blev nöjda med placeringen och att lådorna är fina, för de går
seriöst inte att rubba! 

Den här lilla byrån målade jag också, och satte i
lådorna för tidigt, givetvis!

Den här har jag inte målat, men jag hoppas att Emmis
gillar den ändå.

Jag har limmat dit alla nitar i alla fall!

De här grejerna åstadkom jag med symaskinen (efter lite om och men!)

Den här klänningen blev för övrigt för liten, så om
någon mini-me känner sig intresserad, anmäl intresse!

Jag har även en kjol (vippig) i samma mönster som jag själv
nog inte kommer att använda och två till tartankjolar (tajta).

Det syns kanske inte, men de röda kuddarna har ett jättefint blommönster.

Ingen vidare bild, men mönstret syns!

Till inredningspyssel måste man så klart ha material, varför jag varit på IKEA två gånger den här veckan. Det ledde ju också till att vi var tvungna att vara hemma och vänta på leverans. Detta inträffade i onsdags då jag var ensam hemma och till min fasa upptäckte att Internet inte funkade längre! Ingen dator och nu inte ens Internet! Det var tunga timmar... Kristian kom hem till slut och jag blev avlöst och fick gå ut i världen och hitta på något istället. Jag knatade till skolan och satt i studentrådets volontärbås på vår mässa för internationella studenter. Jag satt med en trevlig kinesisk tjej från pandornas hemstad. Hon hette Vicky och var mycket användbar när det kom till att prata med kinesiska studenter och att flirta med Bank of China så att vi fick några av deras hysteriskt goda kakor. 

Mässa i Bute Hall med Vicky.

Olle har som vanligt jobbat mest hela veckan (han börjar med nya uppgifter från och med nästa vecka, mycket spännande!) och Kristian har haft massor med aktiviteter, så vi hinner knappt ses. Vi går innan han vaknar och han kommer hem när vi sover. Dock har vi hunnit haft flera spelstunder och Kristian har (möjligtvis till grannarnas fasa) även lyckats lära Olle att spela lite.

Olle lirar dragspel

Kristian spelar vår nya favoritversion av Blue 

Denna lilla trudelutt är Olles nya ring- och alarmsignal. Något säger mig att jag kommer att bli lite trött på den snart! 

Vad har jag då gjort, nu när jag inte har haft dator? Ja, jag har som sagt pysslat, och inte bara i sovrummen, utan också i köket. I torsdags bakade jag så att det stod härliga till!

Choklad- och banankaka med nutellamousse och krossad hasselnötschoklad.

Mums!

De här godingarna fick följa med mig till Age på mitt pass i fredags. De var
glada när jag kom och hjälpte till i torsdags morgon, men kakfredag smällde
högre, och piggade upp lite på den 13 också!

Det är blåbärsmuffins om någon undrade vad det var för mystisk lila
bakelse.

Bara för att bevisa att vi inte bara käkar kakor så bjuder jag
på frukostbilder också!

Förutom IKEA-korv har vi ätit nachogratäng i veckan,
men Kristian hungrar fortfarande efter Olles currygryta
som blev hans favorit första veckan han var här. 

När jag var helt ensam här hemma häromkvällen kämpade jag mig igenom några fler Game of Thrones-kapitel, det går väldigt segt måste jag säga... Något som inte var segt var tisdagkvällen då jag skypade med Kauk ifrån NZ i dryga timmen. Vi hade trevligt som vanligt, tur att Olle kan sova igenom det mesta!

Idag har vi jättefint väder, en riktigt höstig dag. Vi har varit ute på morgonpromenad i Victoria Park och nu sitter pojkarna och lirar i vardagsrummet medan jag tar det lugnt i sovrummet. Jag var till gymmet igår och lider nu av sviterna efter att ha jagat mitt tidsrekord på en kilometer simning.

Ny parkdekoration inför nästa år.

Höst på G.

Grabbsen är också G.

Fråga mig inte...

Jag tog en liten smygbild, och då ser de helt normala ut!

I djungeln.

Här käkas det björnbär direkt från busken - lägg märke till Olles min här
(och nedan för all del!).

Jag var mer intresserad av spindlarna, eller i alla fall deras fina nät. 

Jag och Kristian, i bästa fotoläget helt klart!

Grusgrabbarna har spelstund i skrivande stund.

Nu ska jag ta hand om Chloe och så ska vi göra iordning oss inför kvällens Ceilidh (en skotsk folkdans) som är på skolan. Det ska bli riktigt skoj!

Välgörenhet i Paradiset

Igår var vi på Celtic Park (kallas Paradise) med 50.000 andra grönklädda människor och tittade på en välgörenhetsmatch klubben anordnat. En före detta spelare, nr 19 Stiliyan Petrov, har haft leukemi men återhämtat sig och Celtic bestämde sig för att hylla honom och hans familj, och dra in lite pengar till välgörenhet. Ja, matchen var väl ingen jättespännande affär, men biljetterna var billiga, arenan var fullsatt, vi fick se Henke Larsson spela och jag fick gråta en skvätt också (har aldrig hänt på en fotbollsmatch förut tror jag!).

Ni skulle ha sett mängden folk när vi kom - de strömmade in överallt,
bussparkeringen var full, tåget vi åkte på var proppat och stämningen var
så skön! På grund av mängden folk har ju så klart arenan och omkringliggande
ställen mycket poliser. Utanför arenan hade de till och med ställt upp ridande
poliser. I Sverige har vi högvakt utanför slottet. Här har vi det utanför fotbolls-
arenorna!

Kristian var grön och glad, och fick posera med pållarna också!

Så har vi anlänt in på arenan efter en hel del trappor. Uppvärmningen är i
full gång så klart!

Peppade pojkar!

Jag undrade varför det var så mycket småtjejer där, det brukar väl inte vara
så vanligt? Efter att vi läst matchprogrammet insåg vi snabbt varför. De hade
rekryterat kändisar till matchen och en av dem var en kille vid namn Louis
Tomlinson, sångare i One Direction, alla småflickors favoritband. 

Vi satt bakom två stolpar, så mina bilder är väl så där...

Jag hade ingen aning om vem Stan Petrov var innan vi kom till matchen och jag läste igenom matchprogrammet. Han spelade i Celtic med Henke och Neil Lennon (nuvarande managern) och sedan i Aston Villa. Även om jag aldrig hört talas om honom rördes jag ändå till tårar när han och hans familj kom ut på planen och hela arenan ställde sig upp med sina halsdukar och sjöng "You'll never walk alone". Han grät, hans fru grät, publiken grät, det var helt klart känsligt och så otroligt vackert! 

Matchstart. 

Stan spelade först i sitt eget utvalda lag och gick sedan ut, efter att ha fått gjort ett
mål. Hans doktor räknade kanske en Celtic-match som "fysiskt ansträngande"?

Första halvlek var helt klart bäst, och Henke var utan tvekan bäst på plan i
båda. Han fick göra ett mål (straff), men var värd flera som han jobbade.
Han serverade snygga bollar på silverfat till sina lagkamrater som fick göra
några mål dock. 

Vi tror att matchen slutade 5-3, men jag är inte säker.

Petrov kom in igen de sista fem minuterna av matchen, den här gången i
sin Celtic-tröja, spelandes för Celtic Legends med en skadad Henke som
ändå spelade hela matchen (till skillnad från flickidolen som gick av - till alla
småflickors besvikelse - nät han fick sig en liten knuff).

När Stan Petrov gick sitt segervarv runt planen och fick stående ovationer
och hans söner kom och sprang i full Celtic-mundering och slängde sig i
pappas famn så brast det totalt för mig (och frugan och flera i publiken).
You'll never walk alone spelades/sjöngs igen och det var så fint!

Matchprogrammet var riktigt bra.

Henke fick vara med i en artikel.

Laguppställningen - Celtic Legends.

Stiliyan Select.

Okej, så matchen var inte så spännande, men det var känslosamt och vackert och jag fick se min favorit Henke Larsson - det var en lyckad fotbollssöndag igår!

Videouppladdningen är fortfarande kinkig, så jag laddar upp filmerna på Youtube och ger er länkarna nedan. Se minst än, så att ni får höra hur tjejerna skriker när popidolen ens är i närheten av bollen. Öronbedövande!

Stan Petrovs hyllning

You'll never walk alone

Tjejerna skriker

Tjejerna (och Kristian) skriker